Ett första steg

Annika utmanade mig och alla som vill att se filmen och läsa boken. I vilken ordning som helst så klart. Själv föredrar jag att läsa boken först. Därefter ska det sedan gärna gå ett bra tag innan jag ser filmen. Mitt mål är att under året följa Annikas utmaning och kanske främst se mer film, men också läsa böcker som jag missat.

Jag läste boken Tillsammans är man mindre ensam 2006 och beskrev den då som konstig, ibland obegriplig, men väldigt bra. Känslan jag hade när jag läste boken finns kvar i mig. Jag kommer inte ihåg några detaljer, men jag kommer ihåg hur den kändes. Jag kommer ihåg värmen, de verkliga personerna, det vackra språket.

Igår såg vi så filmen från 2007 med favoriten Audrey Tautou. Vad skönt med en film utan en massa flashiga effekter. En film där skådespelarna och det de säger står i centrum. En film där det faktiskt får vara tyst ibland.

Fantastiska skådespelare som känns verkliga, som är lätta att identifiera sig med och tycka om. Förutom Tautou som Camille är Laurant Stocker underbar som den stammande och osäkre Philibert, Guillaume Canet coolare än coolast som den buttre Franck och Françoise Bertin underbart söt som mormor Paulette. Mellan dessa fyra udda personligheter växer både vänskap och kärlek fram.

Jag mindes som sagt mycket mindre av boken än jag trodde, men visst fick Paulette mindre utrymme i filmen samtidigt som Philibert tog mer plats? Eller är det bara så att Laurant Stocker var så bra och därför märktes?

Filmen fyllde mig med samma varma känsla som boken gjorde och jag tycker definitivt att du ska se filmen, men läs boken först!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-01-11

Läs också:

3 comments