Monthly Archives: februari 2011

Omläsning och bokcirkelsplanering

Just nu har jag tio elever i min grupp med de elever som kommit längst i svenska. De har varit i Sverige mellan 1,5 och 2 år och tre av dem klarade just nationella proven för år 9 i Svenska som andraspråk. Helt fantastiskt.

Ytterligare en klarade läsförståelsen, men inte uppsatsdelen och en femte skulle kanske ha klarat det om hon mått bättre än hon gör just nu. Lägg där till fyra elever som läser ganska bra och en som inte är så läsvan, men har en galet stark vilja.

Denna grupp elever ska läsa Tänk om det där är jag av Johanna Lindbäck, som jag valt för att det är en bra, vardaglig, hyfsat lättläst bok som passar elever mellan 16 och 19 år och dessutom borde funka för både killar och tjejer.

Så här skrev jag om den i min förra blogg första gången jag läste den:

Det här är en fantastisk och personlig bok som till och med fick min att smyggråta lite i slutet. Det är inte ofta kan jag berätta. Jag blev så engagerad i Agnes och hennes liv och kände igen mig så fruktansvärt mycket. Rädslan för att inte passa in, för att säga fel saker och helt enkelt skrämma bort alla runt omkring. Rädslan för att stå ensam. Att inte räknas.

Agnes flyttar från Stockholm till Umeå med sin familj på sommaren mellan ettan och tvåan. Första året på gymnasiet var en mardröm och hon ser flytten som en möjlighet att börja om. För att lyckas sätter hon upp fem regler:

1. Var normal. Helt vanlig. Alldeles 100% vanlig.

2. Ha normala kläder.  Ha normalt smink

3. Var inte speciell och jobbig och överduktig och frånstötande pluggig.

4. Var öppen och utåtriktad och prata med alla. Ha inte förutfattade meningar. Var snäll och trevlig och glad och vanlig. Låtsas vara det i alla fall. Ta kontakt. Oavsett. VAR ÖPPEN!

5. Gör om, gör rätt och lyckas den här gången, please, lyckas för guds skull. Det är nu eller aldrig.

Om det beror på de fem reglerna eller något annat är egentligen ointressant, men lyckas gör Agnes helt klart. Trots att hennes dåliga självförtroende gång på gång är på väg att förstöra allt. Hon får nya vänner både genom grannen Adam, men också i den nya klassen. Hon fixar ett jobb, går på fester och har det riktigt bra. Ändå vågar hon inte riktigt tro att det är sant.

Boken handlar mycket om den svåra balansgången mellan att vara sig själv och att vara som alla andra. Jag kämpade med den balansgången länge. Det är lätt att tappa bort sig själv när man blir den som man tror att alla andra tycker mer om. ”Men gick det verkligen att bestämma sig för att bli omtyckt och gillad? omtyckt? För i såna fall skulle väl alla bestämma sig? Det var väl ingen som på allvar tänkte ‘nej, nu ska jag allt ta och bli lite småmobbad här’. Alla ville ju vara med, höra ihop.” Vad är det då som gör att vissa lyckas och andra inte? Det är svårt att tro på sig själv i alla lägen.Jag kan fortfarande hamna i ett ”tänk om de tycker att jag är dum och jobbig” tillstånd, men det går snabbt över. Jag är 35 och har tränat ett tag både på att vara mig själv och att faktiskt tycka om det. När jag var 17 var det inte lika lätt.

I GP beskrivs den som en ”trivsam och välskriven ungdomsbok” och det är den. Både trivsam och välskriven. Inte hysteriskt spännande eller chockerande utan ganska normal. Precis så normal som Agnes drömmer om att vara. Samtidigt är den något alldeles väldigt ovanligt. En ungdomsbok utan sex, fylla, självmordstankar, våldtäkter, kriminalitet eller annat som brukar fylla böcker för ungdomar. Jag kan sällan identifiera mig med personerna i dessa böcker, men med Agnes är det en helt annan sak. Jag känner igen mig, men blir samtidigt så vansinnigt förbannad på hennes fixering vid sig själv och hur andra ser på henne. Egentligen är man extremt egofixerad om man tror att alla andra orkar lägga så mycket energi på hur man själv ser ut eller beter sig.

Jag bara älskar den här boken. En av de bästa ungdomsböcker jag läst i klass med I taket lyser stjärnorna och Sandor slash Ida.

Nu är det alltså dags att pröva om mina elever kommer att älska den också. Jag märkte, när jag nu läste om den, att den faktiskt är rätt klurigt skriven med flera tillbakablickar som kanske kan var svåra att förstå. Jag kommer dock att guida eleverna ordentligt genom boken och mer om det arbetet kommer ni att kunna läsa på min skolblogg Ordklyverier. Vi drar igång på torsdag.

Läs också:

Sveriges Radios Romanpris

 

”Och mitt dåliga samvete”, det skulle kunna vara underrubriken till detta inlägg. Eller dåligt samvete är väl att ta i, men flera av de nominerade till priset är böcker som jag verkligen vill läsa, men inte hunnit med. Främst då Att föda ett barn av Kristina Sandberg, som enligt många var förra årets bästa bok. Jag har dock läst Ta itu för några år sedan och den var bra.

De övriga nominerade är En dåre fri av Beate Grimsrud, som känns lite för tung för mig, i alla fall just nu. Jupiters öga av Oline Stig lockar helt ärligt inte heller. Det känns som om jag läst den förut, men jag kanske har fel.

Ränderna av Magnus Florin lockar definitivt, men den försvann i högen av alla nya böcker och blev aldrig läst. Hjärtblad av Aino Trosell är kanske bra. Jag ska definitivt läsa något av henne i år, men svält och 1800-tal känns inte så lockande.

Slutligen Kioskvridning 140 grader av Peter Törnqvist, som verkar totalt galen. Känns som en älska eller hata bok. Någon som läst?

Priset delas ut 7 mars, men från och med 1 mars kan du följa juryns diskussioner kring priset i P1.

Läs också:

En pocket kostar så lite

Det spelar ingen roll om högarna med olästa böcker hotar att ta över ditt hem totalt, en pocketbok till är du värd. Den kostar ju så lite och det är alltid viktigt att läsa en bok som du verkligen känner för. Därför tänkte jag tipsa om några både färska och läsvärda pocketböcker.

Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors är en läsvärd ungdomsbok som passar vuxna precis lika bra. Den handlar om att våga leva det liv man vill leva och är en brevroman utöver det vanliga. Läs min recension här.

Juliet, naked av Nick Hornby handlar om den kultförklarade artisten Tucker Crowe och hans nygamla skiva och mer eller mindre galna fans. Läs vad jag tyckte här.

Maria Ernestam är en av mina absoluta favoritförfattare och hennes senaste På andra sidan solen finns nu i pocket. Lea från Alltid hos dig dyker upp i denna mycket läsvärda bok. Jag har skrivit om den här.

Bonnier Pocket ger ut Fortfarande Alice av Lisa Genova, som jag tyckte var 2010 års bästa bok. Den handlar om Alice som drabbas av alzheimers och hur hon förändras och försvinner.

Hyfsat ny i pocket är också Lila hibiscus av fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie. Inte lika bra som En halv gul sol, men ändå en fantastisk uppväxtroman från Nigeria. Läs också hennes nyutkomna novellsamling.

I januari släpptes Moa Herngrens brutala Jag ska bara fixa en grej i köket om Ingrid som älskar sitt lådvin mer än något annat. Jag tyckte så här.

Läs också:

Det tar sig mot slutet

När jag började läsa Alex Schulmans bok med mastodonttiteln Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött blev jag faktiskt just trött. Inte av att springa uppför sommarängar märk väl, utan över att behöva läsa om ännu en man som försöker supa bort sina problem. Dessutom irriterade jag mig på Alex barnsliga förälskelse i Amanda Widell och det faktum att han envisades med att kalla henne Amanda Widell. Att hon tyckte att han var störig kommer inte direkt som en överraskning.

När Charlie parkerar sig i Amandas mage vänder berättelsen lite och blir mer lågmäld och finstämd. Borta är den störige och osäkre Alex och istället verkar han definitivt växa med uppgiften som väntar honom.

Alex Schulman har definitivt inga problem med att vara personlig, men ibland tycker jag att han blir väl privat. Det blir mer blogg än bok på så sätt att Schulman verkar skriva för att chockera snarare än beröra. Språket gör också att det luktar blogg. En bra och välskriven blogg förvisso, men det fungerar inte lika bra i bokform. Ändå tycker jag att boken avslutas bättre än den började och är man sugen på en ärlig och utlämnande kärlekshistoria kan den nog funka. Den tillhör inte årets eller ens månadens bästa läsupplevelser, men den funkar.

Roligast är egentligen titeln och förklaringen till den. Tänk att Tranströmer plagierar Schulman.

Läs också:

Dagens i-landsproblem

När jag kom hem från Thailand för drygt en vecka sedan väntade sju böcker på mig. Någon dag senare hämtade jag ut en klassikerbox från Bonniers. Två paket med reaböcker har kommit och jag har burit hem ett rejält gäng biblioteksböcker.

Nu sitter jag här med alla fantastiska böcker som jag verkligen vill läsa och jag vet inte riktigt var jag ska börja. Resultatet blir en lätt hysterisk duttläsning som inte leder till något annat än rätt taskiga läsupplevelser. Dags att göra en lista kanske?

Läs också:

Boktolveuppdatering

Hur går det med era Boktolvor? Tänkte bara kolla läget lite så här ett par månader in på det nya året. Själv kör jag med rivstartstaktiken då jag har en tendens att tröttna på läsutmaningar halvvägs eller ännu tidigare. Jag har hittills läst fem böcker av de tolv jag har som mål.

Jag startade med Kate Morton och hennes Den glömda trädgården som jag tyckte mycket om. Lite oväntat då det på pappret inte verkade vara en typisk Lindabok.

Monika Fagerholms Den amerikanska flickan föll mig däremot inte alls i smaken. Däremot är jag inte redo att ge upp Fagerholm riktigt ännu.

Helt överväldigad blev jag av mitt första möte med Muriel Barbery och Igelkottens elegans.

Tidsresenärens hustru av Audrey Niffenegger tyckte jag också mycket om.

Den utstötte av Sadie Jones var förvisso nattsvart, men väldigt bra. Jag gillade hennes sätt att skriva och vill definitivt läsa mer.

Av fem lästa böcker tyckte jag mycket om fyra och det måste ses som en smärre succé. Nästa månad får det allt bli gubbarnas tur!

Läs också:

Från Emmy till Emmy

Brevromaner är inte min grej brukar jag hävda, men trots att Emmy Moréns dubbla liv av Barbara Voors är just en brevroman tycker jag väldigt mycket om den. Det första brevet skrivs från Emmy Morén 15 år till Emmy Morén modell äldre efter att Emmy den yngre googlat sitt namn. Några fysiska brev är det alltså inte frågan om utan e-mail så klart.

I breven får vi veta väldigt mycket om båda personerna.Vi får höra om Emmy den yngres sökande efter kärleken och hennes sorg över att mamman inte längre bor med familjen i Stockholm, utan har flyttat till Göteborg. Vi får också ta del i hennes jakt på vänner och gemenskap. Genom att våga mer vinner hon definitivt det hon vill. Det lär Emmy den äldre henne.

Emmy den äldre är gift med Måns och har en son. Hon arbetar som skådespelare och befinner dig i en prekär situation då hon ska spela mot en av sina gamla pojkvänner och dessutom kyssa honom på scen. Detta utlöser en identitetskris som förvärras då hennes minnen från barndomen och tonårstiden som är borta efter en bilolycka verkar komma tillbaka. Inspirerad av den yngre Emmy funderar hon också på att byta yrke och bli regissör istället för skådespelare.

Först tyckte jag att den yngre Emmy hade ett lite väl komplicerat språk, men sedan insåg jag att en elev med MVG i svenska på högstadiet och gymnasiet mycket väl kan skriva så. Den äldre Emmy har ett liknande språk, men lite mer sofistikerat. Språket är en av Voors styrkor.

Språket och det faktum att hon lyckas knyta ihop de mest osannolika trådar utan att det blir krystat. Jag tror att både tonårstjejer och vuxna läsare kan fastna för boken. Det är intressant att fundera över sitt liv, hur det blev och hur det var, eller hur det är och hur det ska bli.

Leken med tidsperspektivet bidrar till att man till slut inte vet riktigt vad som händer. Vem skriver egentligen till vem och vad har egentligen hänt. Det gör att historien får ännu en dimension och den är både gripande och spännande. Jag tycker om både lilla och stora Emmy och skulle gärna vilja veta ännu mer om dem. Samtidigt uppskattar jag att Voors inte berättar allt, utan lämnar en del åt läsaren att fundera på. Boken har funnits i mina tankar sedan jag läste den.

Barbara Voors firar 20-årsjubileum som författare och det här är hennes första ungdomsbok. Jag har läst många av hennes böcker och överraskas alltid av hur bra de är. Jag vet att hon skriver fantastiskt, men det är som om jag glömmer av riktigt hur bra hon är tills jag läser ännu en bok. I höst kommer Voors nästa bok för vuxna ut Fantomsmärtor heter den och ges ut av Albert Bonniers förlag. Den ser jag definitivt fram emot!

Jag gjorde förresten som Emmy och googlade mitt namn. Tydligen har jag en namne som är landslagsspelare i bandy och en som ser ut att vara i sina tonår och har en riktig tonårsblogg om kläder, kompisar och festande. Är tveksam till en brevväxling dock.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-04-27 och repriseras här då boken just släppts i pocket.

Läs också:

Om äktenskap och rädsla

I nöd och lust tar vid där Elizabeth Giberts succébok Lyckan, kärleken och meningen med livet slutar. Eller rättare sagt en tid därefter. Elizabeth bor i USA med Felipe en sjutton år äldre man från Brasilien som hon träffade på Bali. De har varit tillsammans i två år och har ett både stabilt och lyckligt förhållande. Då Felipe blir utvisad ur landet för att han haft för många tillfälliga visum ställs allt verkligen på sin spets.

Kravet för att han ska få stanna i landet är att han och Elizabeth gifter sig, men först måste de båda utredas och under den tiden får Felipe inte befinna sig i USA. Utredningen kan ta många månader och de beslutar sig för att resa tillbaka till Asien för att vänta in beslutet där.

Elizabeth, som  i början av Lyckan, kärleken och meningen med livet precis genomgått en riktigt hemsk skilsmässa vill absolut inte gifta sig igen. Felipe har även han varit gift tidigare och är ärligt talat inte heller speciellt sugen på det. Han är dock en ganska okomplicerad typ och menar att det bästa är att göra som myndigheterna vill och sedan leva sitt liv som de själva vill.

Elizabeth får istället panik och börjar läsa allt hon kommer över om äktenskap. Jag känner igen sättet att ta sig an en kris och försöka bearbeta sin rädsla, men ändå känner jag ibland att hon är mer än lovligt hysterisk. Då jag väntade vårt första barn läste jag också allt jag kunde komma över för att kunna teoretisera allt och därmed uppnå ett lugn. Det hjälpte för stunden, men allt går definitivt inte att läsa sig till.

För tio år sedan, långt innan ungarna var påtänkta, gjorde jag och maken (som inte var make då) en resa som bland annat gick till Vietnam och Laos. Jag läste därför med glädje de passager som handlade om invånarna i norra Vietnam och deras syn på äktenskap, samt berättelserna från Luang Prabang som är en fantastiskt plats. Just intervjuerna med människor från helt andra kulturer än den vi lever i är spännande. Det unga laotiska paret Keo och Noi är till exempel helt fantastiska. Vissa delar av den teoretiska och inte minst religiösa genomgången hade jag kunnat vara utan, men mycket är dock väldigt roligt att läsa.

Kvinnans brist på rättigheter i många äktenskap går som en röd tråd genom boken. Gilbert funderar kring kvinnorna i sin närhet och vad de fått offra för sin familj. Hon berättar om sin mamma som hade en karriär på gång som sexualrådgivare, men som inte kunde åka på en tvådagarskonferens då barnen var sjuka och maken inte kunde tänka sig att vara hemma från sitt jobb. Mamman offrade istället sin karriär och förblev hemmafru.

Jag gillar historien om kinesiska kvinnor som under 1800-talet tydligen kunde ingå äktenskap med avlidna män, så kallade spökgiften,  och på så sätt få möjlighet att starta företag och leva ett självständigt liv.

Gilbert ägnar också mycket tid åt samkönade äktenskap och diskuterar bland annat teorin från Platons Symposium om hur människorna hela tiden letar efter sin förlorade hälft. Hon funderar också kring hur det kan komma sig att så många faktiskt kämpar för att få möjlighet till något så dammigt och konservativt som att gifta sig i kyrkan.

Isadora Duncan lär ha sagt ”en intelligent kvinna som läser äktenskapskontraktet och sedan ingår äktenskap förtjänar alla konsekvenser” och det är nog precis de möjliga (och omöjliga) konsekvenser Gilbert är rädd för. Hon vill vaccinera sig mot allt ont som skulle kunna hända i förhållandet med Felipe genom att undvika äktenskap. Lite lugnad blir hon av det faktum att även fiskmåsar skiljer sig och hittar nya partners och att deras andra äktenskap ofta håller livet ut.

Om du, som Elizabeth är stressad inför att behöva gifta dig, kan detta mycket väl vara den perfekta boken för dig. Gilberts bok är en trevlig exposé över äktenskapets historia och en del är riktigt intressant. Det är en bok att vika hundöron i, men inte nödvändigtvis en bok att läsa i ett svep. Jag var lika kluven till Gilberts första bok, men den återkommer jag till i tanken ganska ofta. Kanske blir det så även med I nöd och lust.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-06-21

Nu finns I nöd och lust i pocket utgiven av Bonnier Pocket.

Läs också:

Underbara Mia

foto: Linda Alfvengren

Igår hade jag förmånen att få se Mia Skäringers återkomst till Göteborg med föreställningen Dyngkåt och hur helig som helst. Jag älskade boken, men visste inte riktigt vad jag skulle förvänta mig av Skäringer live, men redan då hon äntrar scenen i en minimal bikini inser jag att jag kommer att få skratta ordentligt.

Det krävs mod för att driva så hejdlöst med sig själv som Skäringer gör. Med hjärtat utanpå, ett hjärta som dessutom är fullt av stygn, får vi ta del av hennes liv. Hon berättar om skoltiden, då det gick ut på att vara först söt, sedan snygg och slutligen sexig. Då hon var ett väldigt känsligt barn, överkänsligt till och med, hade hon bäddad in kroppen i ett skydd i form av extra hull. Hon misslyckade därför kapitalt med att vara både söt och snygg och med hjälp av fingrar i halsen och rejält med laxermedel jobbade hon hårt på att i alla fall lyckas bli sexig.

Inte sällan satte jag skrattet i halsen då det Skäringer berättar så ofta är riktigt, riktigt tragiskt. Jag skrattar dock så att jag gråter och dessutom får kramp i kinderna när hon berättar om hur hon planerade att föda sitt första barn hemma enligt det perfekta manus hon skrivit för sig själv och hur det egentligen blev i den fula verkligheten. Hur löser man sömnbrist, sexbrist och alla annan brist? Skaffar ett barn till så klart.

Vi får också möta Tabitha och även den sanslöst tragiska Ann-Marie, som blivit omgjord i Gokväll. Skönt att få hämta andan och skratta åt någon annan, men det är när hon är sig själv som Skäringer är som allra bäst. Fantastiskt bra är det när hon sjunger. Jag visste inte att hon kunde sjunga alls och blev både överraskad och glad åt de otroligt vackra sångerna. De ger en allvarlig och finstämd ton åt föreställningen och balansen mellan skämt och allvar är verkligen bra.

Här kan du lyssna på musiken från föreställningen och det finns också utgiven på cd.

Har du chansen att se Mia Skäringers Dyngkåt och hur helig som helst tycker jag absolut att du ka göra det. Hon är hur fantastisk som helst, underbara Mia.

Läs också:

Vem är den utstötte?

Sadie Jones bok Den utstötte berättar om Lewis. När vi möter honom första gången är han på väg hem efter att ha avtjänat ett fängelsestraff. Han är 19 år, men definitivt inget barn. Självklart vill jag veta vad han gjort, men för att få det måste vi vänta ett tag. Istället tas vi tillbaka till Lewis barndom och får möta den nioårige pojken som lever med sin mamma som han älskar över allt annat.

När pappa Gilbert 1945 kommer tillbaka från kriget förändras emellertid allt. Den stele mannen vet inte alls hur han ska behandla sin son och skulle helst leva ensam med sin fru. Lewis stöts undan och lever bara upp då hans pappa inte finns i närheten.Redan då är han den utstötte. Den som är i vägen. Den som möjligen får synas, men definitivt inte höras. Långa perioder är Lewis dessutom iväg på internatskola och även där är han utanför.

Lewis och hans mamma har en mycket speciell relation. Hon älskar honom och hittar alltid på roliga saker.  På en av deras utflykter händer en fruktansvärd olycka. Elizabeth dyker ner i vattnet för att försöka få upp ett roder, men kommer aldrig upp. Lewis, som då bara är tio år försöker rädda henne, men misslyckas. Är det kanske hans fel att hon dör? Fadern antyder det.

När modern dör försöker Lewis hitta trygghet hos andra runt omkring. Hos hushållerskan Jane får han lite respons, men hans far klarar inte ens i denna svåra situation av att stötta och älska sin son. Någonstans inleds här Lewis väg från pojke till brottsling. Han blir den utstötte på så många plan.

Gilbert träffar snart en ny, ung fru – Alice. Hon gör sitt bästa och vill verkligen att Lewis ska älska henne. Hon försöker så mycket att det gör ont att bara läsa om det. Ont gör det också att hon inte lyckas. Därmed är även hon på många sätt den utstötte.

En annan familj är också viktig för historien nämligen familjen Carmichael. Fadern i familjen är Gilberts chef och familjen är respekterad. De två döttrarna blir en viktig del av berättelsen och deras liv är inte mycket bättre än Lewis.

Den utstötte är näst intill nattsvart. Elizabeth sjuder av liv, men är knappast lycklig. Ingen är lycklig. Allt känns ibland hopplöst och vore det inte för Kit Carmichael hade det säkert förblivit så. Jag tycker så mycket om Kit och är verkligen glad att hon finns som en del av det samhälle som inte vill veta av Lewis och därmed också i hans liv.

Lewis ja, en liten, osäker pojke som behandlas utan både respekt och kärlek och antar skepnaden av ett monster. En udda och olycklig figur som inte älskas av någon. Det är en fruktansvärd berättelse som Sadie Jones bjuder oss på, men det finns visst hopp. Tack vare denna strimma ljus går det att läsa boken utan att helt gå sönder. Det är en bra bok, men jag råder dig att ha en riktigt lättsam och rolig bok till hands att läsa efteråt.

Läs också:

« Older Entries