Monthly Archives: september 2010

Nattsvart, på alla plan

Mitt uppe i mörkaste Norrland bor Ombeni ensam i en liten lägenhet. Hon är 18 och då är man vuxen enligt svenska myndigheter. På många sätt är hon också det, ensam i världen som hon är, men samtidigt längtar hon efter någon slags närhet. Hon har sett sina föräldrar och lillebror bli brutalt avrättade av soldater. Hon har blivit våldtagen ett oräkneligt antal gånger och sett sina systrar utsättas för detsamma. Hon har lyckats fly, men vågar inte lita på någon. På nätterna kommer soldaterna tillbaka i hennes drömmar och hon försöker få de vita pillerna att ge henne vila.

I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig heter boken som är skriver av Christina Wahldén. Det är just i gryningen som Ombeni ibland tror sig vara tillbaka i sin hemby innan katastrofen. Till ett enkelt liv där hennes mamma fungerade som en stabil centralfigur i hennes och familjens liv. Ett liv där Ombeni gick i skolan på veckorna och till kyrkan på söndagar. Ett liv där hennes dröm var att bo på en fin gård, med en snäll man och en massa barn. Ett liv som nu är totalt utplånat och utbytt mot ett tryggare, men också ensammare och på många sätt torftigare liv.

Jag hoppas verkligen att mina elever inte känner samma ensamhet som Ombeni beskriver. Ingen verkar bry sig, myndighetspersoner beskrivs som misstänksamma och blasé, lärarna frånvarande och när Ombeni en gång försöker berätta vad hon varit med om ber läraren henne att sluta prata då hon inte orkar lyssna på sådana hemskheter. Fosterfamiljen är ett annat sorgligt kapitel. Kan det vara så att man bara glömmer av en 18-åring som bott hemma i ens hus i 1,5 år? Kan man vara så rädd att störa? Var finns passionen? Var finns kärleken?

Det är en nattsvart livsskildring som Christina Wahldén delger oss. Tills i slutet då Sonja dyker upp och kanske svänger det då lite väl snabbt. Någonting säger oss emellertid att det kanske funnits andra som brytt sig om, som klasskamraten Lo och arbetskamraten Jaques, men att Ombeni inte vågat lita på dem.

Jag ska krama mina elever lite extra på måndag helt klart. För alla som läser den här boken kommer det att vara glasklart att ensamkommande flyktingbarn inte kommer hit som lycksökare. De söker sig inte till Sverige, de söker sig ifrån helvetet. Det är skamligt att inte hjälpa dem och skamligt att inte bry sig.

Läs också:

Mer mord på Marstrand

Jag tyckte mycket om Ann Rosmans första bok Fyrmästarens dotter där Karin Adler och hennes kollegor och vänner introducerades. Jag hade med andra ord höga förväntningar på uppföljaren Själakistan.  Trots, eller kanske tack vare,  att det är en helt annan historia och ett annat tempo än i debuten infriades förväntningarna med råge.

I nutiden har Karin Adler semester och har parkerat sin båt vid Marstrand för gott (?). Hon blir dock inkallad i tjänst några dagar tidigare då en skolklass hittar en mördad kvinna utan huvud. Kvinnan är klädd i medeltidskläder och verkar tillhöra sällskapet med lajvare som tillfälligt intagit Marstrand.

Ett kvinnohuvud påträffas senare utanför ett gammalt hus på ön och det konstiga är att det verkar ha varit fruset. Det visar sig att kroppen och huvudet inte tillhör samma person, vilket inleder en spännande jakt på en synnerligen brutal mördare.

Det historiska spåret handlar om en liten pojke som lever instängd i en källare samtidigt som hans mamma och systrar lever sitt liv i huset ovanför. Historien om pojken är gripande och mycket sorglig och Rosman binder snyggt ihop de båda historierna.

Några rejäla vändningar och oväntade sammankopplingar gör att läsningen hela tiden drivs framåt. Miljön som är ganska välbekant för mig och de väldigt trevliga huvudpersonerna gör detta till en riktigt bra läsupplevelse.

Karin Adler är trevlig, men min absoluta favorit är väninnan Sara som kämpar för att komma tillbaka till livet efter en sjukskrivning. Ann Rosman tecknar ett mänskligt porträtt av både henne och människorna kring henne. Dessutom kopplar de olika personerna i berättelsen ihop med mordhistorien på ett riktigt snyggt sätt. Vid något tillfälle är historien på väg att bli lite väl smörig, men Rosman hejdade sig innan det blev för mycket av det goda. Gott så.

Jag tycker definitivt att du ska läsa Själakistan, men läs för allt i världen  Fyrmästarens dotter först.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-06-18

Läs också:

Intensiv torsdag

Idag är grabbarna O:s förskola stängd och det är definitivt min tur att vara hemma med dem. Ganska så perfekt timing faktiskt då gårdagen var intensiv och väldigt, väldigt trevlig. Och foten, den blå, är också rätt glad att få vila. Sket fullständigt i att den gjorde ont igår.

Skolspåret var ett trevligt initiativ. Visserligen inte så många seminarier, men jag hade inte orkat fler, eller hunnit för den delen. Ingvar Lundberg som talade om läsningens psykologi och pedagogik var en riktig pärla. Han får nog föräras ett eget inlägg tror jag.

Lite snurrande i montrarna blev det och finaste tygkassen stod Natur & Kultur för. Där fick jag också Gellert Tamas De apatiska som jag verkligen vill läsa. En riktig tegelsten om ett viktigt ämne.

Köpte Sorgesång för Eastery av Petina Gappah och fick den signerad. Ska försöka läsa några noveller i dag så att jag kan kika förbi bokbloggarcaféet och prata lite om den på lördag.

Tre andra fynd (?) gjordes i The English Bookshops monter. Köpte The Slap av Christos Tsiolkas efter rekommendation av Jan (tror jag?) och hoppas på trevlig läsning. De andra två böckerna som fick följa med hem var Lark & Termite av Jayne Anne Philips som Lyran hyllat och hyllade vidare igår och One day av David Nicholls som snart kommer på svenska och då heter, logiskt nog, En dag.

Jag hade äran att bli intervjuad av TidningsIda som läser till journalist. En trevlig pratstund, men svåra frågor. Nyttigt för en gammal snurrig fröken att få tänka till.

Bytte några ord med Liza efter seminariet Elever online, fastnade lite med kollegorna, gick ut på fel utgång på Mässan och fick gå en omväg. Behöver jag säga att jag var sen till Bloggfikan? Genomsvettig och stressad som det brukar vara. Trevligt initiativ av Karin att dra ihop en träff!

Många av bloggarna följer jag ordentligt, andra läser jag ibland. Väldigt roligt att få ansikten på alla. Nu har jag lagt till Bokomaten, Calliope books och Ooof books på Bloglovin för att få bättre koll.

Direkt från fika till middag arrangerad av Bokhora-Helena. Mycket trevligt!

Läs också: