Jag har haft Utan ett ord av Linwood Barclay i hyllan ett tag och nu fick den följa med till Spanien. Förväntningarna var väldigt höga på denna bok som hyllats av så många och som dessutom legat etta på Bokustoppen under flera veckor. Baksidetexten lät lovande och jag satte glatt igång.
Cynthia kommer hem full, bråkar med sina föräldrar, spyr i papperskorgen, somnar och när hon vaknar är hela familjen borta. 25 år senare har hon självklart inte kommit över det utan ställer upp i ett tv-program om olösta brottsfall och hoppas på nya tips.
Visst låter det spännande? Det är det inte. Maken till förutsägbar och krystad bok får man leta efter. Mest rrriterande är de illa skrivna kursiva avsnitt som visserligen gör att jag räknar ut slutet väldigt tidigt, men inte blev jag gladare för det. Jag brukar ha svårt för kursiva avsnitt där brottslingar kommer till tals, men ibland kan de fylla en funktion. I Utan ett ord gör de det inte, snarare bidrar de till att boken är ett riktigt bottennapp.
En sak som ytterligare försvårar läsningen är att jag inte tycker om Cynthia, hon väcker ingen sympati hos mig och hennes man är mest ett irriterande mähä. Den enda som väcker någon sorts sympati är mostern som uppfostrat Cynthia, men hon visar sig på många sätt ha bidragit till att fallet blivit så utdraget.
Hur kan Linwood Barclay slarva bort en så bra romanidé genom att trycka boken full av en massa klichéer och osannolika kopplingar mellan både personer och platser. Skumma pojkvänner som kommer tillbaka och kopplas ihop med Cynthias makes elev, löjliga vändningar och en helt otrolig och osannolik orsak till hela försvinnandet gör inte saken bättre. Usch, tråkigt och dåligt helt klart. Det blir ingen mer Barclay för mig. Inte ens om boken ligger hundra veckor på Bokustoppen.
Något positivt? Den var lättläst och tog inte många timmar i anspråk. Riktig smörja rent ut sagt.
Tilläggas kan att jag inte heller är något fan av Harlan Coben som Linwood Barclay påminner en del om. I jämförelse med den senare framstår dock Coben som ett smärre geni.
Läs också:
Lustigt nog blev jag 