Monthly Archives: oktober 2010

Skåda in i glaskulan

Jag och Margaret Atwood passar på ett sätt ihop som hand i handske. Jag gillar verkligen hennes språk, hennes täta och kompakta sätt att skriva och hennes smygande obehagliga innehåll. Samtidigt är vi inte riktigt kompisar då läsningen av hennes böcker brukar inledas extremt långsamt. Jag vet egentligen inte varför, men troligen beror det på att hennes språk kräver att alla ord blir ordentligt lästa och dessutom att det obehagliga innehållet kräver pauser. Det dröjde faktiskt nästan 300 sidor i båda de böcker jag hittills läst av Atwood innan det riktiga flytet kom, men då kom det å andra sidan med besked.

Nu har jag i alla fall läst ut Kattöga som enligt GP:s kritiker Ingrid P Bosseldal är världens bästa roman. Så långt skulle jag inte gå, men visst är det en bra bok. En väldigt obehaglig och välskriven bok dessutom.

I en riktigt hemsk barndomsskildring får vi träffa Elaine. Hon har tre vänner och de är definitivt inte de bästa vänner en flicka vill ha. Speciellt Cordelia är rent ut sagt elak. Sadistisk och obehaglig. Samtidigt är hon en av få vänner Elaine har.

Berättelsen hoppar mellan Elaines liv som medelålders konstnär och den retrospektiva utställning som hon ska delta i och hennes barndom och ungdomstid. Det tar inte många sidor innan både Elaine och Cordelia kryper innanför huden på mig.

Kattöga kräver total koncentration av sin läsare, men den är värd lite jobb. Jag gillar glaskulan, som Elaine kallar kattöga och som för mig symboliserar en spåkula där hon slutligen får veta vad som egentligen hänt henne under uppväxten. Elaine söker nämligen inte efter sin framtid, utan efter sitt förflutna. Mycket har hon förträngt och det blir under läsningens gång väldigt tydligt varför hennes hjärna velat skydda henne. Läs, gör det, men bara när du har rejält med tid. Det här är som sagt ingen bok man skummar igenom på några timmar.

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 16

Bokstaven P mina vänner och fyra frågor (faktiskt fem) som handlar om just den bokstaven.

Svara i egen blogg eller i en kommentar, men berätta gärna på något sätt att du svarat så att vi kan få läsa dina svar.

Pseudonymer används ibland av författare. Vad tycker du om det? Vilken pseudonym skulle du rekommendera oss att läsa?

Ibland kan jag känna mig lite lurad av en pseudonym, men jag har förståelse för att författare väljer att skriva under andra namn. I de flesta fall i alla fall. När det blev en mediahype kring pseudonymen Lars Kepler blev jag mest förbannad.

Mohammed Moulessehoul hade publicerat flera romaner under eget namn, men när hans böcker riskerade censur började han istället skriva under namnet Yasmina Khadra. Hans bok Efter attentatet är en mycket bra bok om en man vars fru dödas i ett självmordsattentat.

Vem är din favoritpappa i litteraturens värld?

Det finns så många pappor att välja mellan, men jag stannar för en klassiker nämligen Alfons Åbergs pappa vad han nu heter.

Popularitet vs. kvalitet. Vad har du för åsikter om detta dilemma?

Ja du. Allt som är populärt är inte skit även om allt för många läsare verkar få en författares status att sjunka rätt ofta. Inte alltid beror det på att böckernas kvalitet försämrats. Allt som är populärt är inte heller bra. Och allt som är kritikerrosat är det inte heller. Jag läser gärna Läckberg, men inte Marklund, gärna Skäringer, men inte lika gärna Haag, inte Guillou men gärna Theorin. Och så skulle jag kunna hålla på ett tag. Fördelen med popularitet är såklart att jag får veta att författaren finns. Nobelpriset brukar å andra sidan fylla samma syfte.

Pocket eller inbunden?

Jag kör ännu ett ”det beror på” svar. De är populära idag. Jag tycker om att läsa pocketböcker (inte lika mycket nu när mitt pocketfodral gått sönder dock) men vill gärna ha hårda, inbundna, riktiga böcker i hyllan. Dessutom vill jag gärna läsa nyutkomna böcker och då ligger pocket lite i lä. Samtidigt är en pocketbok mycket mer prisvärd och det känns lättare att chansa. De inbundna tenderar att begränsas till säkra kort.

I mars 2010 svarade följande personer. Läs och inspireras!

…and then there was Beatrix

alkb.se

BokMamma

Bokstunder

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Fiktiviteter

Mirthful’s bookblog

Morellens

The week never starts around here

Tätortstimotej

You’re no different to me

Läs också:

Det där språket

image

Någonting slog mig i helgen. Det där språket, det som alla på tv brukar prata ni vet. Det som ungarna här hemma lägger sig till med när de sett för mycket på Bolibompa. Det där språket där alla ä blir e och där inga barn behöver gå till talpedagog för att de inte kan säga r med ett ordentligt rullande. Det där språket där dårå är ett helt naturligt ord. Det finns faktiskt en hel massa människor som faktiskt pratar så i verkligheten, helt på allvar och till och med de små barnen har lärt sig det. Fantastiskt!

Läs också: