Just nu ligger Storebror och läser nya favoritboken för Lillebror. Den heter Zog – den lilla draken och är skriven av Julia Donaldson och fantastiskt illustrerad av Axel Sheffler. Tilläggas kan att han inte alls kan läsa, men vi har läst boken så många gånger de senaste veckorna att han nästan kan den utantill. Inte alla rim ännu, men ganska många formuleringar. “En god idé, sa Zog” återkommer med jämna mellanrum.
Draken Zog går i skolan för att lära sig att bli en riktig drake. Enligt sig själv är han redan störst och bäst och förblir så trots att han inte riktigt lyckas med de uppdrag han får. Skönt med ett sådant självförtroende! Första året ska drakarna lära sig att flyga:
Zog tog sig upp och gjorde mot himlen ett räd.
Seglade.
Störtdök i loop
och kraschade mot ett träd.
Och vem räddar honom om inte en flicka som råkar vara på promenad i skogen. Hon finns där varje år och blir verkligen en viktig person i Zogs liv.
Storebror hälsar att “boken är görbra för att Zog kan nästan allt och flickan är bra också.” Lillebror visar sin uppskattning genom att dansa runt och skrika “jaaaa” så jag tolkar det som om han också gillar boken. Och jag då? Jo, det är en bra bok. Jag gillar böcker på rim och Lennart Hellsings översättning håller oftast väldigt hög klass. Några små konstigheter i rytmen, men det lär man sig ganska snart. Upprepningarna är bra och gör att vi säkert kommer att läsa boken i kör ganska snart.
Inte lika bra som den fantastiska Gruffalon, men inte långt ifrån. Helt klart en både charmig och läsvärd bok, speciellt om man som jag har barn som gillar lite annorlunda ord.
Läs också:
