Monthly Archives: oktober 2010

Att våga skriva det man tänker

Kan man vara både Dyngkåt och hur helig som helst undrar Mia Skäringer med all rätta. Hur ska en riktig kvinna vara? Krönikorna som tidigare publicerats i mama behandlar allt från tonårssex till graviditetsoro. Skäringer är brutalt ärlig och totalt självutlämnande utan att för dem skull bli smetigt sentimental en enda sekund. Hon berättar hur hon sökt kärlek och bekräftelse, hur hennes anorektiska jag gav henne mer status än hennes mulliga, hur hon vågade lämna sin man och flytta ihop med en ny på samma lilla ö i Göteborgs skärgård, hur hemskt det är att tvingas vara utan sina barn, men hur viktigt det ändå är att leva ärligt.

Förutom krönikorna finns inlägg från Mia Skäringers två korta, men intensiva bloggperioder. Här finns en annan, lugnare och mer vardaglig ton. Varje ord är kanske inte lika genomtänkt, allt är inte chockerande, men allt är fortfarande ärligt och personligt. Inga glassiga beskrivningar av familjelivet och garanterat pumpsfritt.

Jag tycker ännu mer om Mia Skäringer efter att ha läst den här boken. En del av mig tycker synd om henne för allt hon gått igenom, men mest känner jag en stor beundran för hennes sätt att tackla livet. Hon lever fullt ut på gott och ont. Hon vågar skriva att hon inte alltid är en perfekt mamma eller en perfekt sambo och inte heller en perfekt dotter. Hon vågar skriva att det är okej. Det är okej att inte vara perfekt och att inte fixa att hålla hundra bollar i luften. Hon påpekar det självklara, att mammor också är människor. Ytan borde inte vara viktigast, men tyvärr är de det allt för ofta.

Nu slukade jag boken på några korta timmar och det är egentligen synd. Jag tror att den egentligen ska avnjutas i små portioner så att det finns tid för reflektion. Jag kommer att återkomma till boken igen, den saken är klar.

Dyngkåt och hur helig som helst är en av de böcker som ingår i Månpockets marsutgivning. Läs den du också!

Originalinlägget publicerade av Lilla O 2010-03-12

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 18

R som i rättegångar, romantik, religion och roligheter. Här kommer mina egna svar om bokstaven R:

1. Har du läst någon bok som kretsar kring en rättegång?

The Runaway jury av John Grisham handlar om en rättegång och hämnd på ett cigarettbolag. Det  var tio år sedan jag läste den, men jag minns att jag tyckte att den var riktigt bra. 2003 filmatiserades den med bland annat John Cusack och Dustin Hoffman. Filmen har jag däremot inte stiftat bekantskap med.

2. Har du någon romantisk favoritbok?

Gyllene år av Laura Ingalls Wilder är romantisk i ordets rätta bemärkelse. Inga heta sexscener utan istället turer med släde eller häst och vagn, körsång, promenader och någon försiktig kyss. En kärlek som växer fram lite i smyg, men som ändå är riktigt väl beskriven.

3. Religion påverkar oss antingen vi är troende eller inte. Berätta om en bok där religionen har betydelse.

I Persepolis av Marjane Sartrape spelar religionen en avgörande roll. Islams vara eller icke vara genomsyrar berättelsen som även den blivit film.

4. Slutligen vill jag att du berättar om en riktigt rolig bok!

Jag älskar Erlend Loe och Doppler är nog hans roligaste bok. En totalt absurd historia om en man som flyttar från sin familj och bosätter sig i skogen tillsammans med en älgkalv. Fortsättningen Volvo Lastvagnar har jag dock inte läst.

Klura nu och svara i egen blogg eller i en kommentar.

I våras svarade följande bloggar:

alkb.se

…and there was Beatrix

Bokstunder

Books over Psychos

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Morellens

Mirthful’s bookblog

Tätortstimotej

You’re no different to me

Läs också:

Underbara livsfragment

Vips så blev det liv är titeln på Bob Hanssons nya bok som faktiskt är den första roman av honom som jag läst. Dikterna har jag dock smakat lite på, med varierande resultat. Vi får följa med på en virvlande färd som rör sig genom Indien, Syrien, Iran och Sverige. Tidsperspektiven är många och personerna likaså, ändå blir det aldrig svårt att hänga med i handlingen. De olika perspektiven är verkligen pusselbitar som till slut faller på plats. Vi får veta vem det är som pappan Bob iakttar då han sitter med fåren och lillan. Hon som genom en massa tillfälligheter blir hans. Två personer som kanske inte skulle ha funnits som ändå finner varandra.

Huvudspåret i historien är Bobs första resa till Indien, en resa som höll på att inte alls bli av. Han glömde nämligen att ansöka om visum och hans pass var dessutom både gammalt och slitet. Länge blev han fast på en kalopsstinkande flygplats i Rumänien, därefter får han tjata sig vidare från Indien till Nepal för att sedan kunna återvända in i landet som han längtat till. Och vilken resa det blir. Totalt osannolik. Vi får följa hur han försöker vinna en kvinnas hand genom att utföra alla möjliga tester som hennes bröder kommit på, hur han fängslas efter att ha visat snoppen offentligt och hur han slutligen finner någon sorts frid hos gurun BabaBaba. Det är faktiskt han som författaren dedicerar boken till. Finns han då? Eller är han bara en symbol för den röst vi behöver höra inom oss för att utvecklas.

Mycket i boken är hittepå, skriver Bob Hansson i ett av de avsnitt då han som berättare kliver ur boken för att tala till läsaren. Mycket, men inte allt. Överdrivet ibland, men likväl sant. Egentligen är det ointressant huruvida boken är sann eller inte, den har i alla fall en personlig ton som jag verkligen gillar.

Instoppat i huvudhistorien finns en hel del stickspår. Viktiga sådana då vi får följa både Bobs och hans kärleks liv utifrån deras äldre släktingar. Vi får veta hur de till slut blir de de är. Ett viktigt spår är också hur vår värld är på väg mot sin slutliga undergång. Sommaren 2010 sitter vår huvudperson bland fåren, med sin dotter bredvid sig och sin badande fru i blickfånget och läser en bok om jordens uppvärmning. Han konstaterar att det har gått alldeles för långt och att hans barn kanske inte kommer att kunna leva ett liv som

Vips så blev det liv är en hyllning till blågrönalgen, till livet, till den värld som kanske inte kommer att finnas så länge till om vi inte skärper oss. Vi kan inte leva som om varje dag vore den sista för då kommer den snart bokstavligen att vara det. Bob Hansson har skrivit en rolig, tänkvärd, sprudlande, deprimerande, rolig, sorglig, personlig och allmängiltig bok som jag definitivt tycker att du ska läsa.

Läs också: