Monthly Archives: mars 2011

Att sluta när det är som roligast

Anna Gavaldas lilla bok En dag till skänks handlar om fyra syskon, en påfrestande svägerska och ett bröllop. 150 sidor, så mycket tid får vi på oss och det är på tok för lite.

Simon är storebror och också chaufför. I framsätet sitter hans fru Carine som har en hel del idéer om hur livet ska vara och dessutom är hyfsat förbannad på sin man som knappast kör närmaste vägen till bröllopet.

Huvudpersonen Garance är en bohemisk kvinna och Simons syster. När hon kliver in i bilen gör hon sitt bästa för att reta gallfeber på sin något stela svägerska. Underbar och väldigt irriterande på samma gång.

Nästa person som blir upphämtad är den nyseparerade systern Lola. Tillsammans gör systrarna striden mellan baksätet och passagerarsätet ännu värre. Egentligen är de inte ovänner, men de är så olika att deras umgänge ter sig omöjligt. Systrarna vill plocka bär, Carine börjar tala om djur som kissat på dem, systrarna målar naglarna i baksätet och Carine är utan tvekan inte direkt nöjd. Och Simon? Han verkar bara njuta av gnabbet ärligt talat.

Bilen tar dem till ett bröllop, men syskonen hinner knappt komma dit innan de bestämmer sig för att dra. De överger alltså Carine och åker för att hälsa på sin yngre bror Vincent som bor på ett slott där han livnär sig på att visa runt turister.

Ett dygn får vi följa syskonen och det är trevligt. Jag känner mig dock lite blåst när boken helt plötsligt tar slut innan den ens har börjat. Det är charmigt och roligt, men en aning oavslutat. Anna Gavaldas andra miniroman Jag älskade honom var helt underbar, fulländad trots sina få sidor. Riktigt så bra blev det inte den här gången. Med det sagt vill jag ändå klargöra att jag njöt av hennes fantastiska språk även i denna bok. Gavalda är aldrig dålig, men det här var snarare bra än fantastiskt.

 

Läs också:

På lördag smäller det

Jag har alltid älskat att skriva och att hjälpa mina elever att bli bättre skribenter. Det var dock längesedan jag fick skrivarinput själv. Inte sedan jag läste svenska på universitetet faktiskt. Jag har faktiskt aldrig varit på skrivarkurs, men i helgen smäller det. Faktum är att jag börjar bli lite, lite nervös. Mest peppad, men ändå pirrig.

Kursen är på lördag och söndag, arrangeras av Katarina församling och leds av prästen Hanna Nyberg och en av mina absoluta favoritförfattare Barbara Voors. Det är den sistnämnda som gör mig både förväntansfull och nervös. Det ska i alla fall bli fantastiskt kul att träffa henne och att få skriva.

Jag tar tåget till Stockholm redan imorgon vid lunchtid och ser fram emot lite egentid i huvudstaden som jag faktiskt börjar ta till mitt hjärta. Med på kursen är Karin och Pernilla. Någon mer bekant?

Hur jag förberett mig? Köpt en ny skrivbok så klart. Skrivböcker kan man ju aldrig få för många av. Måste nog köpa en pocketbok på centralen också. För säkerhets skull.

image

Läs också:

Vaccin mot dåliga böcker

Bokbloggare är ofta positiva i sina recensioner. Ett faktum som diskuterats många varv, nu senast hos Magnus, vilket jag skrev om här och här. Eva fortsatte debatten med att fundera på vad bokbloggare egentligen menar när de säger att de bara läser böcker de tror att de ska tycka om. Som om det fanns något vaccin mot dåliga böcker.

Av de 42 böcker jag hittills läst i år är 15 recensionsexemplar, dock är vissa i pocket. Det är mycket, vilket förklaras med marsskörden av nya böcker. I januari och februari var däremot endast 5 av de 31 böcker jag läste recensionsböcker. Vissa har jag fått frågan om jag vill skriva om, andra har jag bett om. Jag brukar säga att jag brukar be om böcker jag tror att jag kommer att gilla. Det kan handla om att jag läst och gillat författaren förut, som med Elin Boardy, Philip Roth och Kristofer Flensmarck, eller att boken troligen blir en jättesnackis som Alex Schulmans. Schulmans bok gillade jag sådär, så just den urvalsmetoden verkar väl inte så pålitlig.

Nyfikenhet kan dock vara ett skäl till att tacka ja till böcker och jag gillar att läsa debutanter kanske just för att få chansen att upptäcka nya favoriter tidigare än många andra. Det kanske är barnsligt, men sådan är jag ibland.

En författare jag läst en dålig bok av får sällan, mycket sällan en ny chans. Som en naturlig följd vill jag inte heller ha några recensionsböcker av dessa. Om de mot förmodan blir lästa väntar jag tills jag ser vad andra bloggare tycker om boken.

När det gäller biblioteksböcker går jag stenhårt på vad personalen ställt fram synligt. Det gör att jag kommer hem med allt möjligt och omöjligt. Risken är också stor att Pocketshop på Centralen i Göteborg orsakar spontanköp om de skyltar med något spännande och de gör de ju ofta.

Böcker väller alltså in i huset med eller utan förlagens hjälp. Utgångspunkten är självklart att de alla ska vara bra, men det går ju som sagt inte att vaccinera sig mot dåliga böcker.

 

 

Läs också:

Shaun + Alma = Sant

Det blev den australiensiske författaren och illustratören Shaun Tan som tilldelades årets ALMA-pris. Tydligen fick han en Oscar för sin animerade kortfilm The Lost Thing, men jag har lyckats missa honom helt.

Endast en av hans böcker Ankomsten är utgiven på svenska av Kabusa förlag. Ett litet grattis  även till detta trevliga förlag alltså.

DN:s Lotta Olsson är nöjd med valet och menar att Tans böcker är något extra. De bilder jag sett känns inte direkt barnvänliga ut och den ordlösa Ankomsten om människor på flyg ser verkligen fin, men väldigt hemsk ut.

Har du läst eller sett något av Shaun Tan? Är det något att shoppa till grabbarna O?

 

 

Läs också:

Bokgeografi Österrike

Tänkte att jag skulle få liv i min läsning av böcker med anknytning till Bokmässan i höst. Tyskarna tar där mycket plats, även om jag hittills mest läst tyskspråkiga böcker i teorin. Idag handlar Bokgeografi om grannlandet Österrike.

När jag googlade runt efter österrikiska författare insåg jag att historien ställer till det lite. Ska man till exempel räkna författare som Kafka som föddes i jätteriket Österrike-Ungern som nu är Tjeckien? I just det fallet blev det nej, men jag har fått tänja på gränserna en del ändå.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

När jag var barn närde jag en hatkärlek gentemot Christine Nöstlinger. Jag älskade hennes Flyg, ollonborre, flyg! som utspelade sig i Österrike under andra världskriget, men tyckte att Vi struntar i gurkkungen var fruktansvärd. Flyg, ollonborre, flyg! läste jag en massa gånger och fascinerade av Christels öde i denna självbiografiska ungdomsroman.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Nu har jag inte läst någonting av Elfride Jelinek och egentligen har jag ingen jättelust att göra det. Som nobelpristagare och dessutom kvinna tycker jag dock att det är dumt att ignorera henne utan att själv ha bildat sig en egen uppfattning om hennes böcker. Därför står hon fortfarande på min läslista. Jelinek fick priset 2004 och många menar att detta rejält minskade Joyce Carol Oates chanser att få priset. Två så lika kvinnor kan tydligen inte få priset. Jag hoppas att Svenska Akademien visar att de inte är riktigt så trångsynta.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Just den tredje frågan skulle kunna svälla ut rejält, då jag läst så få böcker av Österrikiska författare. Mest nyfiken måste jag säga att jag är på Peter Waterhouse, poet med brittisk far och österrikisk mor, som bott en stor del av sitt liv i Österrike. Han är aktuell med en samlingsvolym som heter Pappren mellan fingrarna och dessutom kommer han till Sverige i början av april.

Nu är det er tur att presentera litteratur med anknytning till Österrike. Viel Spaß!

Läs också:

Mina svar på B

Nu har jag klurat lite själv på veckans frågor. Det tog tid att komma på titlar på de där jäkla (ursäkta) orden. Jag förstår om ni skiter i ett eller fler. Det hade jag också gjort om jag inte vore så sjukligt envis.

1. Först fem ord på B (hyfsat) slumpvis utvalda ur SAOL (den här gången tog jag bort ett icke rumsrent ord). Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

Båt

Badkar

Bomber

Berså

Blyg

Den första boken jag kom att tänka på var en bok jag läste som barn, Pablo – Pingvinen som alltid frös om en pingvin som flyttar från is och kyla till en tropisk ö. Han använder ett badkar som båt.

Sedan har vi bomber och det får bli Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson, som är en av de bästa skildringar från andra världskriget jag läst. Eli läste den nyss och var också lyrisk.

En berså kanske det inte är, men jag tänker på Lotta på Bråkmakargatan som hänger plättar i trädet och äter dem. När de tar slut går hon över på blad. Älskar den sköna ungen som verkligen är allt annat än blyg. Filmens Lotta är dessutom helt underbar.

2. I fråga 2 vill jag att du berättar om att berätta om en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på B den här veckan.

Har inte ens läst Bombi Bitt och jag, ändå var det länge bara Bombi som snurrade i skallen. Irriterande.

Sedan kom jag att tänka på en bok som Storebror älskade förut. Det var hans pottbok och varje gång han tränade på att kissa på pottan skulle vi läsa Bill och Bolla. Det roligaste var, enligt Leo, att mamma börja sticka pyttesmå saker till en liten flicka. Själv fascinerades jag av den ganska osentimentala skildringen av hur det kan vara att få ett annorlunda barn. Gunilla Bergström konstaterar att alla runt omkring är ledsna och gråter, men Bolla själv mår faktiskt bra och är riktigt glad.

3. Berätta om en bok som innehåller ett bröllop.

Jag vet att jag tjatar om Laura Ingalls Wilders böcker, men Gyllene år innehåller ett av de finaste bokbröllop jag vet. Egentligen inte alls märkvärdigt. Almanzo vill skynda på bröllopet och Laura hinner inte sy färdigt brudklänningen. Istället gifter hon sig i den nya svarta klänning hon hunnit få klart. En svart klänning måste alla gifta kvinnor ha, men hennes mamma är inte nöjd med att hon tvingas gifta sig i den.

Själva vigseln är stillsam. Lauras vän Ida och hennes fästman Elmer är vittnen och Idas far Pastor Brown är vigselförrättare. Precis som Laura och Almanzo önskar stryker han delen om att en hustru ska lova att lyda sin man.

Läs också:

Bokalfabet 2.0 del 2

Dags för alfabetets andra bokstav. B som i bok.

1. Först fem ord på B (hyfsat) slumpvis utvalda ur SAOL (den här gången tog jag bort ett icke rumsrent ord). Kombinera ett eller fler ord och associera till en titel. Du får vara precis hur långsökt du vill, men förklara hur du tänker. Fem ord till en titel är målet antar jag, eller kanske behöver du fem titlar för att använda de fem orden, eller så skiter du i att använda dem alla. Gör som du vill, syftet är att tipsa om böcker eller hur?

Båt

Badkar

Bomber

Berså

Blyg

2. I fråga 2 vill jag att du berättar om att berätta om en fiktiv karaktär från böckernas värld. För- eller efternamn på B den här veckan.

3. Berätta om en bok som innehåller ett bröllop.

Klura nu ett tag och publicera sedan svaren på frågorna i din blogg eller i en kommentar. Få nu inte prestationsångest bara, jag må vara lärare, men detta är inget prov. Kul bara att få ta del av de böcker som poppar upp i ditt huvud.

Länka gärna till inlägget om du svarar i din blogg eller lämna en kommentar med länk till ditt inlägg så att vi alla får läsa dina svar.

Mina egna svar kommer i ett inlägg om sisådär en timme eller så.

Läs också:

Vem är Extra?

 

Det som har hänt är att en ny flicka har börjat i min klass. Hon är ovanlig, ja. Men verklig. Okej, visst, hon har ett ovanligt namn med ett x i. Men hon är en vanlig tjej. Vad skulle hon annars vara?

Pim-Pim ser den nya flickan och undrar vem hon är. Hon är blekare än alla andra och luktar sött av äpplen. Hon kallar sig Extra och kommer och går lite som hon vill. En kväll kommer hon hem till Pim-Pim, slukar 1 1/2 pizza, somnar i hans säng och försvinner spårlöst i det ögonblick mamma och hennes nya kille Jesus dyker upp. När hon dyker upp i skolan på måndagen är det som om hon aldrig sett Pim-Pim förut. Hon bor i ett mystiskt, gult hus, med en mystisk magiker och hon är en del av hans show.

Per Nilssons bok Extra: En morgon stod hon bara där är en fantasifull och magisk bok om Pim-Pim som träffar den udda flickan Extra. Det är första delen i en planerad serie och först var jag rädd att det bara skulle bli en lång transportsträcka, men så blev det inte. Efter en lite trevande inledning tog boken fart och i ett virvlande tempo får vi följa med på ett på samma gång vardagsnära och totalt otroligt äventyr. Extra är helt klart en annorlunda person med annorlunda förmågor, men vi får inte veta allt. Det är därför jag definitivt vill läsa nästa bok om Extra och Pim-Pim. Jag får verkligen ”Janneminvänvibbar” och då detta är en av mina favoritböcker för unga är det ett mycket gott betyg.

Läs också:

Bästa bilderboken ever

Lyran har satt ihop en bästalista som gjorde mig lite matt. Jag har därför bestämt att det blir några bästainlägg i veckan och kanske även nästa vecka. När andan faller på helt enkelt. Först ut är de enkla valen och ett av dem var bästa bilderbok.

Jag absolut älskar Gruffalon av Julia Donaldson. Underbar text med skön rytm och roliga rim i en superb översättning av Lennart Hellsing. Fina bilder av Alex Scheffler och en bra budskap. Grabbarna O älskar den, men jag tror att jag älskar den mer. ”Ett hiskeligt djur är en Gruffalo”, underbart! Läs mer här.

Blir lite sugen på ett par bubblare också och då blir det Vem blöder? av Stina Wirsén, där Lillebror levde sig inte så mycket i den stackars fågelns öde och upprepade om och om igen ”de va inte meninen, stackas fåååågl” . Det finns många fantastiska böcker i serien, men det här är min favorit tätt följd av Vem är arg? och Vem bestämmer?

Läs också:

Hurra!

Helena menar att det här är typ världens bästa bok. Och dessutom finns författaren på min läslista. Tillsammans med gud och alla människor visserligen, så det säger kanske inte så mycket.

Och vet ni. När jag letade efter en helt annan bok i min bokhylla hitta jag den. Ibland är det bra att vara både glömsk och snurrig. Nu ska jag läsa världens bästa bok typ och se om jag delar den uppfattningen.

Läs också:

« Older Entries