The Slap av Christos Tsiolkas är verkligen en riktigt bra och välskriven roman. Inga konstigheter, bara en vanlig roman och det skulle jag säga är ganska ovanligt nu för tiden. Ovanligt bra är det dessutom så helt vanlig är den inte. Missförstå mig inte, när jag skriver vanlig menar jag det i ordets bästa bemärkelse. Tsiolkas vågar låta historien tala för sig själv och har skrivit en riktigt, riktigt bra bok.
Vi får följa med till Melbourne och från början träffar vi Hector, andra generationens invandrare med rötter i Grekland. Ecttora kallas han av sina föräldrar Manolis och Koula. Hans fru Aisha som han varit gift med i femton år kallar hans mamma rätt och slätt för indiskan. Det är lördag och Hector och Aisha förbereder kvällens barbecue där familj och vänner ska umgås och ha trevligt. Först anländer Hectors föräldrar med bilen full av mat och spänningen mellan Aisha och hennes svärmor blir tydlig.
Aishas kollega Connie och hennes kompis Richie är där liksom Aishas bästa vänner Anouck och Rosie. Rosie har med sin loser till man Gary, som ingen tycks gilla och sin bortskämde och rätt gräslige son Hugo, snart fyra år.
Hectors kusin Harry är också där med sin fru Sadie och deras son Rocco som är åtta. Det är när Hugo hotar att slå till Rocco med ett basebollträ som historien tar fart på riktigt. Harry hoppar in mitt i konflikten, men istället för att bara avbryta det hela ger han Hugo en rejäl örfil. Behöver jag säga att festen stannar av?
Rosie blir vansinnig och får sin fulle make att ringa polisen. Gästerna delas snabbt upp i två läger, de som tycker att Hugo förtjänar en smäll och de som tycker att man aldig, under några omständigheter, får slå ett barn. Tsiolkas lyckas få mig att förestå båda sidor. Trots att jag verkligen tycker att ingen någonsin får slå ett barn tycker jag att det är att svika ett barn att alltid låta honom eller henne göra precis det vill. Även barn behöver lära sig att inte slå eller hota någon annan.
“The Australians don’t give a fuck about their children” menar Harry och just synen på barnuppfostran och familj skiljer sig verkligen åt mellan personerna vi möter. Harry själv är knappast en förebild, men jag har också svårt för Rosies nästan desperata kärlek till sin son.
Jag trodde innan att boken bara skulle utspela sig under en enda kväll, men så är inte fallet. Genom olika personers ögon får vi följa historien långt efter den egentligen är avslutad. Själva rättegången är en liten del av boken och istället får vi helt enkelt kliva in i ett antal personers liv för en kort tid.
Konflikten påverkar inte bara Harrys och Hugos familjer, utan alla som var närvarande på festen. Mest tycker jag om kapitlet om Manolis som handlar om att vara invandrare och att mista gamla vänner. Han försöker verkligen leva ett gott liv, men känner inte sällan att det inte riktigt blivit som han trott. Jag tycket också väldigt mycket om Aisha och Connie. Hectors två kvinnor visar det sig, även om det blir oklart vad som egentligen har hänt mellan honom och Connie.
Jag tycker väldigt mycket om sättet Tsiolkas skriver på och det känns som om jag lär känna personerna väl. Även de bifigurer som bara dyker upp vid några tillfällen görs levande. Jag tänker på personerna i boken även då jag inte läser och undrar hur det ska gå för dem. Deras öden berör verkligen och jag är glad att vi får se både deras goda och mindre goda sidor. Ofta finns en förklaring till ett konstigt beteende, även om beteendet i sig definitivt inte alltid kan ursäktas.
Det handlar om kärlek eller bristen på densamma, äktenskap som är bra och de som inte längre fungerar, vänskap och släktskap. Viktigast av allt är kanske lojalitet och frågan vem som förtjänar den. Är familjen viktigast eller kan en långvarig vänskap vara värd lika mycket?
The Slap är en läsvärd och gedigen roman som förtjänar uppmärksamhet. Hoppas att den snart översätts till svenska, men det funkar också bra att läsa den på originalspråk då den inte är allt för komplicerat skriven. Möjligen stör jag mig lite på den drogliberala syn som genomsyrar boken, men det är en petitess i sammanhanget. Jag tycker definitivt att du ska läsa den!
Läs också:
