Ögonblicksbilder från en sommar

Jag har aldrig läst lyrik av Pamela Jaskoviak tidigare, men däremot de två fantastiska romanerna Agadir, my love och Gult ljus. Nu är hon alltså aktuell med diktsamlingen Regnet och gräset som utspelar sig under en regnig sommar. Boken består av två delar som heter just Regnet och Gräset där den förstnämnda är en en långdikt indelad i fyra kapitel, de tre sommarmånaderna juni, juli och augusti där juli föräras två delar. Gräset består istället av treradiga dikter i haikuform med 5-7-5 stavelser. Nu har jag inte kontrollräknat dem alla, men jag vågar påstå att det är så.

Jag tycker bäst om Gräset och nedan följer några av de rader jag tycker bäst om:

Juli gråter

Barnen sover

Natten dricker mig

och sjön som lyser mellan trädens fingrar

med sin tunna hy

som kaffe

Sommaren är kall

husvagnarnas fönster svarta

Förstulen musik över vattnet

Ungdomar och mopeder

belysta av sjön

och bilarna och barnen sover

 

Jag har läst Regnet och gräset flera gånger nu och den växer för varje läsning. Kärleken var definitivt inte omedelbar och första gången jag läste talade orden inte till mig. Det är lite väl fragmenterat och jag har svårt att fylla ut orden på sidorna till en helhet i mitt inre.  Trots detta tycker jag om Jaskoviaks poesi och jag vill gärna utforska den här delen av hennes författarskap vidare.

Läs också: