Imponerande Gerhardsen

Carin Gerhardsen måste snart inta tronen som Sveriges deckardrottning. Hennes böcker håller ruggigt hög klass. I Vyssan Lull som kommer ut på Ordfronts förlag idag får vi för tredje gången träffa Conny Sjöberg och de andra poliserna på Hammarby polisstation.

Jag är på väg att sluta läsa redan efter en sida. Boken inleds nämligen med ett riktigt brutalt mord på en kvinna och hennes två barn. Utsatta barn har blivit något av Gerhardsens signum och de två mördade barnen är långt ifrån de enda som råkar illa ut. Obehaglig, men fruktansvärt bra läsning. Jag hade ytterst svårt att sluta läsa denna spännande och hemska historia med ett stort antal trådar som alla knyts ihop föredömligt.

De tidigare böckerna i serien heter Pepparkakshuset och Mamma, pappa, barn och de ska definitivt läsas i ordning. En av behållningarna är nämligen de sidospår som rör poliserna som löper som en röd tråd genom alla tre böckerna. Den här gånger står Einar Eriksson i centrum och hans historia vävs snyggt samman med Conny Sjöbergs sökande efter sitt förflutna.

Petra och Jenny som mycket kretsade kring i förra boken är nu lite mer i bakgrunden, men deras historia fortsätter likväl. Det skulle kunna vara så att polismästare Gunnar Malmberg tar mer plats i handlingen i nästa bok.

Gerhardsens sätt att väva in sina polisers historier i handlingen påminner mycket om Elizabeth George skrivande. Poliserna finns där av en anledning, det vi får veta om dem har betydelse och för handlingen framåt. Vi dränks inte i diskbänksrealism, utan lär istället känna huvudpersonerna lite mer.

Jag ser fram emot nästa bok för att få lära känna Conny, Petra, Jamal och de andra ännu bättre. Om du inte läst något av Carin Gerhardsen ännu ska du definitivt göra det. Jag är avundsjuk på dig som har tre riktigt bra böcker kvar att läsa.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-03-30 och då boken finns med i året Låna & läs känns det passande med en repris. Men du, läs de andra två böckerna först!

Läs också:

One comment