Monthly Archives: oktober 2010

Typ robotar

Karins musik- och litteraturutmaning tillhör också de saker jag missade när jag låg och läste böcker i en solstol.

Den här veckan vill hon ha boktips inspirerade av Kraftwerks klassiker We are the robots

Den första boken jag kom att tänka på var Never let me go av Kazuo Ishiguro som är en ruskig dystopi om elever på en internatskola som utnyttjas på ett fruktansvärt sätt. Jag vill inte avslöja mer, då förstör jag spänningen. Läs den!

Ännu en dystopi som har med kärnkraft att göra, eller atombomber rättare sagt. I On the beach av Nevil Shute väntar befolkningen på jordens undergång som redan drabbat resten av världen. Riktigt obehaglig och gripande.

Läs också:

Come to mama!

Missade ju en jerka när jag var ute och reste, så det får bli en sen uppdatering. Veckans fråga lyder:

VILKEN BOK/BÖCKER ÖNSKAR DU ATT DU KUNDE LÄGGA VANTARNA PÅ HÄR OCH NU?

Ja du, nu har ju Revolt kommit ut, men jag har inte fått den i  min hand ännu. Den vill jag gärna lägga vantarna. Såg också att en bok jag letat efter länge snart kommer på svenska, nämligen Jonathan Troppers Konsten att tala med en änkling. Den vill jag verkligen läsa.

Annars är faktiskt den skrift jag längtar mest efter SvB:s nästa bokkatalog. När kommer den egentligen? Jag vill veta vilka böcker som kommer i vår!

Läs också:

Klart jag är feminist

Passade på att göra ännu ett test på ne.se som heter ”Vilken historisk person är du?” Först blev jag Mary Wollstonecraft och se då var jag inte tvungen att göra om. Radikal feminist, javisst!

Vem är du?

Läs också:

Skönhetsgudinna? Nja

Hittade en rolig sak via Den luttrade bibliotekarien. På ne.se kan man testa vilken fiktiv figur man är mest lik. Det ska finnas 150 olika att välja mellan, men bara sju frågor.

Lustigt nog blev jag Afrodite, vilket känns enormt långt ifrån mig. Skönhetsgudinna? Är glad om jag hinner kamma mig. Brukar inte heller springa omkring näck så himla ofta. Typ aldrig skulle jag säga om man undantar badrummet hemma.

När jag gjorde testet igen (självklart var jag tvungen att göra det) och bytte svar på en fråga blev jag istället Alice i Underlandet och det känner jag mig lite mer bekväm med. Ett och annat kaninhål har jag helt klart trillat ner i och inte sällan tänker jag efter lite för sent. Spontanitet är på gott och ont. Oftast gott skulle jag ändå säga.

Vem är du mest lik och hur många gånger var du tvungen att göra testet för att bli nöjd?

Läs också:

Alla andra älskar Linwood

Jag har haft Utan ett ord av Linwood Barclay i hyllan ett tag och nu fick den följa med till Spanien. Förväntningarna var väldigt höga på denna bok som hyllats av så många och som dessutom legat etta på Bokustoppen under flera veckor. Baksidetexten lät lovande och jag satte glatt igång.

Cynthia kommer hem full, bråkar med sina föräldrar, spyr i papperskorgen, somnar och när hon vaknar är hela familjen borta. 25 år senare har hon självklart inte kommit över det utan ställer upp i ett tv-program om olösta brottsfall och hoppas på nya tips.

Visst låter det spännande? Det är det inte. Maken till förutsägbar och krystad bok får man leta efter. Mest rrriterande är de illa skrivna kursiva avsnitt som visserligen gör att jag räknar ut slutet väldigt tidigt, men inte blev jag gladare för det. Jag brukar ha svårt för kursiva avsnitt där brottslingar kommer till tals, men ibland kan de fylla en funktion. I Utan ett ord gör de det inte, snarare bidrar de till att boken är ett riktigt bottennapp.

En sak som ytterligare försvårar läsningen är att jag inte tycker om Cynthia, hon väcker ingen sympati hos mig och hennes man är mest ett irriterande mähä. Den enda som väcker någon sorts sympati är mostern som uppfostrat Cynthia, men hon visar sig på många sätt ha bidragit till att fallet blivit så utdraget.

Hur kan Linwood Barclay slarva bort en så bra romanidé genom att trycka boken full av en massa klichéer och osannolika kopplingar mellan både personer och platser.  Skumma pojkvänner som kommer tillbaka och kopplas ihop med Cynthias makes elev, löjliga vändningar och en helt otrolig och osannolik orsak till hela försvinnandet gör inte saken bättre. Usch, tråkigt och dåligt helt klart. Det blir ingen mer Barclay för mig. Inte ens om boken ligger hundra veckor på Bokustoppen.

Något positivt? Den var lättläst och tog inte många timmar i anspråk. Riktig smörja rent ut sagt.

Tilläggas kan att jag inte heller är något fan av Harlan Coben som Linwood Barclay påminner en del om. I jämförelse med den senare framstår dock Coben som ett smärre geni.

Läs också: