Vad tycker jag egentligen?

Jag ska fånga en ängel av Håkan Östlundh är en svår bok att skriva om, inte för att handlingen är speciellt komplicerad, men för att jag faktiskt inte vet vad jag tycker om den. Jag har tidigare läst två deckare av Östlundh och gillat båda, men det här är snarare en romantisk berättelse där en av de älskande råkar vara polis. På Månpocket, som ger ut pocketversionen idag,  kallas den relationsroman och som en sådan är den inte dum.

Vi får träffa Paul, en nyskild polis och Ylva, gift förlagschef, som har ett passionerat förhållande. Det sparas inte på sexskildringarna, ibland lite väl explicita och jag kommer ibland på mig själv att smårodna lite åt ordvalen. Om en kvinna skrivit den här boken hade det ropats om tantsnusk, var så säker. Samtidigt gillar jag Ylva och Paul och jag följer gärna deras förbjudna förhållande. Egentligen tycker jag att det är vid de bådas tankar kring varandra, livet och kärleken som Östlundh borde ha stannat.

Istället låter han Pauls arbete och ett par fall ta allt för stor plats för att vara en relationsroman och för liten plats för att vara en kriminalroman. Det hade kunnat bli en liten bihistoria, men istället får den tillräckligt mycket plats för att jag ska engagera mig i tonårspojkarna som fallen rör, men för lite information för att jag ska kunna förstå motiven för deras handlingar riktigt. Det är som om jag läst två halvfärdiga romaner och det är det som gör mig både frustrerad och osäker på mina åsikter om boken.

Som en tredje spår finns Pauls relation till barndomsvänner Mats och Sam. Sam, som nu är författare på Ylvas förlag och Mats som det gått illa för och som har en son som ser ut att hamna lika snett. Det är lite Mystic River , men inte heller den här berättelsen når ända fram.

Om det är Ylva man vill fördjupa sig i istället är inblicken i förlagsvärlden ganska intressant, men inte heller den delen av boken ger mycket mer än en kort glimt av det som egentligen skulle kunna ha skildrats. Det skickas kängor åt höger och vänster inom litteratur- och medievärlden, men det blir aldrig varken speciellt vasst eller underhållande tyvärr.

Jag hade kunnat tänka mig att läsa någon av de fyra böcker som finns som synopsis i Jag ska fånga en ängel, men i kombination blir det här inte mer än en av alla böcker som jag snabbt tar mig igenom. Språket flyter på och jag vill hela tiden läsa vidare, vilket trots allt är något att eftersträva. Inte dåligt, men inte heller bra. Jag har svårt att precisera mig mer.

Läs också: