Monthly Archives: november 2010

Vilka sorgliga böcker tycker du om?

Jag brukar ju plåga er med GP:s litteraturquiz och den här veckan handlar det om sorgliga böcker. Få av de nämnda hade jag läst och jag skrapade bara ihop 6 rätt.

Jag vill dock ta tillfället i akt att tipsa om bra, men sorgliga böcker som jag tycker att ni ska läsa.

Det händer ibland att jag gråter rejält av en bok, inte så ofta som till film eller en prisutdelning av något slag (os-medaljer till exempel, då gråter jag alltid en skvätt när jag tänker på hur fantastiskt glada de måste vara), men det händer.

När jag läste Fortfarande Alice av Lisa Genova hade jag till slut svårt att se texten för alla tårar. En riktigt gripande bok, som jag kanske tjatat lite väl mycket om, men den är så galet bra.

En liten tår rann ner för kinden i slutet av Elin Boardys Allt som återstår, där Emmas öde verkligen griper tag i mig. Av samma anledning gråter jag alltid i slutet av Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström. Jag skulle så gärna vilja att båda böckerna kunde ha slutat lyckligare.

Jag lipade nästan ihjäl mig då flickvännen dör i en dykolycka i One for my baby av Tony Parsons. Dessutom ville jag gärna förbjuda maken att dyka, men då han liksom slutat av sig själv (i brist på dyktillfällen) löste det sig utan tjat. Tur!

En riktigt varm, men sorglig bok är Innan jag dör av Jenny Downham, där det hela tiden står klart att huvudpersonen ska dö, men trots det vill i alla fall jag så gärna att det ska gå att undvika. I Someone like you av Sarah Dessen dör en av flickornas pojkvän precis i inledningen och även om jag inte gråter, blir jag väldigt berörd. Likadant är det med boken Broken Soup av Jenny Valentine, där huvudpersonens bror har dött i en drunkningsolycka.

Har du några sorgliga favoriter?

Läs också:

En fixering jag har…

OM DU HITTAR EN BOK SOM VERKAR INTRESSANT MEN SOM TILLHÖR EN SERIE, BÖRJAR DU DÅ ALLTID MED DEN FÖRSTA TITELN?

Roligt att du frågar Annika! Jag är nämligen något anal när det gäller serier och MÅSTE verkligen läsa böckerna i ordning. Får jag inte tag i första delen skiter jag i hela serien då jag verkligen inte kan börja med bok två. Någon gång har jag gjort det utan att veta om det och då blir jag ärligt talat lite störd.

Jo Nesbøs första bok Fladdermusmannen läste jag  redan 2000, men sedan hittade jag inte del två Kackerlackorna, så när alla började tala om hur bra Rödhake var fick jag snällt hoppa över den. Det dröjde till 2007 innan jag kunde läsa mig vidare i serien då Pocketförlaget gav ut samtliga titlar. Tydligen ratade Forum Kackerlackorna helt och den gavs aldrig ut i inbunden version. Det är säkert inget problem för de flesta, men för en boknörd som jag, med en närmast panisk fixering vid att läsa böcker i rätt ordning blir detta faktiskt ett riktigt, allvarligt problem. Nu kan jag hålla med om att det inte är den bästa boken i serien, men en serie är en serie är en serie. I serien om Harry Hole har jag förresten lyckats hoppa över Frälsaren och det stör mig något vansinnigt. Jag skyller på förlag och recensionsexemplar, eller snarare min egen svårighet att säga nej till desamma.

Författare som Dennis Lehane vars böcker ges ut i oordning hoppar jag faktiskt över, trots att jag tror att de egentligen är bra. Vissa författare kommer jag inte vidare hos, då en bok jag inte är sugen på står på tur. Jag har Box 21 i hyllan och känner inte alls för den, men vill gärna läsa de andra böckerna av Roslund & Hellström och jag vet inte riktigt hur jag ska göra.

I vår bokklubb brukar det skämtas om detta sedan den gång då jag läste tre böcker till en träff för att den utvalda boken var just del tre i en deckarserie. Det är i det närmaste sjukligt som ni märker. Egentligen ingenting man ska tala högt om kanske, men nu är det gjort. Precis så här knäpp är jag. Hur knäpp är du?


Läs också:

Dags för deckarpris

Idag utser Svenska Deckarakademin bästa svenska- och bästa översatta kriminalroman. Då jag inte läst någon av de nominerade böcker tänker jag inte spekulera i vilka böcker som borde prisas. Istället tänkte jag avslöja vilka av de nominerade böckerna jag vill läsa.

Nominerade till bästa svenska kriminalroman 2010:

Grebe, Camilla & Åsa Träff: Bittrare än döden (W & W) Vill jag absolut läsa, då deras debutbok var riktigt, riktigt bra.

Kepler, Lars: Paganinikontraktet (Albert Bonniers förlag) Kommer jag med största sannolikhet inte att läsa, då jag tyckte att Hypnotisören var både dålig och onödigt våldsam.

Lönnaeus, Olle: Mike Larssons rymliga hjärta (Damm) Vill jag definitivt läsa då jag hört mycket gott om den, men jag måste kolla upp vilken bok som är först i serien, om det nu är en serie. Jag har i alla fall Det som ska sonas i hyllan.

Ohlsson, Kristina: Tusenskönor (Piratförlaget) Vill jag också läsa. Jag gillade Askungar och huvudpersonen Fredrika Bergman är väldigt sympatisk.

Persson, Leif G W: Den döende detektiven (Albert Bonniers förlag) Jag har faktiskt inte läst något av G W ännu. Om jag ska göra det kommer jag inte att börja med den här.

Bästa till svenska översatta kriminalroman 2010:

Faïsa Guène: Sista Beställningen på Balto (Norstedts) Vill jag absolut läsa. Blev rekommenderad Kiffe kiffe tomorrow av en kollega.

Reginald Hill: Dödsmässa (Minotaur) Nja, jag har läst en Reginal Hill och den var sanslöst tråkig.

Arnaldur Indridason: Mörka strömmar (Norstedts) Har inte läst något av honom ännu, men kan tänka mig att göra det. Börjar med bok nummer ett i så fall.

Deon Meyer: Devils Peak (Weyler) Nja, jag är tveksam. Jag läste halva Dead before dying i somras. Ingenting för mig.

Iain Pears: John Stones fall (Brombergs) Nej, inte heller den här lockar direkt.

Det här känns spontant som lite tråkigare böcker måste jag säga. Bra, då min läslista är lång så det räcker.

Uppföljning imorgon, då vi vet vilka som prisas!

Läs också: