Intressant av Bakhtiari

Kan du säga schibbolet?
Kan du säga schibbolet? av Marjaneh Bakhtiari handlar om Mehrdad och Noushin Abbasi som flydde från Iran till Sverige efter revolutionen och lever med sina två döttrar, Parisa som är 16 och Baran som är 13 i ett fint område utanför Malmö. De har både katt och städerska och lever ett ”Svensson-liv”. Mehrdad undervisar på högskolan och älskar att debattera integration och invandring.  Han hävdar att varje individ själv bär ansvar för sin integration och menar att de som vill försköna förorten och ”ta tillbaka” ordet blatte är fel ute. Han fru har ingen lika självklar plats i Sverige. Hon är sjukskriven och satsar istället allt krut på att göra sin familj till en mönsterfamilj hämtad ur en svensk veckotidning.

Första gången vi träffar familjen Abbassi  äter de frukost tillsammans en söndagsmorgon eftersom Noushin är övertygad om att ”en familj inte kunde räknas som en familj om de inte åt åtminstone en frukost i veckan tillsammans”. Familjen i övrigt är inte lika övertygade om att idén är god. Visserligen köper Mehrdad bullar, men i övrigt är han ganska oengagerad. Också döttrarna Baran och Parisa verkar önska att de slapp denna familjetradition. Baran vill helst inte ta ut iPod-hörlurarna i öronen och Parisa hackar på allt som hennes mamma gör.

Denna söndag handlar samtalet också om huruvida Parisa ska få åka till släktingar i Iran för att kunna ta bilder till ett skolprojekt. Hon tycker att det är självklart att hon ska få åka eftersom projektet utan tvekan ska ge henne MVG. Dessutom har hennes mamma envisats med att lära sina döttrar persiska, borde de inte få använda språket på riktigt då?

Noushin förstår inte varför de ska släppa iväg sin dotter till ett land som de lämnat. Hennes bild av Iran är långt ifrån positiv och hon tycker att det är allt för riskabelt för Parisa att åka dit. Mehrad är inte lika övertygad som sin fru om att Parisa inte ska få åka. Han menar att hon kanske lär sig att uppskatta Sverige mer om hon får resa.  Tillslut ger Noushin med sig, men då måste båda döttrarna åka. De ska få träffa sin mormor innan hon dör. Baran är knappast lycklig över resan. Hon har sett YouTube-klipp om kvinnor som fängslas och misshandlas för att de inte följer de klädregler som finns. Hon köper den längsta kappan hon kan hitta, täcker sitt hår väl redan på Kastrup och hoppas mer än något annat att hon ska komma hem levande.

Vad är det då för bild av Iran som Parisa vill förmedla? Hon vill visa att alla inte är hemska extremister, men samtidigt vill hon ta bilder på firandet av en sorgehögtid som det visar sig firas endast av dem som är traditionella. Hennes bild av Iran visar sig inte stämma med verkligheten. Inte heller Baran har rätt. Eller kanske kan man säga att de båda två har både rätt och fel. I Iran möter de sin kusin Negar som lever livet så mycket hon kan.  Hon sminkar sig, har utmanande kläder, dricker alkohol och går på fester. Hon vill visa sina kusiner det hon menar är det riktiga Iran. Bilden är inte helt sann ska det visa sig.

Kan du säga Schibbolet? är en mångfacetterad och intressant bok. Jag fick tänka igenom min syn på integration, flyktingpolitik och kanske framför allt om Iran.  Den vimlar av intressanta personer förutom familjen Abbassi.  Mehrdads mamma Shamsi och hennes väninna Iran är ett härligt par. Iran bor hemma hos sin döda dotters före detta sambo Åke och deras förhållande är också fantastiskt att följa. Sedan finns också alla motståndare till Mehrdad,  Noushins ganska rasistiska väninna Gudrun för att nämna några. En helt klart läsvärd bok som väcker många tankar!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-06-01

Någon som vet om Marjaneh Bakhtiari har någon ny bok på gång?

Läs också:

2 comments

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *

CommentLuv badge