Monthly Archives: februari 2011

Om äktenskap och rädsla

I nöd och lust tar vid där Elizabeth Giberts succébok Lyckan, kärleken och meningen med livet slutar. Eller rättare sagt en tid därefter. Elizabeth bor i USA med Felipe en sjutton år äldre man från Brasilien som hon träffade på Bali. De har varit tillsammans i två år och har ett både stabilt och lyckligt förhållande. Då Felipe blir utvisad ur landet för att han haft för många tillfälliga visum ställs allt verkligen på sin spets.

Kravet för att han ska få stanna i landet är att han och Elizabeth gifter sig, men först måste de båda utredas och under den tiden får Felipe inte befinna sig i USA. Utredningen kan ta många månader och de beslutar sig för att resa tillbaka till Asien för att vänta in beslutet där.

Elizabeth, som  i början av Lyckan, kärleken och meningen med livet precis genomgått en riktigt hemsk skilsmässa vill absolut inte gifta sig igen. Felipe har även han varit gift tidigare och är ärligt talat inte heller speciellt sugen på det. Han är dock en ganska okomplicerad typ och menar att det bästa är att göra som myndigheterna vill och sedan leva sitt liv som de själva vill.

Elizabeth får istället panik och börjar läsa allt hon kommer över om äktenskap. Jag känner igen sättet att ta sig an en kris och försöka bearbeta sin rädsla, men ändå känner jag ibland att hon är mer än lovligt hysterisk. Då jag väntade vårt första barn läste jag också allt jag kunde komma över för att kunna teoretisera allt och därmed uppnå ett lugn. Det hjälpte för stunden, men allt går definitivt inte att läsa sig till.

För tio år sedan, långt innan ungarna var påtänkta, gjorde jag och maken (som inte var make då) en resa som bland annat gick till Vietnam och Laos. Jag läste därför med glädje de passager som handlade om invånarna i norra Vietnam och deras syn på äktenskap, samt berättelserna från Luang Prabang som är en fantastiskt plats. Just intervjuerna med människor från helt andra kulturer än den vi lever i är spännande. Det unga laotiska paret Keo och Noi är till exempel helt fantastiska. Vissa delar av den teoretiska och inte minst religiösa genomgången hade jag kunnat vara utan, men mycket är dock väldigt roligt att läsa.

Kvinnans brist på rättigheter i många äktenskap går som en röd tråd genom boken. Gilbert funderar kring kvinnorna i sin närhet och vad de fått offra för sin familj. Hon berättar om sin mamma som hade en karriär på gång som sexualrådgivare, men som inte kunde åka på en tvådagarskonferens då barnen var sjuka och maken inte kunde tänka sig att vara hemma från sitt jobb. Mamman offrade istället sin karriär och förblev hemmafru.

Jag gillar historien om kinesiska kvinnor som under 1800-talet tydligen kunde ingå äktenskap med avlidna män, så kallade spökgiften,  och på så sätt få möjlighet att starta företag och leva ett självständigt liv.

Gilbert ägnar också mycket tid åt samkönade äktenskap och diskuterar bland annat teorin från Platons Symposium om hur människorna hela tiden letar efter sin förlorade hälft. Hon funderar också kring hur det kan komma sig att så många faktiskt kämpar för att få möjlighet till något så dammigt och konservativt som att gifta sig i kyrkan.

Isadora Duncan lär ha sagt ”en intelligent kvinna som läser äktenskapskontraktet och sedan ingår äktenskap förtjänar alla konsekvenser” och det är nog precis de möjliga (och omöjliga) konsekvenser Gilbert är rädd för. Hon vill vaccinera sig mot allt ont som skulle kunna hända i förhållandet med Felipe genom att undvika äktenskap. Lite lugnad blir hon av det faktum att även fiskmåsar skiljer sig och hittar nya partners och att deras andra äktenskap ofta håller livet ut.

Om du, som Elizabeth är stressad inför att behöva gifta dig, kan detta mycket väl vara den perfekta boken för dig. Gilberts bok är en trevlig exposé över äktenskapets historia och en del är riktigt intressant. Det är en bok att vika hundöron i, men inte nödvändigtvis en bok att läsa i ett svep. Jag var lika kluven till Gilberts första bok, men den återkommer jag till i tanken ganska ofta. Kanske blir det så även med I nöd och lust.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-06-21

Nu finns I nöd och lust i pocket utgiven av Bonnier Pocket.

Läs också:

Underbara Mia

foto: Linda Alfvengren

Igår hade jag förmånen att få se Mia Skäringers återkomst till Göteborg med föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst. Jag älskade boken, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Skäringer live, men redan då hon äntrar scenen i en minimal bikini inser jag att jag kommer att få skratta ordentligt.

Det krävs mod för att driva så hejdlöst med sig själv som Skäringer gör. Med hjärtat utanpå, ett hjärta som dessutom är fullt av stygn, får vi ta del av hennes liv. Hon berättar om skoltiden, då det gick ut på att vara först söt, sedan snygg och slutligen sexig. Då hon var ett väldigt känsligt barn, överkänsligt till och med, hade hon bäddad in kroppen i ett skydd i form av extra hull. Hon misslyckade därför kapitalt med att vara både söt och snygg och med hjälp av fingrar i halsen och rejält med laxermedel jobbade hon hårt på att i alla fall lyckas bli sexig.

Inte sällan satte jag skrattet i halsen då det Skäringer berättar så ofta är riktigt, riktigt tragiskt. Jag skrattar dock så att jag gråter och dessutom får kramp i kinderna när hon berättar om hur hon planerade att föda sitt första barn hemma enligt det perfekta manus hon skrivit för sig själv och hur det egentligen blev i den fula verkligheten. Hur löser man sömnbrist, sexbrist och alla annan brist? Skaffar ett barn till så klart.

Vi får också möta Tabitha och även den sanslöst tragiska Ann-Marie, som blivit omgjord i Gokväll. Skönt att få hämta andan och skratta åt någon annan, men det är när hon är sig själv som Skäringer är som allra bäst. Fantastiskt bra är det när hon sjunger. Jag visste inte att hon kunde sjunga alls och blev både överraskad och glad åt de otroligt vackra sångerna. De ger en allvarlig och finstämd ton åt föreställningen och balansen mellan skämt och allvar är verkligen bra.

Här kan du lyssna på musiken från föreställningen och det finns också utgiven på cd.

Har du chansen att se Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst tycker jag absolut att du ka göra det. Hon är hur fantastisk som helst, underbara Mia.

Läs också: