Monthly Archives: december 2010

Många damer blev det

Under 2010 läste jag 165 böcker och av dem var 117 skrivna av kvinnor, 2 av en man och en kvinna och om jag räknat rätt endast 46 av män. Varför det har blivit så? Jag vet inte, men jag vet att jag läst de böcker som lockat mig och då har det blivit så här. Jag som brukar hävda att kvinnor läser böcker skrivna av män i högre utsträckning än män läser böcker av kvinnor, undrar nu hur representativ jag är. Hur är det för dig?

Läs också:

2011 ska jag…

  • Läsa mycket, men inte stressa.
  • Läsa det jag känner för.
  • Läsa böcker från fler länder än i år.
  • Inte få panik för att jag inte hinner läsa det alla andra läser.
  • Inte styras så mycket av vad som är nytt.
  • Läsa böcker som står i hyllan.
  • Upptäcka många nya pärlor.
  • Läsa fler gamla godingar.
  • Läsa på norska och/eller danska.
  • Läsa mer lyrik.

Känns som nyårslöften som jag kanske kan hålla.

Gott nytt bokår!

Läs också:

En annorlunda nyårsafton

En nyårsafton träffas fyra trasiga figurer på Topper’s Houses tak i London. De är alla där av samma anledning -att ta sitt liv. Istället för att hoppa hittar de en annorlunda gemenskap medan de delar en pizza. De fortsätter att träffas och långsamt, långsamt börjar vi förstå varför de inte såg någon annan utväg än att hoppa från skyskrapans tak den där nyårsnatten.

A long way down av Nick Hornby är en riktigt bra bok som är vansinnigt rolig och väldigt hemsk på samma gång. I den får vi träffa B-kändisen Martin som på ytan har allt, eller i alla fall hade allt, Maureen som offrar allt för sin handikappade son Matty, men som inte orkar mer, JJ, den coola amerikanen och Jess, en ung tjej med rejäla familjeproblem.

Martin hittar en artikeln där det står att det behövs ungefär 90 dagar för någon som vill ta livet av sig att hitta tillbaka till livet och de fyra lovar varandra att ge livet en chans precis så länge. Vill de fortfarande dö när de 90 dagarna har gått är det fritt fram, men tills dess ska de stötta varandra.

Jag älskar sättet som Hornby blandar skämt och allvar. Han låter oss verkligen lära känna självmordskandidaterna och självklart vill ingen av förlora dem. Det här är en av mina absoluta favoritböcker av honom och näst efter High Fidelity det bästa han skrivit. Precis som High Fidelity ska A long way down bli film. Johnny Depp har köpt rättigheterna och jag kan tänka mig att han skulle passa bra som JJ.

Jag ser gärna filmen, men frågan är om jag inte ska läsa boken en gång till först.

Gott nytt år på er alla och håll er borta från hustaken!

Läs också:

Skriv nu snälla ni!

Bokbabbel har listat författare som hon önskar ska komma med nya böcker nästa år. Listor är bra, listor ska spridas och här kommer min.

Jonas Gardell Det är inget fel på religionsböckerna, jag har läst och gillat Om Gud och skulle gärna läsa Om Jesus. Trots detta önskar jag mig verkligen en ny, lagom svart,  skönlitterär bok.

Curtis Sittenfield är en fantastisk författare och det är definitivt dags för en ny bok snart!

Liksom Jessica önskar jag att Karolina Ramqvist kommer med en ny bok då jag verkligen tyckte om Flickvännen.

Anneli Jordahl vill jag definitivt läsa mer av!

Carin Gerhardsen är en av mina favoriter bland svenska deckarförfattare och jag ser gärna att hon skriver en bok till om Hammarbypolisen.

Även Ann Rosman är läsvärd och jag vill gärna återse Karin Adler.

Marc Levy är fantastisk. Kan inte något förlag se till att översätta fler böcker av honom till svenska?

Ann-Helén Laestadius skriver bra ungdomsböcker och jag hoppas på en tredje bok om Agnes.

Bodil Malmsten får gärna skriva nytt. Helst skönlitterärt, men loggböckerna funkar också.

Vad ska Suzanne Collins hitta på efter Revolt? Jag är nyfiken!

Katarina Wennstam får också gärna skriva nytt efter den senaste trilogin.

Läs också:

Dags att börja utvärdera

Har snott en liten mini-enkät av Bokcirkus som känns som en bra början när det nu är dags att sammanfatta läsåret 2010.

Bästa boken jag läst i år är:

Jag har läst måååånga bra böcker i år, men om jag måste välja en (och ja, jag vet att jag tjatar) blir det Fortfarande Alice av Lisa Genova. Helt, helt underbar.
Sämsta boken jag läst i år är:

Usch, nu får jag lite ångest, men två böcker sticker ut i år och det är Utan ett ord av Linwood Barclay och I de lugnaste vatten av Viveca Sten.

Störst förhoppning hade jag på:

Den hemliga historien av Donna Tartt och den levde upp till dem. En bok jag är glad att jag fick tummen ur att läsa.

Mest besviken blev jag över:

Att Louise Boije af Gennäs bok Högre än alla himlar var så tråkig.

Så här utmärkte sig läsåret 2010:

Det har varit ett riktigt rekordår sett till antalet lästa böcker, men jag är lite besviken över att jag nästan bara läst böcker av svenska och engelskspråkiga författare. Skärpning på den fronten 2011.

Läs också:

En boknörd på semester

image

Vi är i Helsingborg och utnyttjar de hotellnätter som maken fick i födelsedagspresent. Det finns mycket att titta på här.

Läs också:

Vem vågar sörja?

Blenda är på botten. Allt runt henne är svart och livet känns inte längre värt att leva. Hennes sorg stannar främst i huvudet. Osynlig för världen. Hon vill inte ha medömkan, klappar eller tröst. Möjligen vill hon dricka mycket och glömma allt. Det hon absolut inte vill är att tänka på sin lillasyster Trine som lämnat henne.

Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta är Monica Wilderoths debutroman. Fylld av sorg och svärta. Jag vill så gärna trösta Blenda och hjälpa henne hantera att systern Trine faktiskt är död. Hjälpa henne genom de första dagarna som ensambarn. Fylld av skuldkänslor och självhat. Hon gör det hon bör, nästan i alla fall och åker med pappan och hans nya fru till mamman för att tillsammans med dem rensa ut systerns lägenhet.

Vi får följa en familj i sönderfall som försöker att undvika det oundvikliga. De pratar om recept och vin, trippar runt på tå för att slippa tala om vad de egentligen tycker och tänker. Allas sorg ser olika ut och kanske är det vad familjemedlemmarna måste förstå. Ingen kan trösta Blenda, men den som kommer närmast är Sixten. Alldeles ny och oskyldig sprider han lite värme till hennes kalla kropp. Det ger mig hopp om att Blenda kanske klarar sig trots allt.

Först är jag rätt skeptisk till Wilderoths sätt att berätta historien om Blenda. Avsaknaden av interpunktion gör mig andfådd och nästan lika konservativt gnällig som Jan Guillou i Babel när han säger att experimentera med språket gör man i sin ungdom innan man lärt sig skriva ordentligt. Nu är jag inte Guillou och jag växer in i språket i takt med att historien tar tag i mig. En enkel historia på ytan om en trasig familj i sorg som faktiskt får en annan dimension av språket. Ibland blir det för mycket experimenterande och nästan för svårt att ta till sig, men jag gillar det ändå. Slutligen tycker jag faktiskt riktigt bra om det.

Jag märker att jag ganska ofta skriver att jag läst en bok som inte liknar någon annan, men jag måste faktiskt skriva det igen. Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta är en bok som inte liknar något annat jag läst. Wilderoth kan verkligen berätta en historia och hon berör mig. Kanske kan språket irritera eller provocera, men jag tycker att det är befriande att läsa något helt fritt från konventioner. Det är dock inget försök till poesiroman. Det handlar inte om lyrik utan om väldigt annorlunda prosa. Det är skillnad.

Och så titeln då, som jag tycker så mycket om. Jag tycker också om bokens förklaring till varför den heter så. Jag ska räkna till hundra och aldrig sluta leta är en mycket läsvärd debut. Läs den.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-04-12

Känslan av den här boken har stannat kvar och Blenda dyker upp i mina tankar ibland. Det är ett gott betyg.

Läs också:

Ett första steg mot Bokmässan

Meningen är att jag ska läsa tyskt i år, i alla fall fram till Bokmässan som 2011 fokuserar på författare från Tyskland, Österrike och Schweiz. Länder som är väldigt outforskade på min litterära karta. Nu har jag i alla fall tagit ett första steg, ett deckarsteg, i och med Rösterna av Christa von Bernuth. Hon var dessutom augusti-författare i min deckarutmaning så det blev ett par flugor slagna. Sånt gillar vi!

Hur var den då? Helt klart godkänd. Jag tror dock att det varit ännu bättre om jag läst den 2004 då en var ny. Då var det inte lika vanligt att deckare handlade om två parallella tider, något som nu finns i var och varannan bok. Ändå tycker jag att Bernuth skriver tillräckligt originellt för att det inte ska kännas som en deckare i mängden.

Det här är första boken i en serie om kriminalkommissarie Mona Seiler som jag tror kan vara en trevlig person att följa. Efter första boken känns det dock som om jag känner henne sådär. Det är en svår balans mellan att berätta tillräckligt mycket om huvudpersonen, utan att för den delen låta dem ta över boken helt. Själv hade jag gärna fått veta mer om Seiler, men det är troligen en smaksak.

I centrum står istället läraren Michael Danner som arbetar arbetar vid är en internatskola för de rika och privilegierade. Han är otroligt populär och har, kan jag tycka, lite svårt att distansera sig från eleverna. Han är inte bara lärare, utan vän till eleverna och så har det varit sedan han började arbeta som lärare. Då var han och eleverna nästan jämgamla, nu är han betydligt äldre utan att vara gammal.

Vid en utflykt tillsammans med sin fru och sina elever blir Danners fru brutalt mördad. Det visar sig då att drömläraren inte alls är så fantastisk som alla trott då det kommer fram att han misshandlat sin fru under många år. Han har dock alibi under den tid då mordet skett.

Mona Seiler blir ansvarig för fallet och när ännu en person med anknytning till internatskolan Issing mördas på samma brutala sätt fokuserar hon självklart på skolan.

Ganska spännande och ganska välskrivet. Jag tror att jag kommer att läsa fler böcker av Christa von Bernuth trots att jag inte är riktigt överväldigad av debuten.

Läs också:

Jag håller kvar julen ett tag…

… och besvarar en julklappsenkät från Breakfast Bookclub.

Hur många och vilka böcker fick du i julklapp i år?

Många! Hela nio böcker, men en behöver bytas till någon jag inte har. Men de här åtta fick jag i alla fall.

Vilka böcker gav du bort i julklapp?

Ganska många! Mormor fick Vinteräpplen, brorsdottern Halv åtta hos mig och Minsta kokboken, brorssonen två Vem-böcker. Favoriten Vem blöder? och den ganska nya Vem är bäst?

Hade du skrivit en önskelista?

Nej, inte mer än de listor som alltid finns i bloggen.

Fick du/eller gav du bort någon läsplatta?

Nej. Jag var lite sugen på en padda, men svågern hade köpt en till sig själv i julklapp och den kändes inte klockren. Jag väntar nog.

Skickar du julkort?

Japp, med ungarna på. Lite onödigt kanske, men ändå trevligt. Speciellt den äldre generationen behöver ett ”riktigt” kort.

Vilken är den sämsta julklappen du fått någonsin? (behöver ej vara bokrelaterad)

Vi har paketlek varje år i makens familj och där kan man få en del mer eller mindre onödigt eller dåligt om man så vill. Det mesta brukar bli använt, men långkalsongerna i storlek XL funkade bättre på maken.

Vilken är den bästa bok du läst i år?

Jag har läst många bra böcker och har haft rätt svårt att kunna nämna en, men frågan är om årets första bok inte vinner. Det var American Wife av Curtis Sittenfeld som berörde mig mycket.

Vilken bok ser du mest fram emot under 2011?

Oj, det är många, men en av de böcker jag ser mest fram emot är Mot ljuset av Elin Boardy.

Läs också:

En fin inspirationsbok

Planen är att få igång mina elever att skriva och att faktiskt hjälpa dem finna lite inspiration. En skrivarblogg är igång och jag kommer helt klart att fylla på med övningar från fina Skriv om och om igen av Katarina Kuick och Ylva Karlsson som belönades med Augustpriset 2009.

Det är verkligen en helt galen bok i ordets bästa bemärkelse. Egentligen är det en bok att äga, då det är omöjligt att återge den fantastiska lay-outen. Budskapet är att det egentligen går att skriva om  vad som helst, hur som helst, när som helst och definitivt var som helst.

Tärningen är ett viktigt hjälpmedel och det finns otaliga övningar där skribenten uppmanas att låta tärningen bestämma vad texten ska handla om.

Ålder? Slå tärningen två gång. En femma och en fyra ger åldern 54.

Den här övningen gillar jag:

Skriv upp 10 vackra ord. Det kan vara ord som är vackra för att de beskriver något vackert – vänskap, solnedgång, glasstårta. Eller ord som låter vackert – flimmer, skenben, sammelsurium.

Be att få 10 vackra ord från någon annan – pappa, moster, en kompis, din lärare, grannen…

Nu har du 20 vackra ord. Använd minst 10 i en dikt.

Gör likadant med fula ord. 10 egna + 10 från någon annan. Skriv sedan en dikt med minst 5 ord från vacker-listan och 5 ord från ful-listan.

Skriv om och om igen är en rolig och inspirerande bok. Övningarna är tydliga och inte sällan lite galna. Jag kommer definitivt att använda mig av den i mitt arbete, men ska nog faktiskt våga mig på att göra några övningar själv. Ordlistor ska jag definitivt göra. Det kan bli ett blogginlägg kanske.

Läs också:

« Older Entries