En synnerligen passande titel

Jävla John

Jag köpte Jävla John av Eva Dozzi till min mamma på mors dag i år. Sedan hon läste den har hon tjatat på mig att göra detsamma. ”Jag tror att den är sann” sa hon gång på gång med ett leende. En fejkbiografi, en sannolik sådan om John Lennons hemliga svenska kärlek Katja. Vi får ta del av ett passionerat förhållande okänt för alla.

Katja arbetar extra som städerska när hon för första gången träffar John Lennon. Först vet hon inte vem den nerspydde och totalpackade engelsmannen är och när hon senare får veta att han är en känd popstjärna låter hon sig inte imponeras. Lennon är dock helt klart imponerad av den musikaliska och självsäkra städerskan och gör allt för att få henne att falla.

Fascinerad är hon och till slut använder hon den konsertbiljett han gett henne. Något besök backstage efter konserten blev det dock inte, då en hysterisk tjej svimmar och kissar ner henne. Att ett band kan leva på att spela musik som ingen hör för alla skrikande fans är något Katja har svårt att förstå. Hon lämnar konserten och tänker inte se någon mer.

Det är dock något hos den framfusige engelsmannen som lockar henne. Han skickar blommor, skriver kärleksbrev, ringer och bedyrar sin kärlek mitt i natten och blir i längden svår att motstå. Hon bjuder honom till sin lägenhet och de sitter på hennes matta, vid det norska soffbordet av trä och dricker rödvin. Till slut ber hon honom gå då hon ska arbeta tidigt dagen efter. Isn´t it good, Norweigan wood?

Det finns en hel del roliga Beatles referenser i Jävla John och det gör att den känns som en väldigt sannolik skröna. Vi får veta att If I fell och en hel rad andra låtar egentligen är skrivna till Katja och att hon själv varit delaktiga i många arrangemang. Sant? Nej, det tror jag absolut inte, men det är en underhållande och bra bok med en klockren titel, för han är inte direkt trevlig den där jävla John.

Trevlig läsning är det dock, mycket musikreferenser och jag gick och sjöng på I feel fine i flera dagar. Hon får ihop det snyggt Eva Dozzi och har skrivit en helt klart läsvärd bok. Kanske mest för Beatlesfans, men jag skulle tro att även andra kan uppskatta att läsa om ett passionerat och komplicerat kärleksförhållande.

Jag behöver den här boken till veckans tematrio. Ett skäl så gott som något till en repris. Dessutom är detta en bok som verkligen har stannat kvar i minnet och därmed väl värd lite uppmärksamhet.

Läs också:

3 comments

  • Åh, den är så underbar. Jag köper nästan allt hon berättar, just för att jag vet att det definitivt inte är så. Man behöver inte fundera på vad som är sant och vad som inte är sant, för det är så självklart. Helt underbar!

    (Sen älskar jag ju i och för sig Beatles också….)
    TidningsIda recently posted..Tematrio – TitelmänMy Profile

  • Pingback: Dagens kultursnurr « enligt O

  • Jag älskade den här boken, läste den i somras. Fast jag tror absolut att man har störst utbyte av den som Beatles-fan, det tror jag verkligen. Och sann, nej det tror jag absolut inte att den är, även om det vore en spännande tanke minst sagt.
    Saralito recently posted..Vecka 29 idagMy Profile