Ett ord som triggar mig

I söndagens GP fanns en lång artikel om ord som triggar oss. En massa personer fanns på bild med sitt värsta ord nedplitat på ett vitt papper. Ord som alltså, grymt, överskattat, klockrent, OMG, fredagsmys och feminism.

Av dessa ord använder jag mer än gärna feminism och klockrent. Faktum är att jag älskar både feminism och klockrent. Grymt funkar sådär, liksom alltså. Överskattat har jag ingen åsikt om, men OMG skulle jag verkligen aldrig, och jag menar aldrig, använda. Men vad är det egentligen för fel med fredagsmys? Det är väl mysigt? Vi har måndagsmys och onsdagsmys också om vi känner för det. Mys kan vara att bara sitta i soffan hela familjen.

Så vad irriterar jag mig på?

Mitt värsta ord är liksom. Främst för att det är ett så fattigt ord som tillför absolut noll i en mening. Tvärtom gör detta förhatliga ord att vi aldrig lyckas beskriva något exakt.

Banbrytande är också ett synnerligen överanvänt ord. Hur många gånger har jag inte läst om filmer eller böcker som är banbrytande. Vad innebär det egentligen och hur många verk kan anses vara det?

Något av det värsta jag vet är när någon använder man i tid och otid. Niclas Alexandersson är helt galet förtjust i det ordet som många fotbollsspelare verkar gilla. Faktum är att väldigt få idrottsutövare verkar kunna stå för det de gör. Säg jag snälla, rara.

Jag håller också med den läsare som påpekat att triggar är ett tämligen irriterande ord. Eller det faktum att politiker överanvänder ordet värna.

Lars-Gunnar Andersson påminner oss om ord som i princip försvunnit. Ingen skulle längre använda ord som brandgult, kortbyxor eller t-tröja. Eller?

Brandgult är visserligen rätt så fint. Jag får en bild i huvudet av träd i höstskrud. Mycket finare än orange måste jag säga. Kanske ska börja använda brandgul?!

Läs också:

14 comments