Monthly Archives: oktober 2010

Bokfrågornas ABC del 19

Bokstaven S står på programmet när det är dags för den nittonde delen av Bokfrågornas ABC:

1. Jag är en språknörd. Lika bra att erkänna att en boks språk har stor betydelse för vad jag tycker om den. Vilken författare har det bästa språket enligt dig?

Ja, jag vet att det är helt omöjligt att välja ut en författare, men gör ett försök. Jag har efter moget övervägande valt Bodil Malmsten som följt mig länge. Från den fantastiska Den dagen kastanjerna slår ut är jag långt härifrån till de vackra och roliga loggböckerna som Kom och hälsa på mig om tusen år. Jag har en del kvar att upptäcka, men väljer ändå Bodil som min språkfavorit. Håkan Nesser och Inger Christensen bubblade friskt, men fick stå tillbaka och om jag läser mer av Haruki Murakami och Nina Bouraoui kanske de kan nå toppen.

2. Det vimlar av syskon i böckernas värld. Vilka är dina favoriter?

Syskon dräller det som sagt av och till slut fastnade jag för syskonen Tillerman i Cynthia Voigts böcker som jag läste när jag var yngre. Fantastisk bokserie som inleds med Den långa vägen hem.

3. Sagor hör bandomen till, men funkar även för vuxna. Vilken saga tyckte du bäst om som barn? Har du samma favorit nu?

Guldlock var en favorit när jag var liten. Nu ser jag fram emot att läsa sagor för mina barn och då blir det nog H C Andersen. Är helt ärligt inte så himla bra på sagor. Den här frågan var mer för er än för mig. Vi kör snart sagotema i skolan, så om några veckor kanske jag är sagomästare.

4. Att författare gör spotifylistor som soundtracks till böcker är inte ovanligt. En spotifylista kan du t.ex. hitta här. Gör ett soundtrack till en favoritbok. En låt, fem, tio eller kanske fler.

Janis Soundtrack ett soundtrack till nyligen repriserade Janis den magnifika av Johanna Nilsson, som kanske egentligen borde innehållit de låtar som Janis faktiskt lyssnar på, men de var svåra att hitta på Spotify. Istället blev det en blandning av låtar om att resa, älska och våga.

I våras svarade följande bloggare:

…and then there was Beatrix

Alkb

Bokstunder

Eli läser och skriver

Fiktiviteter

Mirthful’s Bookblog

Tätortstimotej

Yfronten

You’re no different to me

Läs också:

En helt sanslös bok

There were reasons why Violet Park should have meant nothing to me.

She was old.

She was dead.

She was in a box on a shelf.

But I met her, by accident, in the middle of the night.

And she changed everything.

Finding Violet Park av Jenny Valentine är en riktigt bra och väldigt annorlunda ungdomsbok. Huvudpersonen Violet Park befinner sig nämligen i en urna och har varit stendöd i ett antal år. Hennes aska glömdes i en taxi och har stått på en hylla på taxistationen i väntan på att någon ska hämta henne.

Och hittad blir hon så äntligen av Lucas, en tonårskille som behöver en taxi hem. Med hjälp av sin farmor Pansy får han hem Violets aska och han känner ofta hennes närvaro. Han börjar sin jakt på Violet Park och kommer fram till att hon faktiskt varit en känd pianist. När han hittar henne, hittar han också något annat. Hans liv behöver ordning och Violet Park visar sig vara den nyckel han letat efter.

Sorgen i Lucas liv är avsaknaden av en pappa. En dag, innan lillebror Jed ens var född, försvann han utan ett spår. Nu är Lucas mamma ett vrak och självklart är det ingen mönsterfamilj att växa upp i.

Norman, Lucas låtsasmorfar, Bob, pappans vän och Jed, Lucas lillebror är personer som verkligen förgyller boken. Det och alla listor. Boken är full av listor. Jag älskar listor. Huvudpersonen listar allt möjligt och omöjligt för att få ordning på sina tankar och i förlängningen sitt liv. Han listar hemligheter, saker som kan gå fel och frågor han vill ställa till sin pappa om han kommer tillbaka.

Jag har vikt så många hundöron i den här stackars boken och jag har bläddrat fram och tillbaka i den för att försöka komma på ett sätt att göra den rättvisa i ett litet blogginlägg. Det går faktiskt inte. Du måste läsa den själv. Gärna på engelska, då språket är enkelt och har ett grymt flyt. Jag lovar att du kommer både skratta och gråta och liksom jag blir sugen på att läsa ännu mer av Jenny Valentine.

Jag har länge funderat över när ett svenskt förlag ska få upp ögonen för hennes böcker då de helt klart förtjänar en större, svensk publik. Nu kan jag sluta undra, då jag upptäckte att Atrium förlag ger ut Hitta Violet Park i februari. Det ska bli spännande att se hur Valentine funkar i översättning. Hon har ett väldigt speciellt språk, ett speciellt sätt att skriva med galna paralleller och roliga vändningar.

Läs också: