Monthly Archives: oktober 2010

När festen är över

I Lisa Jewells bok Ralph’s Party som jag läste för många år sedan, träffades Ralph och Jem. Vi får träffa dem igen när det gått elva år sedan den första kyssen och två år framåt till jubileum nummer 13. Två helt klart tuffa år. Varje kapitel ger oss en pusselbit och i slutet har vi svaret på vad som egentligen har hänt. En hemmapappa med snygga skor, en sångerska i ett kristet rockband, en väldigt ful tavla, en ganska hopplös dokusåpadeltagare, en bröllopsklänning som inte passar och en massa andra saker ställer till deras liv.

I After the party har Ralph och Jem hunnit få två barn. Livet är inte längre fullt av spontanitet eller lycka och definitivt inte av sex. Ralph är frustrerad över att han mist närheten till sin fru och Jem är irriterad på att han fortfarande lever sitt egna liv trots sin familj. Droppen för Jem är när han drar till USA för att hälsa på en gammal kompis, men samtidigt är det en början på något nytt kanske framför allt för Ralph.

Idén påminner på många sätt om The seven year itch av Lloyd och Rees som jag läste förra sommaren. Ett avsomnat äktenskap och en längtan efter det grönare gräset på andra sidan staketet, eller kanske snarare en längtan tillbaka till den ungdom som försvunnit. Det är inte alltid så jäkla kul att ha små barn, men frågan är om det alltid måste bli så här. Egentligen ett ganska uttjatat tema, men Lisa Jewell lyckas ändå tillföra något genom att faktiskt låta sina karaktärer utvecklas, förändras och försöka hitta ett nytt liv, inte bara söka en repris av det som redan varit.

After the party är en trevlig bok, med personligheter som är intressanta att lära känna mer. Jag hade bara ett svagt minne av föregångaren, men det störde inte läsningen nämnvärt. Du kan helt klart läsa del två utan att missa för mycket.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-07-09

Jag har en ny bok till av Jewell i hyllan och jag gillar verkligen hennes sätt att skriva. Pröva, det är bra chick-lit det här!

Läs också:

Tematrio -Önskade nobelpristagare

Lyran är inte nöjd med årets nobelpristagare och jag är benägen att hålla med. Lite orättvist kanske, då jag inte läst något av Vargas Llosa, utan avfärdat honom som en synnerligen gubbig författare. Inte blev jag mer sugen på att läsa honom nu heller, trots att de medverkande i Babel försökte övertyga mig om att han egentligen är en liten mysgubbe. Nja, jag är skeptisk och följer instruktionerna för veckans trio.

Berätta om tre författare som du velat ge Nobelpriset i år! Motivera gärna.

1. Algeriska Assia Djebar beskriver kvinnors mycket instängda liv i ett samhälle som vill hålla dem utanför. Samtidigt ger hon dessa kvinnor hopp då hon också erbjuder en kontrast. För sina klarsynta samhällsskildringar och modiga röst vill jag ge henne ett nobelpris.

2. Ko Un beskriver istället det sydkoreanska samhället och låter dess befolkning komma till tals i sina dikter. Det är inte svårt, inte komplicerat utan istället väldigt mänskligt och direkt. Lyrik när det är som bäst helt klart.

3. Joyce Carol Oates skriver med frenesi och inlevelse om de människor som inte sällan glöms bort och därmed inte hörs i vårt samhälle.

En gemensam motivering skulle kunna vara: ”För att de med stor skicklighet ger röst åt de utsatta i samhället”. Något som jag tycker är en både viktig och passande motivering för dessa framtida (?) pristagare.

Läs också:

Pocket, inbunden eller mittemellan?

Det handlar om litteraturformat i veckans bokbloggsjerka och Annika vill ha svar på följande fråga:

VILKET/VILKA BOKFORMAT (POCKET, INBUNDEN, E-BOK, LJUDBOK…) FÖREDRAR DU OCH VARFÖR?

Det är något speciellt med en helt ny, inbunden bok. Doften, känslan, nyfikenheten. Det är verkligen så böcker ska se ut. Det är också de inbundna böckerna som jag helst har i hyllan. Samtidigt är de rätt otympliga. Hemma läser jag alltså mycket inbundet, mest tack vare generösa förlag, då det egentligen är väl dyrt att införskaffa nyutkomna böcker.

I min handväskan finns däremot alltid en pocketbok i ett rosa fodral från Ordning och Reda. Jag går sällan ut utan en bok i väskan. Ibland tar detta bokbehov nästan absurda proportioner. Jag märkte till exempel att jag rent reflexmässigt hade stoppat fodralet i handväskan när jag skulle ut och äta middag med goda vänner under helgen i Stockholm. Vi åkte taxi dit och promenerade hem så jag fattar verkligen inte när jag hade tänkt att boken skulle komma till användning.

Ljudböcker och e-böcker är ingenting jag är särskilt förtjust i. Sanningen är att jag faktiskt aldrig läst en e-bok, men jag har svårt att se tjusningen med en sådan. Möjligen kan kurslitteratur vara smidigt, men jag är tveksam även till det. Ljudböcker är inte alls min grej. Jag har alldeles för svårt för att koncentrera mig på det jag hör och missar för mycket. Jag gillar visserligen att lyssna på lyrik, så en diktljudbok skulle säkert funka.

Ett format som jag gillar, men som inte fanns med som alternativ är det danska bandet. Lite robustare än en pocketbok, men inte lika otymplig och dessutom inte lika dyr som en inbunden bok. Storpocket, som också en en slags mittemellan version gillar jag dock inte speciellt mycket. Då läser jag hellre en inbunden bok.

Så vilket format vinner? Jag måste nog säga pocketboken för sin funktionella utformning och sitt låga pris. Vad tycker du?

Läs också: