Läs också:

• Mina svar på C
• Bokfrågornas ABC del 14
• För att undvika jobb…
• Mina svar på W
• Bokalfabet 2.0 del 23

Suzanne Collins två första böcker om Katniss var båda rejäla favoriter. Något oväntat då det egentligen inte alls är min typ av böcker. Spänningen under hungerspelen gjorde att jag läste i ett rasande tempo. Så var det då dags för den tredje och avslutande delen i trilogin som på engelska heter Mockingjay som är det smeknamn Katniss får, Härmskrikan.  På svenska har boken istället fått titeln Revolt och det är just om en revolt mot president Snow i huvudstaden som boken handlar.

När boken börjar befinner sig Katniss i distrikt 13, ett distrikt som alla trodde var totalförstört. Många från distrikt 12 har lyckats fly dit och de försöker bygga upp en ny tillvaro. Tillsammans med gamla kända personer som Gale och Haymitch ingår Katniss i den rebellgrupp som tillsammans med sin president Coin. Peeta hålls fången i huvudstaden och att rädda honom blir än mer viktigt då det visar sig att han blivit totalt hjärntvättad och programmerad att döda Katniss.

Ärligt talat hade jag väldigt svårt att ta mig igenom Revolt. Jag saknar spänningen som de två första böckerna bjöd på och även det här kanske är en mer klassisk dystopi med en del intressanta tankar kring media och makt så lyfter den inte riktigt. Tyvärr.

Nu läste jag ut den och visst är jag glad att jag gjorde det. Det är en helt okej bok, men inte mycket mer. Katniss är definitivt en stor hjälte, men det blir nästan lite löjligt och Peetas situation är nästan mest irriterande. Visst glimrar det till ibland, som i Katniss samtal med Snow, men mest är det ganska så segt ända fram till den guldskimrande och onödiga epilogen.

Blir du osäker på om du ska läsa Revolt? Var inte det. Har du läst de två andra ska du självklart läsa den här för att cirkeln ska slutas. Det är en helt okej historia, men kanske skulle Collins sansat sig lite och inte kört på i värsta Arnold Schwarzenegger stil. Less is more helt enkelt.

Läs också:

• En söt och mysig bok
• Fyra böcker i en
• Lo och livet
• Bombdåd i Linköping dödar två
• Om äktenskap och rädsla

Det nya läsåret kommer snart att inledas och de två första januariböckerna har anlänt. Två böcker som jag verkligen ser fram emot och som säkerligen kommer att förgylla min jul. Recensioner blir det dock inte förrän i slutet av januari, men det är bara bra om det händer något på bloggen när jag är borta. Det lär inte bli flera inlägg per dag direkt.

Böckerna då?

Att rosta bröd av Roger Rosenblatt och Huvudjägarna av Jo Nesbø, två helt olika böcker med en sak gemensamt. De ska båda recenseras 26 januari.

Nu ska jag bara bli av med min bibliotekshög först innan jag ger mig på dessa nya godingar.

December betyder också att läsåret 2010 ska sammanfattas och analyseras. Många böcker blev det och det lär bli klurigt att få till en korrekt sammanställning.

Läs också:

• Böcker jag ser fram emot del 6
• Böcker jag ser fram emot del 4
• Nya bokfynd i brevlådan
• Författare jag inte läst men nog skulle gilla 3
• YES PLEASE/NO NEVER enligt O

Vi har det lyxigt vi som har en lång ledighet att se fram emot. Så brukar det låta när det talas om lärare och med tanke på hur lätt det varit att komma in på lärarutbildningar den senaste tiden kan nästan vem som helst bli lärare. Trots detta verkar få sugna när jag föreslår det.

Nu blir det inte lika lätt att komma in på utbildningen då Högskoleverket då 27 av 59 ansökningar om examensrätt avslogs. Katastrof skriver Lenita Jällhage i DN, men frågan är om det hade protesterats lika mycket om inte Stockholm drabbats. Hellre färre lärare som konkurrerar om platserna säger jag, det lär ge högre kvalitet. Att utbildningarna koncentreras till södra Sverige är ett problem, men inte att utbildningsplatserna blir färre-

Tyvärr råder ingen lärarbrist, då tjänsterna på många håll blir färre. Det heter att det beror på minskade elevkullar eller att lärartäthet inte spelar någon roll, men jag är skeptisk. Senaste PISA-undersökningen visar att svenska elever tappar allt mer och de är de redan svaga som halkar efter ytterligare. Där behövs med all säkerhet alla övertaliga lärare.

Jag håller inte heller med Hans Bergström om att friskolor är lösningen på allt. Hur många friskolor befinner sig i de mest utsatta områdena? Jag tror inte heller att vi kan skylla allt elände på det fria skolvalet, snarare på att alla elever inte får den hjälp de behöver. Det är här min övertygelse om att det behövs fler lärare på rätt plats kommer in. Du kan till exempel inte lära nyanlända svenska i hur stora grupper som helst och inte heller hinna se alla elever i “vanliga” klasser om de består av 32 elever. Visst är det viktigast med bra lärare, men även bra lärare har sina begränsningar. Få av dem kan till exempel trolla med knäna och inte heller har de ögon i nacken.

Jag har arbetat i 3,5 år i min kommun och sedan dess har väldigt få, om ens någon, fått tillsvidareanställning. Istället vimlar det av vikariat och när vikariatet är slut är det således lätt att göra sig av med personalen tillfälligt. Det gäller också att hålla koll på LAS så att man inte tvingas anställa någon tillsvidare. Bättre då att leta fler vikarier.

Omsättningen på lärare är ett problem främst för eleverna, men också för lärarna. Att ständigt byta kollegor blir inte sällan som att börja om. Missförstå mig rätt, jag gillar verkligen att knyta nya bekantskaper och få del av nya kollegors kunskaper, men det finns en gräns. Stabilitet kanske inte funkar när man talar om Kina, men när det handlar om skolan behövs stabilitet och lite arbetsro.

Så vad tror jag? Jag tror på de täta lärarna. Att kunna locka med en bra lön är viktigt för att få de bästa. Sedan måste också en hel del göras när det kommer till arbetsmiljön. Vettiga arbetsplatser för lärarna finns i allt för få skolor. Där har jag tur. Många skolor har dock en arbetsmiljö för såväl elever som lärare som få andra skulle acceptera.

Morrica skriver alltid läsvärt om skolan och här kan du läsa hennes tankar om lärarnas löner.

Björklund tycker att det är viktigt kan han mycket väl få ge mig en lärarlegitimation. Den blir dock betydelselös om det inte satsas mer på löner och skolmiljö. Blir det bättre om vi arbetar 40 h/vecka som alla andra istället för 45? Jag gör gärna det förutsatt att jag får betalt för övertid, kan ta min semester när jag känner för det och får en sisådär 10 000 mer i lönekuvertet. Just nu känns det mest som ett sätt att pressa en redan stressad lärarkår ännu mer.

En sak är säker. Jag ska njuta av mitt jullov. Det är jag värd.

Läs också:

• Om rätten till läsning
• Oj då!

Finns det någon extra hypad och populär bok du INTE tyckte om och hur kände du dig när du postade din recension?

Så lyder frågan i Annikas sista bokbloggsjerka för i år. Jag gillar verkligen den här jerkan, men inte sällan är frågorna sådana att jag måste erkänna hur otroligt barnslig jag är. Jag slutar nämligen sällan läsa de riktigt hypade böckerna mitt i av rädsla för att missa något. Ibland finns känslan av att jag missat något kvar även efter det att jag faktiskt tagit mig igenom boken. Om jag verkligen inte fattar grejen så skriver jag självklart det i recensionen och jag har inga större problem med det heller. Nu när jag har så många bra böcker på tur försöker jag faktiskt undvika de hypade böcker jag inte tror att jag kommer att gilla för att slippa slösa bort värdefull lästid.

Så några konkreta exempel då på böcker som “alla andra” verkar gilla och som jag inte förstår grejen med. Det tydligaste exemplet är nog Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap som alla verkar älska, men som jag inte såg storheten med alls. Så här skrev jag om den:

Läste just ut Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap av Mary Ann Shaffer och hjälp vilken tråkig bok det var. Satte en tvåa på den på Bok.nu men det var en väldigt svag sådan. Nu är jag visserligen inget fan av brevromaner, men den här var tråkig även jämfört med andra böcker i samma stil. Läste den egentligen mest för att titeln är så rolig, men det var väl det enda roliga i hela boken. Om den inte varit så lättläst hade jag inte läst ut den. Undvik!

Läs också:

• Ja, fast nej, fast typ, ibland, om jag vågar
• Jo, men så här är det…
• Favoriter av favoriter
• Böcker som hittat hit!
• Med risk för upprepning

Katarina Wennstam står alltid på de utsatta kvinnornas sida. Med precision och kunnighet avslöjar hon våldtäktsmän, kvinnomisshandlare, fördomsfulla domare och alla andra som faktiskt bidrar till att många kvinnor inte vågar göra sina röster hörda. Hennes Flickan och skulden och En  riktig våldtäktsman är böcker som jag tycker att alla ska läsa. Speciellt i dagens samhälle där skräcken för den okända mannen, gärna med utländsk bakgrund, som överfaller kvinnor i parker blir större och större, trots att de flesta kvinnor faktiskt skadas i sitt eget hem eller av människor som står dem nära. Dödergök är andra delen i en tänkt trilogi om mäns våld mot kvinnor som inleddes med Smuts. På Bokus beskrivs den som en spänningsroman om ”brott som i regel går strafflösa”. Det handlar om kvinnomisshandel och hedersvåld.

I Dödergök finns två döda, en man och en kvinna. En misshandlad kvinna, Louise Lind, vars man sitter i fängelse för att ha skjutit ihjälp henne i deras gemensamma hem. Ett hem som nu sålts till journalistparet Tobias och Maria. Efter att de hittat blod under tapeten i köket inser de att kvinnan i huset inte dött den naturliga död som mäklaren låtit dem tro. Maria, som är arbetslös, börjar gräva i fallet och blir mer och mer övertygad om att hon har ett scoop på gång.

Boken handlar också om åklagare Madeleine Edwards som också var med i Smuts på ett hörn. Hon och polisen Mats Hjörne utreder självmordet/mordet på  Korosh Hosseini som helt klart blev kär i fel tjej. Flickan gömmer sig och tills hon väljer att prata kan de inte bevisa att det rör sig om mord även om de är helt övertygade om det. Eller är de bara fördomsfulla? Kanske har Hosseini begått självmord som flickans familj säger.

Dödergök är en läsvärd bok. Min favorit är Maria Allende som gör allt för att finna sanningen om kvinnan som dött i hennes nyköpta hus. Jag hoppas att hon finns med även i trilogins avslutande del Alfahannen som kommer i januari 2010. Jag kommer absolut att läsa den oavsett!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-11-10

Det blir nog en del repriser nu de sista skälvande dagarna på året, då jag vill ha alla favoriter på plats här inom snar framtid.

Läs också:

• En trevlig bekantskap
• Utslag av oro
• Extrema väderförhållanden
• Knappast en semesterparadis
• Det mesta står skrivet mellan raderna

Är du abibliofob? Vaknar du mitt i natten efter mardrömmar där du blir fast på x2000 utan en bok? Går du inte utanför dörren utan en bok i väskan?

Är du osäker på om du verkligen är bokholist kan du testa här.

Svarar du ja på dessa frågor behöver du helt klart läsa vidare.

1. Se till att alltid ta reda på var närmaste nattöppna affär med pocketböcker finns. Jag har en Shell någon mil bort om begäret efter böcker skulle bli för stort. Annat var det förr då jag hade krypavstånd.

2. Om du är på besök hos någon är det viktigt att inventera bokhyllorna och lägga sisådär 4 eller 5 titlar på minnet i fall lästid skulle finnas. Om du ska stanna över natt är detta självklart ännu viktigare.

3. Är det en födelsedagsmiddag du ska på kan du självklart köpa en bok du själv vill läsa i present. Då krävs förvisso lite mer diskret läsning, man vill ju inte verka snål. Glöm inte att en pocketbok istället för en blomma funkar vid alla tänkbara tillfällen.

4. Se till att ha full koll på erbjudanden som köp 4 betala för 3 eller varför inte beställ 2 billiga böcker som du egentligen inte vill läsa och få en väska som du definitivt inte kommer att använda. Böcker är alltid böcker.

5. Om du har ett jobb som innefattar böcker ska du självklart se till att beställa böckerna till dig innan någon annan (läs elever eller låntagare) hinner lägga fingrarna på dem.

6. Om du mot förmodan inte arbetar på ett bibliotek är det av yttersta vikt att bli bra kompis med bibliotekarien så att du kan få en extra månads lånetid här och där. Om jag gjort det? Självklart!

7.Det kostar fem kronor att reservera en bok på mitt lokala bibliotek. Är det så även på ditt bibliotek rekommenderar jag att du lär känna bibliotekarien ännu bättre. Riktigt så tajt har jag inte blivit med min. Ännu.

8. En bok om dagen behövs självklart. Sluta därför inte att köpa böcker innan de olästa uppgår till minst 365. En årsförbrukning är bra att ha på lager.

9. Se till att få kvitto på de presenter du får så att du kan byta till dig böcker i efterhand. Konstigt nog har de flesta svårt att köpa böcker till bokholister, men det betyder inte att du inte kommer att få några.

10. Om du ständigt bär med dig fem böcker i handväskan behöver du kanske inte tänka på ovanstående punkter, men man vill ju inte verka knäpp. Två böcker får räcka.

Läs också:

• En boknörd på semester
• En revolutionerande uppfinning
• Äh, så farligt är det väl inte?
• Inled mig icke i frestelse
• Hur tänker en abibliofob?

Nyckelbarnen av Sara Kadefors handlar om Siri som egentligen är stor nog att ha egen nyckel och gå hem själv, men hon vill inte. Hon tycker inte om att vara ensam hemma och gör allt för att slippa det. När skolans fritidsklubb läggs ner blir det svårare att undvika ensamheten. Båda hennes föräldrar reser mycket i sitt jobb och lämnar henne ofta själv. Som tur är har hon Leo och Linn som bor i samma hus. Hon hade aldrig trott att de skulle bli så goda vänner och att hon skulle våga så mycket.

Linn och Leo är också ensamma. Linns mamma har träffat en ny man och sover helst hos honom och Leos föräldrar verkar tycka mer om sina hundar än sin son. Den udda trion finner trygghet i varandra och utvecklar en väldigt annorlunda relation som på många sätt liknar vänskap.

Klassen Siri går i har en elak och orättvis lärare som heter Maggan. Att Maggan inte mår bra förstår läsaren ganska snart, men inte Siri och hennes vänner. Att Leo är lite arg är inte så konstigt, han har minst sagt myror i baken och Maggan hanterar det definitivt inte snyggt. Istället får han fler utskällningar varje dag än elever borde få under hela sin skoltid. De tre vännerna försöker få rektorn och kuratorn att förstå hur illa det är, men när de se Maggan och rektorn fika och prata ihop förstår de att hon aldrig kommer att hjälpa dem.

Linn gillar att ta risker och hon kommer på hur många sätt som helst att hämnas på Maggan och rektorn, men det går helt klart för långt. Siri går också för långt i sin kamp för Leo, mot Maggan.Tanken är kanske god, men det spårar ur på ett väldigt okontrollerat sätt. Jag tycker inte att alla dramatiska trådar knyts ihop och de får definitivt inte den uppmärksamhet som de borde få. Det finns material för flera böcker i Nyckelbarnen, men som resultatet blev nu är det mest splittrat och ofärdigt.

Det är visserligen en bok för lite yngre barn, kanske runt 12 år, men måste den vara så svart-vit? Jag är lite besviken på Kadefors måste jag säga. Hon brukar skriva så bra och så trovärdigt. Nu blir det mest stereotypt och tyvärr ganska ointressant. Dessutom är det nästan lite farligt  att knö in så många viktiga frågor i en bok och sedan inte följa upp dem. Barnens grymhet ger mig till exempel en fadd smak i munnen, föräldrarnas agerande diskuteras inte och Siri är lika ensam när boken slutar som hon var i början.

Läs också:

• Ett tecknat postnummerkrig
• Konsten att täppa till läckor
• Smålustigt, men inte mer
• Inte som jag tänkt mig
• Vad missade jag?

Fina titlar och mysiga böcker blir det idag. Ett par författare för mig faktiskt, men böcker som jag tror att jag kommer tycka om.

Den första dök faktiskt upp i brevlådan igår, men det är några böcker före i kön. Recensionsdatum är ju inte förrän i januari. Boken i fråga är Att rosta bröd av Roger Rosenblatt som låter både sorglig och trevlig. Huvudpersonen mister sin dotter och tycker att det är svårt att veta hur han ska stötta sin svärfar. Han kommer i alla fall på något han är bra på; att rosta bröd.

Ensamma hjärtan och hemlösa hundar av Lucy Dillon låter som en riktigt söt liten bok som kan passa bra om man hamnar i en lässvacka. Viktiga böcker det där, lässvackefixarna. Egentligen är jag ingen hundmänniska och det skulle kunna bli mycket, men jag hoppas ändå att det är riktigt så myspysigt som jag tror.

Jag läste I don’t know how she does it av Allison Pearson innan jag fick barn och blev knappast mer sugen efter att ha läst om denna sönderstressade mamma som försöker göra karriär och vara en perfekt förälder samtidigt. Nu kommer en ny bok på svenska som heter Jag tror jag älskar dig och jag litar på Pia Printz förmåga att hitta bra böcker.

Läs också:

• Pocketnyheter som lockar
• Nu börjar det
• Nya bokfynd i brevlådan
• Författare jag inte läst men nog skulle gilla 3
• YES PLEASE/NO NEVER enligt O

Jag tänkte vänta ett tag med att göra topplistor för 2010 då året faktiskt inte är riktigt slut ännu. En liten smygstart blir det dock med tio böcker alla andra läst och jag missat. Eller undvikit, för alla tio vill jag faktiskt inte läsa. I alla fall inte förrän hypen lagt sig.

Den här gången finns den ingen inbördes ordning:

1. Spill -  En damroman av Sigrid Combüchen tillhör definitivt en av de mest ombloggade böckerna i höst. Inte konstigt då Combüchen vann Augustpriset och boken dessutom verkar vara väldigt bra. En av de böcker jag vill läsa, men inte hunnit med.

2. Karl Ove Knausgårds självbiografiska mastodontverk Min kamp har lästs och hyllats av många. Trots detta känner jag inte alls för att läsa böckerna. Kanske någon gång, men definitivt inte nu. Allt snack om böckerna har gjort mig totalt osugen på att läsa dem.

3. När Utrensning av Sofi Oksanen kom ut i januari hade jag ingen större lust att läsa den då Stalins kossor inte var den läsupplevelse jag hoppats på. Nu verkar var och varannan bokbloggare både ha läst och älskat Utrensning och nu när den finns i pocket tror jag att jag slår till.

4. Att föda ett barn av Kristina Sandberg är en av de omskrivna böckerna som jag ser mest fram emot. Jag insåg dock just att jag måste ta bort Kristinas Sandberg från min Boktolva då jag faktiskt läst en bok av henne för några år sedan nämligen Ta itu. Det var en bra bok dessutom, men jag har inte kopplat ihop den med Sandberg. Nu blir jag dock ännu mer sugen på att läsa Att föda ett barn som alla verkar älska.

5. Riktigt bra böcker för ungdomar är något av det bästa man kan läsa både som vuxen i allmänhet och som lärare i synnerhet. Jag skulle verkligen vilja läsa Det händer nu av Sofia Nordin och snart dimper den ner på jobbet. Bäddat för boklån över lovet.

6.Himlen i Bay City av Catherine Makvrikakis verkar vara hur bra som helst, men ändå har jag inte kommit mig för att läsa den. Jag ska, jag ska!

7. Här ligger jag och blöder av Jenny Jägerfeld belönades med Augustpriset för bästa ungdomsbok och det är en av anledningarna till att jag verkligen vill läsa den. Det låter som en både ärlig och viktig ungdomsbok.

8. Jag vet egentligen inte varför jag inte läste Den drunknande av Therese Boman. Troligen för att recensionsexemplar uteblev och att jag sedan glömde bort den. Det kommer hela tiden nya böcker och tiden är knapp. Jag har dock hört mycket gott om Bomans debut och vill läsa den.

9.  Strindbergs stjärna av Jan Wallentin var årets Hypnotisören, uppskriven och hyllad innan någon läste den och sedan följde en rad mediokra recensioner blandade med ett gäng sågningar. Jag är inte sugen på att läsa årets snackis i deckarvärlden hur sympatisk författare än verkar vara.

10. Easter parade av Richard Yates har nu kommit i pocket och jag tror nog att den får följa med till Thailand. Jag lägger till ett nog då den visserligen verkar bra, men också nattsvart. Jag älskade dock Revolutionary Road och det ger pluspoäng.

Har du missat några snackisar i år?

Läs också:

• En ganska perfekt topplista presenteras snart
• Lucka nummer 2 Ord och inga visor
• Knausgård väcker känslor
• En nordisk lista
• Tematrio – Norden 2012