Monthly Archives: september 2010

Afrika i fokus

image

Lyssnar på Petina Gappah och vill verkligen köpa hennes bok!

Läs också:

Underbar Marstrandsdeckare

Karin Adler är huvudpersonen i Ann Rosmans debutbok Fyrmästarens dotter och hon är verkligen en trevlig ny bekantskap. En ganska vanlig, om än lite neurotisk dam som jag identifierar mig med väldigt mycket. Dessutom bor hon i bokens inledning i Majorna och jag njuter verkligen av miljöbeskrivningarna både där och på Marstrand.

Några polacker som arbetar med att återställa Pater Noster, fyren på Hamneskär gör ett makabert fynd. En man är inmurad i en gammal matkällare och han verkar ha legat där i många år. Vid honom hittas också en förlovningsring och i sökandet efter mannens mördare får Karin och hennes kollegor leta sig tillbaka till 60-talet. Jag brukar vara skeptisk till deckare, eller egentligen böcker i allmänhet som bygger på återblickar, men i Fyrmästarens dotter är de riktigt läsvärda. Blandningen mellan 60-talet och nutiden är väl avvägt och jag gillar Rosmans sätt att knyta ihop historierna.

I centrum står en av Marstrands mäktigaste familjer och vi får lära känna många av familjemedlemmarna. Karin blir personligt involverad i några av dem, men det känns alltid naturligt. Det är både trivsam och väldigt spännande läsning och både person- och miljöbeskrivningarna är väldigt, väldigt bra. Trots att många personer tar plats i handlingen blir det aldrig rörigt.

Jag slukade boken på några få dagar och blev förtjust. Det här är en riktigt bra svensk deckare med en väldigt bra hjälte. Som svensklärare uppskattar jag också Karins språkfixerade kollega Folke vars kommentarer orsakar en hel del skratt. Jag ser fram emot att följa både Karin och hennes kollegor i många böcker till.

Stort tack till Damm förlag som skickat både Fyrmästarens dotter och Ann Rosmans nya bok Själakistan som jag definitivt kommer att läsa snarast. Jag har inte haft så bra koll på just Damm förlag, men de ger ut en hel del bra böcker kanske främst i deckargenren. I augusti kommer till exempel en ny bok av favoriten Karin Alfredsson och jag har också en bok av Peter James i läshögen. Hans deckare utspelar sig i Brighton som jag bodde i för en herrans massa år sedan, så jag blir lätt nostalgisk. Visserligen skulle jag helst börja med bok nummer ett Levande begravd. Damm förlag ger dessutom ut böckerna av Dag Buthler och Dan Öhrlund som jag tänkte läsa i november.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-05-23

Läs också:

Sociala medier i skolan

I serien Lärare gör som ges ut av Natur & Kultur ingår Bloggen möter undervisningen -konkreta metodiska tips av Liza Greczanik. Precis som titeln säger är detta en väldigt konkret bok. Den handlar om fördelar och nackdelar med att använda bloggen i undervisningen. Liza Graczanik har också skrivit boken Elever online som jag ännu inte läst, men gärna vill läsa. Idag ska jag lyssna på henne på Bokmässan då hon ska vara med i seminariet Elever online – Var är lärarna? arrangerat av Lärarnas Riksförbund kl 15.00.

Jag håller helt med Greczanik när hon säger att skolan och dess lärare måste hänga med i den nya tekniken och ta in den i undervisningen. Många elever lever i den virtuella världen och detta kan vi utnyttja.

Jag använder sociala medier en hel del i min undervisning och dessutom för att kunna få ut information. Klassen har en blogg där minst ett inlägg i veckan ska publiceras. Där ligger också veckans planering och jag och mina kollegor brukar tipsa om bra länkar och böcker. Det går lite, lite trögt då många av eleverna har väldigt lite datorvana, men för varje vecka blir det lättare.

I höst har jag också börjat använda google docs med de elever som jag undervisar i svenska. Hittills i år har jag bara fått in ett enda papper, resten har lämnats in i digital form. Fördelen med google docs är att jag kan ge eleverna respons som de ser med en gång, när de sedan bearbetar sin text kan jag snabbt se den nya texten. Ingenting behöver mailas fram och tillbaka, ingenting sparas på fel ställe eller fel dator. Allt finns istället precis där det ska vara, på vilken dator som helst. Just bearbetningen av texter har blivit mycket bättre och det är en väldigt viktig del av skrivprocessen och därmed språkinlärningen. Möjligheten till dåliga ursäkter har också minimerats då eleverna ska lämna in sina uppgifter som blogginlägg eller google docs.

Igår gick jag igenom alla dokument mina elever delat med mig den senaste veckan, prickade av mot förra veckans planering och skickade ett mail till varje elev med information om vad som saknades. Nu funkar detta extra bra då jag har få elever, men ett papperslöst läraryrke hade varit mitt mål om jag varit kvar på grundskolan med mina 150 elever.

Facebook då? Ska lärare verkligen umgås med elever på Facebook? I en artikel i senaste Skolvärlden går en lärare så långt att hon kallar det oprofessionellt. Jag skulle istället säga att det är oprofessionellt att  inte utnyttja sociala medier för att nå eleverna.Däremot har jag valt att göra ett separat lärarkonto för mina nuvarande elever, på mitt ”vanliga” finns några gamla elever, men inte så många. Jag är egentligen inte intresserad av att samla vänner på Facebook, utan att använda de fördelar som finns med att nå eleverna lätt. Jag tillbringar inte heller kvällarna med att chatta med eleverna och har inga svårigheter att skilja på jobb och fritid.

Mitt mål är att mina elever ska ta ansvar för sitt skolarbete, sin närvaro och då är det viktigt att jag utnyttjar de kanaler som erbjuds. Att kunna sjukanmäla sig på Facebook, via sms eller via mail är självklart bra. Det är också bra att kunna dela ett google dokument med mig för att få respons på ett arbete. De elever som går nationella program större delen av veckan använder detta en del. Idag ska jag till exempel hjälpa en tjej med ett arbete i psykologi och dessutom ge språkrespons på hennes biologiuppsats. Som lärare fungerar jag allt oftare som handledare och mentor och det tycker jag är bra.

Det vi diskuterat en del mina kollegor och jag, är vad vi ska göra med den information vi får om eleverna när vi ser dem på till exempel Facebook. Problemet med att många unga inte riktigt har den respekt för internet och kanske lägger ut opassande saker försvinner knappast bara för att vi väljer att inte se. Som ett första steg har vi bestämt att diskutera vilken bild av sig själv som man vill förmedla till andra.

I måndags såg vi föreställningen Det tredje rummet, en fantastisk show om identitet. Där diskuteras frågeställningarna Vem är jag? Vem tror ni att jag är? Vem vill jag vara? med hjälp av musik, dans, monologer på ett helt suveränt sätt. En av övningarna som skickades med handlade just om Facebook och hur en profil kan se ut.

Läs också: