Jag fick Kristofer Flensmarcks Almanacka av Natur & Kultur att recensera. Det är jag glad för, då jag troligen aldrig hade kommit i kontakt med boken annars. I Flensmarcks tredje bok möter vi hans farmor som genom anteckningar i diverse almanackor berättar för oss om sitt liv. Ett  liv fyllt av sjukdom och elände, men också en rejäl portion humor och självdistans. Från 1973 till 1999 finns de korta noteringarna samlade. Ibland parallellt då flera almanackor beskriver ungefär samma saker. Redan första sidan ger mig en rejäl spark i magen. Det här är på riktigt, dokumentärlyrik som Flensmarck själv väljer att kalla det.

”Mars

17 Valter kom hem kl 13.00 Var sjuk

18 Valther sjuk

19 Tor. Mor. Valther till lasarettet kl 22:20

Tor fyller år. Valther åkte till lasarettet

20 Valther dog. 20:05

Kroppspulsådern sprack

27 Tor. Dr Skog 13.00

29 Begravn. 14.00 Tierps kyrka

Färg-TV Spektra”

Och så i slutet av året:

”December

Började jobba på

DHR-s kontor. Slotts-

området

Änka får försöka

försörja mej nu”

Almanacka är en riktigt häftig bok. Jag blev väldigt berörd av Ellas sätt att beskriva sitt liv och av Kristofers sätt att delge oss det.  Det är dock riktigt svårt att förklara vad det är som gör boken så speciell. Den måste läsas.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-09-21

Kristofer Flensmarck släpper nytt och jag vill självklart läsa. Ska bara komma hem först.

Läs också:

• En bokexposé del 2
• Vad händer i tunnelbanan?
• Trevligt att lära känna Melody!
• En trevlig bekantskap
• Utslag av oro

Började äntligen läsa Igelkottens elegans och var fast efter bara några sidor. Efter 50 älskade jag en helt och fullt. Ungefär då stötte jag också på ett underbart citat som får mig att tveka om att någonsin arbeta med lärarutbildning och dessutom förklarar ett och annat om vår käre skolminister:

De som kan något gör det, de som inte kan något undervisar, de som inte kan undervisa undervisar lärare och de som inte kan undervisa lärare sysslar med politik.

Faktum är att mina lärare under utbildningen kan delas in i två kategorier, de som arbetade där för att de omöjligen kan ha klarat av elever och de som måste varit så fantastiska med eleverna att de sökt sig till lärarhögskolan för att föra vidare denna glädje. Och Björklund? Ja lärare är han i alla fall inte.

Läs också:

• Om rätten till läsning
• Ja, fast nej, fast typ, ibland, om jag vågar
• Dags för slattläsning
• En fundering kring eBöcker
• Topplistan 2011 plats 1

Via Calliope hittade jag en topplista från den veckan jag föddes. Den finns här. Inte mycket jag känner igen, men Harry Kemelman vill jag läsa!

Mer om vad som hände i litteraturens värld då jag föddes hittar du här.

Läs också:

• Juli enligt O
• Bokfrågornas ABC Epilog
• Bokfrågornas ABC del 29
• Bokfrågornas ABC del 28
• Bokfrågornas ABC del 27

När jag läst ut Halva liv började jag direkt med Bekantas bekanta som utspelar sig i 90-talets Stockholm. Inledningsvis var jag lite orolig. Skulle det här vara en av alla ytliga underhållningsromaner som bara handlade om att ha rätt kläder och tillräckligt många bekantas bekanta för att lyckas?

Jag hade som tur var fel. Visserligen finns många av ”ytlighetsingredienserna”, men Bekantas bekanta är definitivt mer än yta. Vi får möta Daniel, som också är känd som Malin Melanom,  en lätt överviktig drag queen på gränsen till genombrott. Drag queen, inte transvestit för ”en transvestit är liksom mer Moa Martinsson och en drag queen är mer Jackie Collins”. I väntan på succé designar han istället teaterkostymer.

Daniel är hemligt kär i den djupe regissören Joshua, men precis då han vågar börja hoppas på riktigt glider lillsyrran in och snor honom. Syrran heter Lilly och har just lämnat sin trygga värld för att söka lyckan i huvudstaden. Daniel och Lilly har definitivt ett udda förhållande, gränsen mellan kärlek och hat är tunn ibland.

Ett mer kärleksfullt förhållande har Daniel däremot med sin bästa kompis Camilla, som återvänder till Sverige efter några år i USA. Livet där har inte varit en dans på rosor och när Lilly får reda på några av hennes hemligheter går det sådär. Camilla hade för länge sedan en hit med ett punkband, men därefter har karriären stagnerat. Nu hoppas hon på en ny chans, men det är svårt att få göra den sorts musik hon vill. Hon hoppas också på en ny chans med kärleken Carlo, men han planerar att gifta sig med någon annan. Det krävs helt klart ”en drag-queen för att stå ut med en drama-queen” som Camilla själv konstaterar och vänskapen håller trots att Lilly försöker förstöra den.

Musiken är viktig i Bekantas bekanta. Varje kapitel har fått namn efter en gammal hit och det är kul att bli påmind om alla låtar som jag mer eller mindre glömt. Strandberg skriver i förordet om 90-talet som ett årtionde där känslan spelade stor roll. Mitt 90-tal började egentligen på riktigt 1993 när jag tog studenten, åkte till England och därefter tillbringade oräkneliga kvällar på Kårens Humanistpub på torsdagar och Kompaniet eller Magasinet på helgerna. Indie var mer min grej än eurotechno, men jag blir ändå nostalgisk av bokens soundtrack.

Roligt är också att återse några bekanta från Halva liv, för visst måste Daniels och Lillys styvpappa Gunnar vara samma Gunnar som är son till Solveig i Halva liv?! Petra, Carlos nya flickvän är i alla fall Jessicas väninna. Det vet jag att jag läst någonstans, men jag minns inte var.

Jag gillar Mats Strandbergs sätt att skriva. Det är enkelt och rappt. Jag gillar också hur han byter perspektiv och låter de olika personerna komma till tals, utan att det någon gång blir rörigt. Det är vasst, roligt och samtidigt levereras ett bra budskap. Det handlar om att våga leva det liv man vill, att våga stå på sig och inte låta andra styra. En bra bok, inte fantastisk som Halva liv, men en bra bok. Nu ska jag läsa Jaktsäsong innan jag börjar längta efter nästa bok. Frågan är om inte Mats Strandberg skriver Sveriges bästa chic-lit, dessutom med både queer-twist och visst djup.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-06-11

Läs också:

• En söt och mysig bok
• Fyra böcker i en
• Lo och livet
• Bombdåd i Linköping dödar två
• Om äktenskap och rädsla

Mr Rosenblum’s List or Friendly Guidence for the Aspiring Englishman av Natasha Solomons fick följa med mig hem från flygplatsen i Malaga då det självklart är otänkbart att flyga utan en extra bok i beredskap. Mest köpte jag den för det fina omslagets skull. Titeln däremot är lika omöjlig som The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society och böckerna har faktiskt vissa likheter utöver detta. Jag gillade inte potatisboken och jag hade väldigt svårt för Mr Rosenblum’s list inledningsvis. Det småputtriga och käcka gör mig mest irriterad och jag var på väg att ge upp paret Rosenblum helt. Nu har jag vanligen svårt att avbryta läsningen av tråkiga böcker och när jag nu haft den i ryggsäcken ända till Thailand var det bara att bita ihop och läsa vidare. Säga vad man vill om Jack Rosenblum, men han är verkligen ingen man som ger sig i första taget. Efter en sisådär 150 sidor börjar jag gilla honom och 50 sidor till räcker för att faktiskt få mig att börja uppskatta boken trots sin puttinuttighet och sitt riktigt jobbiga språk.

Vad handlar den då om? Om familjen Rosenblum som flyr från Berlin till London i slutet av 30-talet. De får då en lista med välmenande tips om hur man ska bli en perfekt engelsman. En lista som Jack Rosenblum lever efter helt och fullt. Hans fru Sadie är kanske inte lika imponerad av hans försök att bli brittisk, utan vill hellre minnas sitt ursprung och sin förlorade familj.

Jack Rosenblum startar en mattfabrik och gör stora pengar. Hans dröm är att spela golf och han söker medlemskap i så gott som alla golfklubbar i landet. Överallt får han svaret att det tyvärr är fullt och när ett fejkat brev där han utger sig för att vara en engelsk läkare ger honom ett positivt svar inser han att hans ursprung sätter käppar i hjulet för honom hur mycket han än försöker att dölja det.

Vad göra? Bygga en egen golfbana såklart! Jack köper en egendom i Dorset och övertalar Sadie att flytta med. Han ska bygga den bästa golfbanan i trakten och den ska invigas lagom till drottningens kröning. Nu går allt självklart inte så lätt som Jack trott, men hans kamp är intressant att följa.

Ännu mer gripande är det kanske att lära känna Sadie och hennes sorg som märks först då någon äter av det hon bakat. Lådan med fotona av hennes döda familj är det käraste hon äger och hennes judiska arv mycket viktigt. Det är synd att hon inte får mer utrymme i boken.

Så vad tyckte jag? Gillar du småsöta böcker om udda personligheter är det säkert en bok för dig. Jag tyckte bättre om den på slutet, men någon höjdare tycker jag inte att den var. Historien är söt, men svärtan för gömd. Språket är dessutom torrt och tråkigt vilket gör att det tar väldigt lång tid innan boken griper tag i mig. Däremot kan jag tänka mig att det skulle kunna bli en riktigt charmig film av den här historien.

Läs också:

• Livet i troposfären är inte lika enkelt
• Hysterisk och mustig skröna
• Stryk, stryk, stryk för katten
• Hur ska jag säga…
• Drottning på paus

Under 1999 började jag arbeta som lärare och varje krona som blev över sparade vi till resan med stort R. Strax efter brakfesten som firade in ett nytt millennium flög vi till Sydney. Sex veckor tillbringade vi i det väldiga Australien och bussresorna blev många och långa.

Jag förälskade mig i Melbourne och drömmer fortfarande om att få komma dit igen. Vi såg Australian Open och vår solbränna var, hmm, intressant. Bäst var annars turen in till Uluru och Olgas. Fantastiskt! Tyvärr blev det inte mycket sett av barriärrevet då regnet öste ner. Kängurur och koalas fick vi dock se. Vi åt känguru också, men det rekommenderar jag definitivt inte. I bokaffärerna skyltades det med Michael Connelly, som snabbt blev en favorit. Läskigast måste A thin dark line av Tami Hoag varit, tätt följd av Sjöjungfrun sjöng sin sång av Val McDermid.

Nya Zeeland var nästa land och där hyrde vi bil. Jag vägrade som vanligt att köra och fick istället läsa kartan med varierande resultat. Bäst här var helt klart Wellington, ännu en trevlig stad jag gärna skulle återse.

Bali, Lombom och Java stod näst på tur. Makens föräldrar och syster kom med ett gäng böcker hemifrån, bland annat den då aktuella Gömda av Liza Marklund och snackisen Grabben i graven bredvid av Katarina Mazetti, men också vackra Silke av Alessandro Baricco.

I Vietnam blev det mycket sett och lite läst. Hann dock med Memoirs of a geisha, som måste räknas till resans mest minnesvärda. Vi avslutade i Thailand med lata dagar i sällskap av min familj och Patricia Cornwall.

Det här var ett skönt halvår innan allvaret började på riktigt. Jag är riktigt glad att vi gjorde en rejäl resa.

Läs också:

• Visst kan boknördiga humanister räkna!
• Kanske har feber?!
• Gissa vem som kommer på middag?
• If I could turn back time…
• De där paren då…

Läs också:

• En vanlig och ovanlig bok
• Läckberg tar sitt ansvar
• En genomgång av kärlek och lust
• Kort, koncist och klurigt
• Eudaimonia, vad är det egentligen?

I år är det tyskspråkigt som gäller på Bokmässan och jag ska försöka läsa lite sådant och dessutom skriva om det och annat på Bokmässan Community. Än så länge har jag inte kommit igång alls och därför känns det passande att inleda bokåret med en tripp till Tyskland.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Tyskland eller är skriven av en författare med anknytning dit.

En av de bästa böcker jag läst om Tyskland och andra världskriget är Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson. Vansinnigt bra!

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till Tyskland. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Ja, det är inte mycket tyskt i hyllorna här hemma, men jag gillade Högläsaren av Bernhard Schlink väldigt mycket. Honom kan jag tänka mig att läsa mer av.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Tyskland, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag har en hel lista med tyskspråkiga böcker som jag vill läsa och en av dem som lockar mest är Honeckers kanderade äpplen av Claudia Rusch. Dags att börja läsa och bocka av för att inte komma helt oförberedd till Bokmässan.

Läs också:

• Okej, jag gör ett försök
• Mina (så kallade ) svar på Q!
• Augusti enligt O
• Hur jag tänker om långsinthet
• Bokgeografi Nya Zeeland

Det är nära slutet nu och den här veckan är det syrrans bokstav Å:

Berätta om en bok som innehåller ett minnesvärt återseende.

En av de bästa böcker jag läste förra året var Elin Boardys Allt som återstår.  Emma finns fortfarande kvar hos mig och i boken finns ett passande återseende. Emmas bror Simon (och flera andra av hennes syskon) reser till Amerika och tillhör de få som faktiskt vänder åter om än tillfälligt. Återseendet mellan de två syskonen är väldigt fint trots, eller kanske tack vare,  blygheten mellan dem.

Har du läst någon bra bok om ålderdom?

Italienska skor av Henning Mankell handlar om ett gammalt förhållande som återuppstår då en gammal mans ungdomskärlek en dag kommer vandrande med sin rullator över isen till hans ö. En riktigt fin bok helt klart.

Vilken bok handlar om ångest, alternativt gav dig ångest?

Vi i villa av Hans Koppel handlar definitivt om ångest. Huvudpersonen är så neurotisk och ångestfylld att det är jobbigt att läsa om honom. I Decembergatans hungriga andar av Ulrika Lidbo är det maten och utanförskapet som ger Jenny ångest och även mig. Jag vill skrika NEJ till henne för att hon ska sluta plåga sig själv. En riktigt bra ungdomsbok!

En bok som gav mig ångest är Inlåsta av Emma Donoghue. Jag avskyr verkligen att  vara instängd och hade aldrig överlevt i Rummet.

Jag återanvänder en gammal utmaning från Bokmania och undrar vad som hände i litteraturens värld det år du föddes.

1974 gäller för min del och jag har snurrat runt lite för att hitta spännande händelser. På internet, men också i GP:s Milleniumbok.

Valet av Nobelpristagare var kontroversiellt, akademiledamöterna Harry Martinsson och Eyvind Johnson delade priset. Gunnar Myrdal fick dessutom priset i ekonomi. Ett riktigt svenskår alltså.

Bookerpriset delades mellan Nadine Gordimer och Stanley Middleton.

Underbara barnboken Det röda äpplet av Jan Lööf kom ut.

Jan Guillou dömdes till fängelse i ett år för IB-avslöjandet.

Alexandr Solzjenitsyn utvisades från Sovjetunionen och tog faktiskt emot sitt nobelpris detta år trots att han fick det fyra år tidigare.

Jens Lapidus och Camilla Läckberg föddes.

Cora Sandel och Jolo avled, liksom Miguel Angel Asturias som fick Nobelpriset 1967 och Per Lagerqvist som tilldelades priset 1951.

Nu var visserligen Watergate-avslöjarna journalister och inte författare, men de gjorde sitt scoop detta år.

Och den här låten var väl definitivt årets mest spelade?!

Fast Tube by Casper

Förra året svarade:

Alkb

…and then there was Beatrix

Bokstunder

Eli läser och skriver

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Tätortstimotej

Yfronten

Nu är det din tur. Svara i en kommentar eller i din blogg. Lämna gärna en rad och/eller en länk så att vi kan hitta dig!

Läs också:

• Bokfrågornas ABC del 4
• Lucka nummer 18 Elin Boardy
• Årets böcker enligt O och andra
• Dags att nominera!
• Eventuellt prisade deckare

Nu har jag helt klart kommit på varför jag bloggar. Det är den enda lugna stunden på dagen och jag behöver den. Det är helt underbart att semestra med barnen, men de håller verkligen inte tyst en sekund. Oavbrutet babbel om allt de ser och allt de tänker på. Underbart, men samtidigt lite skavsårsframkallande. Därav detta inlägg. Jag njuter av tystnaden och funderar kring böcker. Nästan som meditation. Boknördsmeditation.

I avdelningen bokspan kan jag konstatera att många läser svenska deckare. Det gäller båda svenskar, norrmän och danskar. Mest populär hittills verkar Mari Jungstedt vara. Flera har läst Den döende dandyn och I denna ljuva sommartid har jag sett i både dansk och svensk version.

När jag läste titeln började jag sjunga lite för mig själv och tänkte sedan på titlar som också är textrader. Åka Edwardson har skrivit en bok som direkt fortsätter på Jungstedts, Gå ut min själ om den polis som föregick Winter, Jonathan Wide som bodde på Såggatan, min gamla gata i Majorna. Många av Edwardsons titlar kommer från låtar, Till allt som varit dött, Låt det aldrig ta slut och Himlen är en plats på jorden, som visserligen är översatt från engelskan.

Fler musiktitlar? Vilka är dina favoriter?

Läs också:

• Vad krävs för att ge upp?
• Mer semesterbokspan
• Mina svar på W
• Lucka nummer 13 Henrik Elstad
• Lätta debutanter