Monthly Archives: oktober 2010

Böckerna ropar

image

Köpstopp i all ära men faktum är att vissa böcker ropar lite för högt. Den här fick följa med hem från Stockholm. Om jag behövde den? Självklart! Om jag inte hade somnat på tåget hem skulle jag riskerat att läsa ut Maskarna på Carmine Street och därmed vara utan bok. En sådan risk kan ingen boknörd ta.

Boknörd ja, det är jag verkligen. Märkte när vi var på väg ut och äta middag på lördagskvällen att jag stoppat en pocketbok i handväskan. Nästan lite oartigt mot mina tre trevliga vänner att jag någonstans trodde mig behöva den.

Köpstopp? Nej det kan väl omöjligen gälla på semestern?

Läs också:

När samhället förändras

Allt går sönder berättar om Okonkwo som bor med sina fruar och barn i en mindre by i nuvarande Nigeria. Han har byggt upp en bra tillvaro trots sin enkla bakgrund. Han är framgångsrik och har hög status, men när samhället förändras mister han både sin position och sin säkerhet. Trots att han tror på de gamla traditionerna och sederna tvingas han göra saker mot sin vilja. Till slut går både han och hans liv sönder.

Chinua Achebes bok från 1958 räknas till en av de största nigerianska och till och med afrikanska romanerna. Den berättar om hur ett samhälle förändras i samband med kolonialisering och missionering. Hur gamla sanningar inte längre gäller och vad det innebär för den lilla människan. Igbofolkets kultur övergavs av många som istället bekände sig till kristendomen. Många av de första anhängarna var de som tidigare stod utanför samhället, vilket innebar ett maktskifte. Okonkwo manar till uppror mot kolonialmakten och dess nya domstol, men får inget gehör.

Allt går sönder är en läsvärd bok. Enkelt och direkt berättad, vilket gör att den känns väldigt ärlig. Det är visserligen lite snurrigt med alla namn i början då de flesta har namn som liknar varandra och många av dem börjar dessutom på O. Egentligen är det inte så viktigt vem som är vem utan hur samhället är organiserat. Individen ingår alltid i ett större sammanhang.Den minsta enheten är huset, umo men även ätten umunna var viktig. En umunna bestod av några hus nära varandra där människor som är släkt bor, flera ätter bildade en sluten by som kallades obodo. Igbofolket var alltså egentligen inte ett folk med ett centralt styre, utan många autonoma byar som dessutom talade olika språk. Även om det fanns likheter kan man egentligen inte tala om igbo som ett folk förrän efter kolonialiseringen.

Vill du ha full koll rekommenderar jag namnlistan som fanns längst bak i den utgåva jag läste. En utgåva som dessutom innehöll ett intressant förord av Per Wästberg och en avslutande essä om igbofolket skriven av Don C. Ohadike.

Efter att ha läst En halv gul sol och The thing around your neck av Chimamanda Ngozi Adichie var det intressant att få en historisk bakgrund om igbofolket som är ett av de största folkgrupperna i Afrika, med 15 miljoner inom Nigerias gränser och ungefär 1 miljon utanför landets gränser. Läs dem alla tre om du inte redan gjort det!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 14 januari 2010

Läs också:

Ja, hur gör jag egentligen?

Dags för bokbloggsjerka igen och den här veckan vill Annika ha svar på följande fråga:

NÄR DU SKRIVER RECENSIONER: SKRIVER DU DEM UNDER TIDEN DU LÄSER ELLER VÄNTAR DU TILLS DU HAR LÄST UT HELA BOKEN?

Det beror på svarar jag så där lite lagom otydligt. Oftast skriver jag när jag läst klart och gärna när det gått en dag eller två så att jag hinner samla tankarna. Andra gånger får jag en briljant idé mitt i läsningen och då måste jag skriva ner det omedelbart. Sedan har jag faktiskt något hemskt att erkänna. Något jag aldrig trodde skulle hända faktiskt. Jag har börjat vika hundöron. Ibland helt i onödan dessutom då jag inte så ofta använder de där briljanta citaten i mina recensioner. Kanske ska bli bättre på det.

Hur gör du?

Läs också: