När Helena och Helena började twittra om att läsa Lang i november/december blev jag sugen på att göra ett försök med deckardrottningen som jag faktiskt inte prövat. Jag var fortfarande rädd för att det skulle vara segt och dammigt, vilket förvärrades ännu mer då jag hämtade boken på biblioteket. Hem bar jag ett gammalt magasinerat exemplar av En skugga blott som var både slitet, tejpat och bränt. Hur skulle den här mossiga boken kunna ge mig något nu 2010?
Mycket skulle det visa sig.
När huvudpersonen Puck Bure kommer hem till sin lägenhet efter en resa finner hon en död kvinna i badkaret. Hennes man Eje är bortrest och verkar inte ha öppnat brevet som Puck skickat några dagar tidigare. Första tanken är att han kan ha någonting med den döda kvinnan att göra, men så illa är det inte. Däremot känner Puck vagt igen kvinnan och tror sig ha sett henne på Humanistiska Biblioteket, Hum B, vid Stureplan i Stockholm, där även Puck brukar arbeta med sin avhandling.
Puck kontaktar sin vän kriminalkommissarie Christer Wijk som börjar nysta i fallet. Den döda kvinnan visar sig vara Eva Clason, som mycket riktigt är på redan nämnda bibliotek ofta. Snart begränsas utredningen till ett antal individer som alla har en anknytning till Hum B och vi får följa ett gäng intressanta och udda personligheter som alla verkar ha i alla fall något skäl till att ta dö på stackars Eva. Det handlar om kärlek, svartsjuka, avundsjuka, pengar och faktiskt om Stagnelius. Just de litterära referenserna gör läsningen ännu trevligare.
Fortfarande förstår jag inte riktigt hur man kan läsa deckare flera gånger, men jag vill helt klart läsa fler böcker av Maria Lang och då gärna någon där Puck Bure figurerar. Hon är nämligen en förtjusande huvudperson och jag ursäktar till och med hennes längtan efter att få laga mat till sin man. Okej, om man lever på 50-talet och maken i fråga varit bortrest, men annars funkar sådana husmorsattacker inte för mig.
En skugga blott är en fantastisk pusseldeckare. Snyggt upplagd och en av de personer som läst boken innan hade nogsamt ringat in alla namn för att kunna följa med i uppräknanden av de misstänktas motiv och möjligheter att utföra mordet. Jag gillar att det faktiskt är en av personerna i denna begränsade grupp som är den skyldige då det bidrar till den smygande och kusliga stämning som genomsyrar boken. Någonstans på Hum B finns en mördare, ändå (eller kanske just därför) sitter Puck där och arbetar med sin avhandling som vanligt. Miljön är för övrigt helt magisk för ett biblioteksdjur som jag. Ett underbart gammalt hus med en massa skrymslen och vrån.
Ibland blir det lite väl mycket “h*n kom på någonting som h*n inte riktigt tänkt på” och därefter en väntan på informationen, men det gör faktiskt inte mycket, då ledtrådar avslöjas riktigt snyggt. När Christer Wijk till slut avslöjar vem som faktiskt är skyldig och hur han kommit på det kan jag inte annat än imponeras. Jag hade nästan rätt, men inte riktigt och ni vet ju vad nära inte skjuter.
Nu kära Lang-älskare får ni guida mig vidare. Vilka böcker handlar om Puck Bure och vilka andra är läsvärda? Tror jag ska få min bibliotekarie att gräva lite mer i magasinet. Mysigt och trevligt börjar bli min melodi när det gäller deckare. Näst på tur står Dorothy Sayers, men först ska jag avsluta några halvlästa rackare som ligger här hemma och dräller.
