Trilogin avslutas

Man and boy av Tony Parsons tillhör mina absoluta favoritböcker. Fortsättningen Man and wife är också bra om än inte fantastisk,  men i och med Men from the boys tar sig Tony Parsons tillbaka på toppen igen. Det är definitivt en värdig avslutning på en välskriven trilogi.

För tredje gången möter vi den hyfsat hopplöse Harry Silver. Första gången vi träffade honom hamnade han i säng med en ung dam, något som hans fru inte uppskattade och hon lämnade honom med sonen Pat. Snart träffar Henry Cyd och om deras äktenskap handlar bok två. Nu är sonen 14 och har en rejäl tonårskris, samtidigt som Henry börjar närma sig 40 och därmed krisar en hel del själv. Det blir inte direkt bättre av att han blir uppsagd från sitt radiojobb och ersatt med en yngre, hippare förmåga. Istället börjar han arbeta som producent för en tv-såpa där Cyds förre man är en av stjärnorna.

Mitt i allt detta dyker första frun Gina upp och vill bli en del i sin sons liv igen. Det börjar med några korta träffar, men det dröjer inte länge förrän Pat vill flytta till sin mor. Det här leder självklart till en ännu större kris för Harry. Pat är hans lille pojke som han uppfostrat själv och han har svårt att förstå att Star Wars kanske inte är viktigast för honom längre. För att inse att hans son börjar bli vuxen måste han inse att han är vuxen själv och lära sig att ta ansvar för alla runt omkring sig.

Pat är dessutom en ganska olycklig 14-åring som har det tufft i skolan och att han behöver sin mamma råder det ingen tvekan om. Harry känner sig dock både sviken och maktlös när Pat glider längre och längre ifrån honom.

Som om det inte vore nog knackar en gammal vän till Harrys far på dörren en kväll. När han senare skadas och förs till sjukhus hittar personalen Harrys visitkort på honom och då de inte hittar någon anhörig är det bara för Harry att ta sig till sjukhuset. Den före detta soldaten Ken, som stred sida vid sida med Harrys far i Italien under andra världskriget ger Harry en andra chans att ställa upp för någon som är sjuk och nära döden. Han var ingen bra son förra gången, men verkar faktiskt bli det nu till en man som inte är hans far. Pat får dessutom en ny farfar och den unge pojken och den gamle mannen finner varandra totalt.

Jag läste recensionen i Guardian och där tyckte recensenten att det var jobbigt att behöva erkänna att boken faktiskt var okej. Hon avskydde nämligen de korta meningarna i de tidigare böckerna och föredrog därför att se Kramer mot Kramer framför att läsa Parsons romaner. Jag irriterar mig inte alls på språket, utan tycker tvärtom att det korthuggna och kanske känslolösa språket ger en fin effekt. Innehållet är nämligen långt ifrån känslolöst och det neutrala språket inte neutralt.The Independent tyckte inte att den var lika grabbig som Parsons böcker brukar vara, men spådde ändå att de kvinnliga läsarna skulle bli få. Och ja, det kan vara lite grabbigt ibland och Harry är definitivt inte guds bästa barn, men jag gillar ändå att läsa om honom.

Tony Parsons har en kolumn eller snarare en blogg i the Mirror och det var som krönikör han startade sin karriär. Som författare är han ojämn, men när han är bra är han definitivt enormt bra. Har du inte läst något av honom rekommenderar jag att du börjar med Man and boy.

Men from the boys är en värdig avslutning på en bra och välskriven trilogi som primärt handlar om en fars relation till sin son. Det är ett allt för ovanligt ämne och Parsons skriver väldigt bra om det.

Läs också: