Bonus på Y

Veckans bokfrågor handlar om Y och när jag satt och fixade med inlägget började fundera på ord på y som skulle kunna generera fler frågor. Yvig var ett ord som började snurra runt i huvudet. Vi talar om yviga gester, men vad är ett yvigt språk?

Först tänkte jag på Björn Ranelid, men hans språk är mer böljande än yvigt. Yvigt är snarare en bra beskrivning på hur Bob Hansson eller Marcus Birro skriver. Eller är det så att jag blandar ihop deras lite yviga personligheter med deras språk som jag minns det.

Är det yviga språket som en motsats till det karga och ordfattiga? Inte nödvändigtvis tänker jag. Yvigheten kan finnas i de ordfattiga texterna också. I ordvalen, i sättet att kombinera orden.

Är det en manlig företeelse? Jag funderar kring vilka kvinnor som jag skulle kategorisera som yviga skribenter. Kanske kan Bodil Malmsten räknas som yvig?

Hur beskriver man egentligen ett språk? Det är svårt att verbalisera hur ett språk är, trots att språket består av just ord. Ibland när jag försöker beskriva mitt favoritspråk i böcker brukar det bli med ord som vackert, personligt eller så skriver jag att det har flyt. Ofta tycker jag om ett språk som är enkelt, utan att vara ordfattigt, virvlande, utan att vara pratigt och stressigt, varierat, utan att ordvalet blir viktigare än språket i sig, överraskande, i ordets bästa bemärkelse, trevande, utan att vara osäkert, långsamt, utan att vara segt.

Glasklart eller?

Läs också:

3 comments