enligt O

Tankar från en bokberoende

Dag: 4 december, 2010

Dags för lite nätsnurr

Dags att ta sig en tur runt i cyberrymden i jakt på intressanta, kulturella nyheter.

Först tar vi oss tillbaka till 1985 då jag fick en synnerligen efterlängtad lp-skiva i julklapp, nämligen Hunting high and low som nu finns i en jubileumsutgåva. Bandet var så klart A-ha, eller ”blaha” som min pappa så snällt kallade dem. Nu gör de sin sista spelning tillsammans och jag tycker att den gamla debutskivan håller ännu- Även uppföljaren Scoundrel days är synnerligen vacker, men sedan gick det väl ärligt talat utför.

Årets göteborgare heter Gustavo Dudamel och han är kvar i stan till 2012. Minst. Jag blir grymt glad av att bara se en bild på honom och skulle gärna vilja ta mig till Konserthuset också och se honom vifta live. Jag älskar egentligen symfoniorkestrar, men det blir allt för sällan nu för tiden.

Jag läser ViLäser, men inte den nystartade Vi Biografi. Kanske skulle jag det, då det verkar vara en spännande tidskrift. Nu har den väckt sådan uppmärksamhet att det räcker att läsa DN, som idag skriver om hur Kerstin Thorvalls son Gunnar som berättar om sin hemska barndom i skuggan av sin framgångsrika och egensinniga mor. Jag undrar hur det är att ha en eller två kända föräldrar? Kan inte se att det skulle vara avundsvärt på något sätt, men det verkar trots allt som om flertalet på något sätt gärna solar sig i glansen, om än genom att som i detta fall lämna ut de mer negativa bitarna. Rätt eller fel? Jag antar att personen i fråga anser det vara nödvändigt.

Vill ni veta något pinsamt? Jag har inte läst de två sista böckerna om Harry Potter. Det skulle till och med kunna vara tre. Faktum är att tegelstenshysterin gjorde mig mer trött än något annat. Nu när den första av de sista filmerna haft premiär blir jag dock lite, lite sugen. Måste bara försöka komma på om jag läst del 5 eller inte.

I veckan släpptes Apples iPad och experterna tror att det kommer att säljas åtskilliga miljoner exemplar det närmaste. Själv är jag inte direkt sugen på någon läsplatta, men visst var den iPad Boktoka hade med sig på bokmässan fantastiskt fin. SvD:s litteraturredaktör Ludvig Hertzberg spår en novellboom, då just det formatet passar extra bra för läsplattor. Jag är benägen att hålla med. Ska jag mot förmodan läsa på platta måste omfånget vara hyfsat begränsat.

Har du koll på när det ska vara de och när det passar bättre med dem? Gör detta quiz i SvD, som visserligen gjorde mig lite förbannad. Jag hade nämligen två fel där svaret skulle vara att både de och dem funkar. Irriterande. Ett tips är alltså att välja det alternativet oftare än jag gjorde. Behöver du läsa på kan du göra det här. Och det viktigaste tipset är kanske det jag brukar ge mina elever: skriv de om du är osäker, då de är grymt mycket vanligare än dem. 90% av alla dem som petas in i skoluppgifter är felaktiga, vilket gör att jag börjat utveckla en aversion mot ordet i sig.

I Aftonbladet har 46 kulturarbetare skrivit på ett upprop mot rasism och den snäva syn på kultur som SD står för. Orsaken är Stockholms poesifestival som gästades av Unga män från SD:s ungdomsförbund som uteslutande valde att läsa poesi av vita, svenska män som protest mot festivalens mångfaldstema. Upprörande? Kanske inte just den handlingen, men den kultursyn som SD står för är definitivt beklämmande. Handlingen visar dock med all önskvärd tydlighet att det här inte är ett parti som andra.

Vi som har undertecknat den här artikeln menar att SD genom sitt plötsliga intresse för svensk dikt parasiterar på litteraturen för sitt eget osmakliga politiska projekt och underordnar den sin kulturfientliga agenda. Vi förstår att partiet arbetar med att tillskansa sig makt och att detta arbete förs genom ett strategiskt kulturintresse för till exempel hembygdsföreningar, folkmusik och dikt. Ingenting tyder dock på att SD värnar om svensk poesi för dess egen skull. Partiets egna poetiska och musikaliska arv består av så rasistiska idé- och bildvärldar att vi avstått från att reproducera dessa.

En lagom kravlös utmaning

Jag är inte så bra på utmaningar som går ut på att jag ska läsa en bestämd bok en viss månad. Inför 2011 har jag därför gett mig själv en friare utmaning som jag hoppas att jag ska lyckas genomföra. Jag tänker läsa någon bok av tolv författare jag länge tänkt läsa något av, men aldrig läst. För att göra utmaningen ännu friare har jag valt ut fler än tolv författare. Nu kan det väl inte kännas som en press?

Vilka guldkorn får jag inte fortsätta att missa? Det finns nämligen en överhängande risk att min barnsliga sida tar över och att jag inte läser en enda av de författare som står på listan. Det gäller alltså att göra en prioritering, utan att för den delen tvinga mig att läsa någonting mot min vilja. Å andra sidan finns det också en risk att min tävlingsinstinkt sätter in och att jag tror mig hinna läsa alla författare på listan. Barnsligt? Sådan är jag! Lagom är inte heller ett ord som ingår i mitt vokabulär.

Ät dock inte så sugen på kommentarer som ”men herregud har du inte läst…” för svaret är så klart ”nej, jag har inte läst…”  annars hade jag väl inte snickrat på den här utmaningen?!

Vilka författare vill du upptäcka under 2011?

 

En komplett Boktolva slutfördes i juli:

Kate Morton läst Den glömda trädgården i januari

Muriel Barbery läst Igelkottens elegans i januari

Monika Fagerholm läst Den amerikanska flickan i januari

Audrey Niffenegger läst Tidsresenärens hustru i februari

Sadie Jones läst Den utstötte i februari

Tana French läst In the Woods i april

Tatiana de Rosnay läst Sarahs nyckel i april

Jenny Han läst The summer I turned pretty i april

Dorothy Sayers läst Oskuld och arsenik i juni

Carol Ann Duffy småläst i juni/juli

Les Murray småläst i juni/juli och ordentligt i september.

Jonathan Safran Foer läst Extremely loud & incredibly close i juli

 

Därefter har jag också läst:

Michael Cunningham läst Timmarna i juli

Douglas Coupland läst Hey Nostradamus i juli.

Gillian Flynn läst Dark Places i december

Cormac McCarthy läst halva The Road och är tveksam till om jag läser mer.

 

Summa 15,5 författare och det måste väl anses mer än godkänt. Jag kör vidare med en nygammal Boktolva 2012. Fortfarande handlar det om författare jag länge tänkt läsa, men aldrig läst.

Gott och blandat

VILKEN GENRE FÖREDRAR DU OCH VARFÖR?

Jag har inte någon favoritgenre som jag alltid läser, som Annika har. I veckans bokbloggsjerka ber hon oss alltså att plocka fram just EN favoritgenre och det är på tok för svårt för en spretig läsare som jag. Möjligen kan jag hitta en genre som jag i princip aldrig läser, nämligen fantasy.

När det gäller de böcker jag faktiskt läser är det vid första anblick en ganska blandad kompott av deckare, chic-litt, facklitteratur och romaner för ungdomar och vuxna, men en sak har de flesta faktiskt gemensamt nämligen att de utspelar sig nu och dessutom att de sällan är sanna, men desto oftare sannolika. Samtidslitteratur, om det nu finns en sådan genre är alltså den genre jag föredrar. Om böckerna handlar om unga, gamla, kvinnor, män, rika eller fattiga spelar mindre roll. Det viktigaste är att de känns angelägna och ärliga.

För sant vill jag dock inte att det blir. Memoarer och biografer är inte riktigt min grej, även om det händer att en sådan bok slinker ner ibland. Då krävs det dock enormt mycket av författaren och halvtaffliga BOATS funkar definitivt inte.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén

%d bloggare gillar detta: