Snorig men tydligen vacker

Mitt minne är inte alltid vad det borde vara och därför är det hög tid att tacka för awarden jag fick av Eli läser och skriver för flera veckor sedan. Jag kom ihåg det då Klok som en bok gav mig en. Just en Beautiful blogger award känns extra kul (och lite, lite ironiskt) just idag då jag har snor både högt och lågt. Inga fler detaljer nödvändiga eller?

Nu till uppgifterna. Först ska jag berätta sju saker om mig själv och jag inspireras lite av de frågor som Klok som en bok använde sig av.

1. Jag har ställt min klocka lite före så att jag ska komma i tid. Funkar så där.

2. Jag är grymt bra på att komma ihåg ansikten och får ofta för mig att jag känner folk som jag bara stått bredvid i bankomatkön. Det kan ställa till det lite.

3. Namn funkar däremot inte lika bra, i alla fall inte i längden. De namn jag inte behöver försvinner bort, men ge mig en klass på 2o så kan jag namnen efter en kvart eller så. Yrkesskada antar jag.

4. Vi bränner våra sista föräldradagar i Thailand under sex veckor i vinter. Den 5/1 drar vi och då kan ni följa hos här.

5. Vi lägger en stor del av våra besparingar på resor och så har vi jordens fulaste kök också.

6. Jag, eller vi rättare sagt, drömmer om att bo utomlands en period. De svenska skolorna på Ko Lanta och i Fuengirola hade inte varit fel.

7. Min spärr mellan hjärnan och munnen funkar inte alltid så bra, men jag säger sällan något som jag inte kan stå för, även om jag ibland kan chocka till och med mig själv.

Och så sju bloggar. Jag har dålig koll på vilka som fått och vilka jag glömt. Egentligen skulle jag vilja fega ur och köra en “ingen nämnd ingen glömt variant” men då kanske ni missar bra bloggar och det vore väl synd?!

Eva-Cecilia har jag följt sedan starten och vi har väldigt lik boksmak vilket betyder att jag får bra tips från henne.

…och dagarna går är en blogg där Joanna skriver om bra böcker. Hon är också en väldigt social bokbloggare och det uppskattar jag mycket.

Jag har återupptäckt Bokmania tack vare bokmässan och twitter. En bra och välskriven blogg om böcker med kvalitet.

Ord och inga visor tillhör också de bloggar jag återupptäckt tack vare twitter. Det sociala där gör det ännu roligare att läsa vad som skrivs på bloggen.

Böcker, böcker, böcker är en blogg jag upptäckt de senaste månaderna. Den har funnit sedan i somras och börjar verkligen hitta en egen stil.

Bokbloggande lärare är vanliga och Cinnamon Books är en av dem som jag följer med glädje. Mycket böcker och lite lärartouch ger en lagom blandning.

You’re no different to me kallar Morrica sin blogg och det är också hennes motto. Hon beskriver sig själv som “en liten tant på äventyr i en stor värld” och hon skriver tänkvärt och fyndigt om skolpolitik och annat. Någonting säger mig att du tycker att sådana här förtäckta kedjebrev är krafs Morr, men jag vill ändå uppmärksamma dig!

Så, reglerna är enkla i detta skepp som kommer lastat med lite beröm i vintermörkret. tacka artigt i ett inlägg där du berättar sju saker om dig själv och lämnar lite fina, värmande ord till sju andra bloggare som du tycker förtjänar lite extra uppmärksamhet.

Läs också:

Tänk tvärt om

I Föräldrarnas tvärtemotbok av Åsa Glas och Åse Teiner presenteras 49 galna lösningar på vardagens problem. Egentligen är vi lite tvärt om ibland. Jag har tvingats till det för att inte bli helt vansinnig. Jag brukar fråga mig själv ”spelar det någon roll?” innan jag reflexmässigt säger nej eller tar en hopplös strid. Strider blir det liksom ändå. Det kan bli en glass före maten ibland mot löfte om att de kommer att äta en då och de gör de faktiskt i nio fall av tio.

Jag gillar därför idén att köpa en geléråtta till varje familjemedlem när man handlar. Hur farligt är det egentligen förutsatt att ungarna inte trycker i sig socker jämt? Då är det ett problem, men en och annan glass eller geléråtta lär inte ställa till några större problem.

Spelar det någon roll om man ammar? Ja, jäklar. Vi varvade bröstmjölk och flaska med Storebror och jag fick en del kommentarer när jag satt med min minibebis och en flaska. Konstigt nog verkar det vara okej för vem som helst att kommentera allt som gäller graviditet och småbarn. Lillebror vägrade att ta flaskan. DET var ett problem.

Måste man gå på MVC:s föräldrakurs? Absolut inte, men visst gjorde vi det och visst var det på många sätt absurt. Emmy, en av föräldrarna som berättar i boken, valde dock att inte göra det och blev näst intill sönderkommenterad på MVC.

Hur får man en roligare vardag? Det kapitlet tål att läsas. Många gånger.

Kan man tävla i storhandling? Tydligen.

Är det okej att hela familjen sover i soffan? Om alla kan sova så varför inte?

Och en av de bästa: Vad gör man om man inte vill ha husdjur och ungarna tjatar hål i huvudet på en? Lånar grannens katt såklart. I smyg.

Många roliga och tänkvärda kapitel med mer eller mindre galna lösningar på vardagsproblem. Jag gillar det och skulle ha behövt en sådan här bok ännu mer för ett par år sedan. Nu får ungarna sova på madrasser bredvid varandra på golvet i sitt rum om de känner för det, vandra omkring i kalsonger hela dagen eller käka glass före maten. De lär inte dö av det.

Det avsnitt jag behöver läsa hur många gånger som helst är det om hur svårt det är att sluta säga ja till ansvar. Jag är redan med i styrelsen på barnens förskola. Jag behöver kanske inte bli klassförälder i skolan sedan, eller skriva protokoll på alla möten (vilket jag ofta gör) utan faktiskt låta bli att säga ja. Tyvärr handlar det om att jag tycker att det är så pinsamt när alla sitter och vrider sig för att slippa säga ja att jag ofta gör det av ren reflex. ”Tänk om…alla dukton blev åtminstone 25% latare” skriver författarna på sin hemsida Tvärtemot och ja, vi duktiga flickor kanske ska göra ett försök. Kaos är det alltid och det blir säkert lättare om vi kan stå för det och lata oss helhjärtat.

Föräldrarnas tvärtemotbok sätter fokus på något väldigt viktigt, att det faktiskt ska vara lite kul att leva också. Ofta blir vardagen med barn bara en massa tjat och gnat, allt för ofta helt i onödan.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-07-10

På temat “en perfekt förälder kanske inte behöver vara perfekt” passar det bra att köra det här inlägget i repris. Jag publicerade det precis innan jag flyttade bloggen och tycker nog att den har en plats även här. Nu kanske jag får det att låta som att jag har fixat ett oproblematiskt och avslappnat föräldraskap, men se riktigt så är det inte. Jag tycker dock om böcker som får mig att se saker på ett lite annorlunda sätt.

Läs också:

Bokgeografi Israel

Det är snart jul och säsongsavslutning av Bokgeografi. Självklart måste vi då bege oss till landet där julens huvudperson föddes och då menar jag varken Finland, Sverige eller Arktis. Dagens färd går istället till Israel.

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i Israel eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Det twittrades intensivt om Efter attentatet av Yasmina Khadra efter händelserna i Stockholm i helgen och jag tänkte nämna den här också. Det är nämligen en väldigt bra och intressant bok om konflikten i Israel/Palestina i allmänhet och självmordsbombare i synnerhet. Huvudpersonens fru blir nämligen i ett självmordsattentat i centrala Tel Aviv och han försöker ta reda på vad som egentligen hände.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till  Israel . Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Jag har bara läst en bok av Amos Oz, den tunna men innehållsrika Hur man botar en fanatiker och jag vill definitivt läsa mer. Gärna något av hans skönlitterära verk som My Michael eller To know a woman.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till Israel, som du inte läst, men är nyfiken på.

Jag skulle gärna läsa relativt nyutkomna Morgon i Jenin av Susan Abulhawa som handlar om en palestinsk familj och hur deras liv förändras då staten Israel utropas 1948.

Vilka boktips har du? Svara i egen blogg eller i en kommentar och glöm inte att tala om hur jag kan hitta ditt svar.

Läs också:

Böcker jag ser fram emot del 5

Pocketböcker är bra när jag och boken ska transporteras på buss, tåg eller kanske flyg. Här är några sådana som jag ser fram emot att läsa i vår:

Tre apor heter Stephan Mendel-Enks rosade debutroman som kommer i pocket den 21 januari. Boken utspelar sig i Göteborgs judiska församling, vilket i sig är ett skäl att läsa den. Den ska vara både gripande och rolig utlovar Månpocket.

Norrlands svårmod Roman om ett försvinnande av Therése Söderling tillhör de böcker jag tycks ha missat helt. Konstigt då det låter som en bok som skulle passa mig väldigt bra. En spänningsroman om en familj i sönderfall är kanske inte så muntert, men helt klart intressant. Utkommer den 22 mars.

Flickan med snö i håret av Ninni Schulman läste var och varannan bokbloggare då den kom ut, men jag hann inte med. Nu får jag en ny chans i slutet av mars. Mer ond bråd död, men i Hagfors den här gången.

Läs också:

Vad grabbarna O vill läsa

Klart de små ska få vara med och välja vårböcker också. Har kommer ett gäng som de gärna vill läsa i vår:

Sarah Sheppards dinosaurieböcker är favoriter här hemma och nu kommer Dino ABC som passar perfekt till mina ungar som älskar tungvrickande dinosaurienamn och dessutom tycker om bokstäver. Vad sägs om A som i Argentinosaurus? Kan bli hur bra som helst. det kommer även en bok om siffror som heter Dino 123 och den kan nog vara kul också.

Något annat som är spännande är hur människor blir till och därför låter boken med den underbara titeln Spermie plus ägg är lika med bebis av Jenny Wik passa bra. Jag tror helt på raka rör och jag hoppas att det här är en sådan bok. Inga blommor och bin här inte.

Slutligen suktar båda grabbarna efter den nya prinsessboken som kommer i vår.  Prinsessans rockband heter den och är så klart skriven av Per Gustavsson. Vi får följa prinsessan och hennes återuppväckta band som hon har tillsammans med trollkarlen, Prinsen och skelettet. Draken ska vara med också, men först måste de komma på hur han ska kunna sluta elda upp trummorna. Till boken finns också en cd-skiva med rocklåtar skrivna av Johan Eckman vars blogg du kan följa här. Tyvärr kommer boken i förrän i maj, men vi har ett par prinsböcker att läsa innan dess.

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 26

X, Y och nu Z. Det blir bara svårare och svårare att komma på frågor. Trots att jag känner mig som en zombie just nu finns det ingen fråga om dessa varelser. Här kommer de fyra uppgifterna för veckan:

zoo finns en massa djur och jag vill att du berättar om en bok där djur spelar en viktig roll.

Jag kör på en barnbok den här gången av underbara Pija Lindenbaum där en stressad mamma förvandlas till en rosa drake. Boken heter så klart När Åkes mamma glömde bort och grabbarna O älskar den.

Anders Zorn är en känd konstnär. Har du läst någon bok där han eller någon annan konstnär figurerar?

I Allt är bara bra, tack av Moa Herngren lever Lea tillsammans med den alkoholiserade och destruktive konstnären Michel. Deras förhållande som först är otroligt passionerat slutar i total misär. En fruktansvärt bra och hemsk bok.

Zen, att vara närvarande just här och nu, är rätt inne trots att ideérna inom zenbuddismen knappast är nya, zen-coaching, mindfullness, meditation, yoga och en massa annat är i ropet. Vilken bok tycker du handlar om zen?

Den första boken som poppar upp i huvudet är Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elizabeth Gilbert som handlar just om att leva i nuet och där meditation och yoga står i centrum.

Författare på Z finns det några stycken. Vem är din z-favorit?

Det får bli Helena von Zweigbergk som skrivit bland annat Ur vulkanens mun och nu senast Sånt man bara säger. Ärliga, modiga och känslofyllda böcker. Dessutom verkar hon grymt trevlig. Hennes deckare är jag inte lika förtjust i dock. Ingen är perfekt. Varken jag eller Helena.

Inspiration finner ni här:

Alkb

…and then there was Beatrix

Bokstunder

Eli läser och skriver

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Ninas Skrivarlya

Yfronten

Häng nu på i slutspurten och lämna gärna länk och/eller kommentar här när du svarat.

Läs också:

Skyhöga förväntningar kan stjälpa

Jag absolut älskade Sonya Sones böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet som jag läst både på svenska och engelska i år. Så vackra och så välskrivna att jag var helt tagen. Som tredje bok valde jag en med en helt underbar titel nämligen One of those hideous books where the mother dies och blev tyvärr lite besviken. Egentligen är det en mycket orättvis känsla då detta helt klart är en väldigt bra ungdomsbok.

Sonya Sones skriver även denna gång prosalyrik. Jag tycker dock inte att dikterna är lika klockrena. I de tidigare böckerna jag läst kunde dikterna fungera både var för sig och i helheten, men i One of those hideous books where the mother dies haltar det ibland. Samtidigt innehåller den en hel del klockrena passager.

På många sätt är det här en väldigt fin historia om Ruby som flyttar till sin pappa i Los Angeles när hennes mamma dör. Hon har ingen relation till sin pappa, faktum är att de aldrig träffats och hon är naturligt nog inte alls speciellt lycklig över att behöva bo hos honom. Att lämna sin bästa vän och sitt livs kärlek är definitivt inte kul heller. Situationen kompliceras ännu mer av att hennes pappa är den kända skådespelaren Whip Logan som är älskad av alla och dessutom bor granne med Cameron Diaz.

Skolan Ruby börjar på vimlar av kändisungar och hon känner sig först väldigt udda. Att hennes pappa visar sig vara världens hönspappa och följer henne till och från skolan gör knappast saken bättre. Desperat försöker Ruby fortsätta att hata sin pappa, men det går inte riktigt så lätt som hon trott.

Jag hoppas att jag inte avskräckt er, då detta absolut är en bra bok. Lite svartare än de andra av Sones böcker som jag läst och just nu kändes det lite väl deppigt. Trots allt är prosalyrik alltid prosalyrik och gillar du det ska du definitivt stifta bekantskap med Ruby och Whip.

Läs också:

Konsten att leva mer lagom

Hur ska en perfekt förälder vara? Inte så överambitiös som dagens föräldrageneration menar Malin Alfvén och Kristina Hofsten som har döpt sin senaste bok till Tagga ner! Lagom bra föräldrar är bäst. Faktum är att vi faktiskt är ganska nedtaggade när det gäller barnen. De har inga fritidsaktiviteter ännu, vi tillbringar mycket tid med dem utan att göra speciellt mycket och om de någon gång får mackor till middag tror jag inte att de dör. Ändå är det svårt att få ihop det där med föräldrarollen tycker jag.

Tjat, hot och mutor är ett spännande kapitel. Innan jag fick barn var jag säker på att jag aldrig skulle använda mig av varken hot eller mutor. Tjat däremot insåg till och med jag skulle bli svårt att undvika. Att det ibland är inte bara rätt, utan även rätt att ta till dessa metoder för att slippa en massa jobbiga situationer tillhör ett av råden i boken.

Välj enkla vägar är ett annat skönt råd och det borde vi nog göra oftare. Hur farligt är det om ungarna får göra lite halvtokiga saker ibland? Inget farligt självklart, men att som vi ligga hos dem tills de somnar för att få en lugn och snabb nattning kanske är okej ändå. Visst borde de somna själva och visst borde vi följa dem tillbaka till sitt rum när de vaknar på nätterna, men vi väljer den enklaste vägen och utgår ifrån att de som sextonåringar ska ha hittat tillbaka till sitt eget rum.

Det är många föräldrar som kommer till tals i boken och jag gillar tonen i deras exempel från vardagen. Alfvéns och Hofstens råd är dessutom så härligt befriande från hur det “ska” vara att det är uppfriskande att läsa. Det viktigaste är att tydligt visa att du älskar dina barn och att du vill vara med dem. Att leva jämställt en förutsättning och att ibland vara egoistisk och låta sina egna behov gå först behöver inte vara fel.

Boken avslutas med att äldre människor berättar vad de ångrar mest från tiden då barnen var små och de flesta tycker att de tillbringat för lite tid med sina ungar till förmån för jobbet. Där behöver varken jag eller maken ha dåligt samvete. Visst jobbar vi en del i perioder, men vi reser i princip aldrig i jobbet och arbetar inte till sent på kvällen. Vi arbetar visserligen sent på kvällen då ungarna sover rätt ofta, men vi har kvällarna ihop väldigt ofta. Det är jag glad för.

Det jag kan ha dåligt samvete över är att jag ibland är för stressad och låg för att riktigt orka vara på topp. När de trilskas och inte lyssnar kan jag ha lite för lite tålamod med dem. Det är därför jag blir glad av att läsa att det är bra att visa ärliga känslor och humör för sina barn. Att inte våga vara riktigt arg eller ledsen är inte bra då barnen kan tro att det är fult att visa känslor. Tack Malin Alfvén, du har räddat mig många gånger med dina kloka ord som går ut på att det alltid finns något positivt i varje situation. Det är skönt att läsa.

Vem behöver Tagga ner? De föräldrar som håller på att stressa ihjäl sig för att ge sina barn ett aktivt och rikt liv som barnen kanske själva inte skulle valt. De som ägnar mer tid åt matlagning, inredning, renovering än de vill och orkar. De som försöker leva upp till en idealbild av en snygg, smal, vältränad förälder som leker med sina barn, lagar mat från grunden, bakar en massa, har en fantastisk karriär, ett perfekt äktenskap, ett stort och perfekt renoverat och helt fulfritt hus. Ganska många antar jag?!

Läs också:

Mycket att irritera sig på

Liksom Annika stör jag mig på illa skrivna kursiva partier i böcker. Det är ett berättargrepp som helt klart används allt för ofta. Veckans bokbloggsjerka handlar om just irriterande saker i böcker.

Finns det några berättartekniska detaljer som författarna använder sig av som  du kan störa dig på? Var specifik och ge exempel om du kan!

En sak som är ruskigt irriterande är när jag som läsare inte får chansen att klura ut vem skurken är i en deckare eftersom författaren behåller informationen för sig själv. När huvudpersonen upptäcker något som ger en rejäl ledtråd och sedan inte avslöjar det. Då blir jag helt galen.

Jag blir också galen på beskrivningar av personers kläder och utseende som bara handlar om hur snygg och smal personen är och hur coola märkeskläder hon eller han har. Detaljer om märkeskläder, väskor och annat tjafs är över huvud taget väldigt irriterande.

Dialog som inte flyter, dvs när den skrivs på ett sätt som ingen någonsin skulle tala, är riktigt irriterande. Värst är det när någon äldre författare ska försöka vara tonårshipp och ligger en sisådär tio år fel.

Och säkert en massa annat också, men jag stannar här…

Läs också:

Har du läst några dansböcker?

Veckans litteraturquiz handlar om dans i böcker och jag fick 6 rätt av 8. Länge var jag säker på att jag skulle fixa alla frågor, men flytet tog slut tyvärr. Flera av de böcker det frågas om tillhör mina favoriter, men dem kan jag ju inte skriva om nu. Då får du kanske tio rätt och det vill jag inte riskera.

Jag måste ändå skriva några rader om Hannah Green, eller Joanna Greenberg som hon egentligen heter. Hennes I never promised you a rose garden var en av de starkaste läsupplevelserna under mina tonår. Den svenska titeln handlar på ett sätt om dans, men oavsett språk är det här en riktigt läsvärd bok om Deborah och hennes tid på psykiatrisk klinik. En brutal och gripande berättelse, som jag fortfarande tänker på ibland. Konstigt nog har jag inte läst något mer av Hannah Green. Kanske ska ta och göra det. Är det någon som kan tipsa?

Tillbaka till dansen då och böcker som på något sätt anknyter till det.

Jag har bara läst en bok om Barbara Nadels deckarhjälte, den bistre Çetin Ikmen, som har så många barn att han knappt kan räkna dem. Nu kommer bok nummer åtta Dans med döden. Jag har en del att läsa ikapp alltså.

När elefanterna dansar av Barbara Voors är en reseberättelse om Tanzania och en mycket läsvärd sådan måste jag säga. Ännu en bok som jag läste för e herrans massa år sedan är Matildas sista vals av Tamara McKinley som är en ganska trivsam bok om Jenny som flyttar till en fårstation och börjar läsa den gamla ägarens dagböcker.

Sedan har vi klassikern Sandor slash Ida av Sara Kadefors, som inte har dans i titeln, men desto mer i handlingen då Sandor dansar balett. Jag läste nyss Kadefors nya ungdomsbok Nyckelbarnen (recension hinner jag förhoppningsvis skriva ikväll) och den nådde tyvärr inte alls upp till de höga förväntningar jag hade efter Sandor slash Ida, som i mitt tycke är en av de bästa ungdomsböcker som har skrivits.

En dansbok jag inte läst, men gärna skulle läsa är Dancer av Colum McCann som är en fiktiv biografi om dansaren Rudolf Nureyev. En sann historia ska dock Maos sista dansare av Li Cunxin vara. Den handlar om Li som börjar dansa i Maos Kina och sedermera flyttar USA för att dansa vidare vid Houstonbaletten där hon blir stor stjärna.

Vilka dansböcker vill du tipsa om? Kanske har du läst några av dem det frågas om nedan.

Läs också: