enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 9 december, 2010

Mina favoritdeckare del 2

Gubbarna måste ju få en egen lista. Här kommer mina tio favoritdeckare och precis som med deras kollegor på den här listan kommer jag säkert att glömma några.

1. Harry Bosch – I love Harry! Han är hopplös som få, men det går inte att låta bli att älska honom.

2. Erik Winter – Det här är en lite mer ordentlig man än de flesta deckarhjältar. En trotjänare som jag följt sedan starten.

3. Tomas Lynley – En riktig gentleman som helt klart hade kunnat bli vansinnigt tråkig, men han är alldeles för trevlig för det.

4. Gunnar Barbarotti – En mysig polis som jag gärna läser mer om. Har bok två i hyllan, men det blir aldrig av.

5. David Hunter – Något neurotisk läkare som blir inblandad i allt möjligt och omöjligt.

6. Roy Grace – Lugn och trygg polis som arbetar i Brighton.

7. Fredrik Boman – Också en favorit som jag gärna återser.

8. Harry Hole – Måste så klart vara med på listan trots att han spårade ur mer än lovligt i förra (sista?) boken.

9. Christer Sjöberg – Styr sitt team med varm hand. Bidrar till att göra Hammarbyserien riktigt läsvärd.

10.Tony Hill – En gammal favorit måste få vara med trots att jag främst mött tv-versionen den senaste tiden. En intressant person helt klart.

Slutsatsen? Jag vill läsa mer om många av dessa gubbar. Dags för deckarmaraton i jul kanske?

Vilka är dina favoritdeckare?

Böcker jag ser fram emot del 1

Jag har som många andra bläddrat igenom Svensk Bokhandels Vårkatalog och insåg efter bara några sidor att jag aldrig kommer att hinna läsa allt jag vill läsa. Som vanligt alltså.

Jag har visserligen en boklista med viktiga titlar och datum, men kommer ändå att presentera några av de böcker som jag ser fram emot extra mycket. Om jag hade varit en organiserad själ hade jag så klart presenterat böckerna tematiskt, men nu får det nog bli lite som det blir.

Jag börjar i alla fall med en trio jag verkligen ser fram emot:

Den 24 mars kommer Elin Boardys nya bok Mot ljuset som utspelar sig efter andra världskriget. Då jag absolut älskade Boardys debut har jag skyhöga förväntningar på uppföljaren.

Jag ser också fram emot att läsa mer av Philip Roth som efter två höjdare börjar bli en favorit. Indignation heter hans nya bok som utspelar sig vid tiden för Koreakriget. Den 18 mars släpps den.

Lynley har alltid varit min favorit bland deckarhjältar och i förra boken var både han och Elizabeth George tillbaka i sin gamla stil. Jag ser därför fram emot att få läsa nästa bok i serien Denna dödens kropp som utkommer den 11 april.

Är den bra eller?

Det är lustigt att det ibland inte går att veta eller i alla fall beskriva vad jag tycker om en bok. Jag har just avslutat Marshmallows till frukost av Dorothy Koomson, som på ett plan var en mycket gripande och spännande bok, men på ett annat en ganska irriterande skapelse. Låt mig bena ut det här.

Huvudpersonen till att börja med, Kendra som bär på minst en mörk hemlighet. Henne tycker jag verkligen om. Jag engageras av hennes öde, den misslyckade kärleken, barnlösheten och den mörka hemligheten hon bär på. Hon är lätt att tycka om. I alla fall nästan alltid. Jag blir lite trött på att det tar så lång tid innan hon vågar tala om vad som hänt henne, men samtidigt förstår jag det.

Vi får följa Kendra när hon flyttar tillbaka till till England från Australien och då hyr en lägenhet av Kyle som just separerat från sin fru. Han bor med sina barn, den frimodiga Summer och hennes tillbakadragna tvillingbror Jaxon, som inte sagt ett ord sedan mamman lämnade familjen.

Barnen är underbara. Jag blir lika förälskad i dem som Kendra blir och jag tycker verkligen om att följa dem. De har inget lätt liv och jag vill hela tiden läsa vidare för att se hur det går för dem.

Deras pappa Kyle är hyfsat labil efter att hans alkoholiserade fru lämnat honom. Samtidigt är han nästan lättad över att slippa dramatiken som ett liv med henne förde med sig.

Jag tycker också om att Kendra och Kyle faktiskt inte inleder ett förhållande utan förblir vänner. Fokuset ligger istället på hur de två och barnen skapar ett ganska ovanligt, men harmoniskt liv tillsammans.

Så vad gillade jag inte. Boken är full av kursiva partier där vi får veta vad huvudpersonerna tänker och dessutom ta del av sådant som de varit med om i det förflutna. Viktiga händelser helt klart, men det känns ändå konstruerat och jag skulle gärna ha velat ha informationen bättre integrerad i boken. Det är många personer som kommer till tals i dessa kursiverade avsnitt och det blir nästan lite väl mycket information som vi egentligen inte skulle behöva. I alla fall inte serverat på det här sättet.

Trots detta är Marshmallows till frukost en trivsam och mysig bok som passar bra att läsa i mörkaste december. Är du sugen på en feelgood-roman tycker jag absolut att du ska läsa den.

Så svaret på frågan är: jo, den är bra. Trots kursiva minnen. Personerna är nämligen underbara.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: