Monthly Archives: februari 2011

Omläsning och bokcirkelsplanering

Just nu har jag tio elever i min grupp med de elever som kommit längst i svenska. De har varit i Sverige mellan 1,5 och 2 år och tre av dem klarade just nationella proven för år 9 i Svenska som andraspråk. Helt fantastiskt.

Ytterligare en klarade läsförståelsen, men inte uppsatsdelen och en femte skulle kanske ha klarat det om hon mått bättre än hon gör just nu. Lägg där till fyra elever som läser ganska bra och en som inte är så läsvan, men har en galet stark vilja.

Denna grupp elever ska läsa Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, som jag valt för att det är en bra, vardaglig, hyfsat lättläst bok som passar elever mellan 16 och 19 år och dessutom borde funka för både killar och tjejer.

Så här skrev jag om den i min förra blogg första gången jag läste den:

Det här är en fantastisk och personlig bok som till och med fick min att smyggråta lite i slutet. Det är inte ofta kan jag berätta. Jag blev så engagerad i Agnes och hennes liv och kände igen mig så fruktansvärt mycket. Rädslan för att inte passa in, för att säga fel saker och helt enkelt skrämma bort alla runt omkring. Rädslan för att stå ensam. Att inte räknas.

Agnes flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj på sommaren mellan ettan och tvåan. Första året på gymnasiet var en mardröm och hon ser flytten som en möjlighet att börja om. För att lyckas sätter hon upp fem regler:

1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100% vanlig.

2. Ha normala kläder.  Ha normalt smink

3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.

4. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!

5. Gör om, gör rätt och lyckas den här gången, please, lyckas för guds skull. Det är nu eller aldrig.

Om det beror på de fem reglerna eller något annat är egentligen ointressant, men lyckas gör Agnes helt klart. Trots att hennes dåliga självförtroende gång på gång är på väg att förstöra allt. Hon får nya vänner både genom grannen Adam, men också i den nya klassen. Hon fixar ett jobb, går på fester och har det riktigt bra. Ändå vågar hon inte riktigt tro att det är sant.

Boken handlar mycket om den svåra balansgången mellan att vara sig själv och att vara som alla andra. Jag kämpade med den balansgången länge. Det är lätt att tappa bort sig själv när man blir den som man tror att alla andra tycker mer om. ”Men gick det verkligen att bestämma sig för att bli omtyckt och gillad? omtyckt? För i såna fall skulle väl alla bestämma sig? Det var väl ingen som på allvar tänkte ‘nej, nu ska jag allt ta och bli lite småmobbad här’. Alla ville ju vara med, höra ihop.” Vad är det då som gör att vissa lyckas och andra inte? Det är svårt att tro på sig själv i alla lägen.Jag kan fortfarande hamna i ett ”tänk om de tycker att jag är dum och jobbig” tillstånd, men det går snabbt över. Jag är 35 och har tränat ett tag både på att vara mig själv och att faktiskt tycka om det. När jag var 17 var det inte lika lätt.

I GP beskrivs den som en ”trivsam och välskriven ungdomsbok” och det är den. Både trivsam och välskriven. Inte hysteriskt spännande eller chockerande utan ganska normal. Precis så normal som Agnes drömmer om att vara. Samtidigt är den något alldeles väldigt ovanligt. En ungdomsbok utan sex, fylla, självmordstankar, våldtäkter, kriminalitet eller annat som brukar fylla böcker för ungdomar. Jag kan sällan identifiera mig med personerna i dessa böcker, men med Agnes är det en helt annan sak. Jag känner igen mig, men blir samtidigt så vansinnigt förbannad på hennes fixering vid sig själv och hur andra ser på henne. Egentligen är man extremt egofixerad om man tror att alla andra orkar lägga så mycket energi på hur man själv ser ut eller beter sig.

Jag bara älskar den här boken. En av de bästa ungdomsböcker jag läst i klass med I taket lyser stjärnorna och Sandor slash Ida.

Nu är det alltså dags att pröva om mina elever kommer att älska den också. Jag märkte, när jag nu läste om den, att den faktiskt är rätt klurigt skriven med flera tillbakablickar som kanske kan var svåra att förstå. Jag kommer dock att guida eleverna ordentligt genom boken och mer om det arbetet kommer ni att kunna läsa på min skolblogg Ordklyverier. Vi drar igång på torsdag.

Läs också:

Sveriges Radios Romanpris

 

”Och mitt dåliga samvete”, det skulle kunna vara underrubriken till detta inlägg. Eller dåligt samvete är väl att ta i, men flera av de nominerade till priset är böcker som jag verkligen vill läsa, men inte hunnit med. Främst då Att föda ett barn av Kristina Sandberg, som enligt många var förra årets bästa bok. Jag har dock läst Ta itu för några år sedan och den var bra.

De övriga nominerade är En dåre fri av Beate Grimsrud, som känns lite för tung för mig, i alla fall just nu. Jupiters öga av Oline Stig lockar helt ärligt inte heller. Det känns som om jag läst den förut, men jag kanske har fel.

Ränderna av Magnus Florin lockar definitivt, men den försvann i högen av alla nya böcker och blev aldrig läst. Hjärtblad av Aino Trosell är kanske bra. Jag ska definitivt läsa något av henne i år, men svält och 1800-tal känns inte så lockande.

Slutligen Kioskvridning 140 grader av Peter Törnqvist, som verkar totalt galen. Känns som en älska eller hata bok. Någon som läst?

Priset delas ut 7 mars, men från och med 1 mars kan du följa juryns diskussioner kring priset i P1.

Läs också:

En pocket kostar så lite

Det spelar ingen roll om högarna med olästa böcker hotar att ta över ditt hem totalt, en pocketbok till är du värd. Den kostar ju så lite och det är alltid viktigt att läsa en bok som du verkligen känner för. Därför tänkte jag tipsa om några både färska och läsvärda pocketböcker.

Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors är en läsvärd ungdomsbok som passar vuxna precis lika bra. Den handlar om att våga leva det liv man vill leva och är en brevroman utöver det vanliga. Läs min recension här.

Juliet, naked av Nick Hornby handlar om den kultförklarade artisten Tucker Crowe och hans nygamla skiva och mer eller mindre galna fans. Läs vad jag tyckte här.

Maria Ernestam är en av mina absoluta favoritförfattare och hennes senaste På andra sidan solen finns nu i pocket. Lea från Alltid hos dig dyker upp i denna mycket läsvärda bok. Jag har skrivit om den här.

Bonnier Pocket ger ut Fortfarande Alice av Lisa Genova, som jag tyckte var 2010 års bästa bok. Den handlar om Alice som drabbas av alzheimers och hur hon förändras och försvinner.

Hyfsat ny i pocket är också Lila hibiscus av fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie. Inte lika bra som En halv gul sol, men ändå en fantastisk uppväxtroman från Nigeria. Läs också hennes nyutkomna novellsamling.

I januari släpptes Moa Herngrens brutala Jag ska bara fixa en grej i köket om Ingrid som älskar sitt lådvin mer än något annat. Jag tyckte så här.

Läs också:

Det tar sig mot slutet

När jag började läsa Alex Schulmans bok med mastodonttiteln Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött blev jag faktiskt just trött. Inte av att springa uppför sommarängar märk väl, utan över att behöva läsa om ännu en man som försöker supa bort sina problem. Dessutom irriterade jag mig på Alex barnsliga förälskelse i Amanda Widell och det faktum att han envisades med att kalla henne Amanda Widell. Att hon tyckte att han var störig kommer inte direkt som en överraskning.

När Charlie parkerar sig i Amandas mage vänder berättelsen lite och blir mer lågmäld och finstämd. Borta är den störige och osäkre Alex och istället verkar han definitivt växa med uppgiften som väntar honom.

Alex Schulman har definitivt inga problem med att vara personlig, men ibland tycker jag att han blir väl privat. Det blir mer blogg än bok på så sätt att Schulman verkar skriva för att chockera snarare än beröra. Språket gör också att det luktar blogg. En bra och välskriven blogg förvisso, men det fungerar inte lika bra i bokform. Ändå tycker jag att boken avslutas bättre än den började och är man sugen på en ärlig och utlämnande kärlekshistoria kan den nog funka. Den tillhör inte årets eller ens månadens bästa läsupplevelser, men den funkar.

Roligast är egentligen titeln och förklaringen till den. Tänk att Tranströmer plagierar Schulman.

Läs också: