Monthly Archives: september 2010

A walk down memory lane

Ingrid skrev ett fint inlägg om varför hon började blogga och jag började fundera själv. Vad var det egentligen som fick mig att börja blogga?

Någon gång under hösten 2008 diskuterade vi bloggar som fenomen på en bokträff. Jag hade läst väldigt få bloggar, men en av mina vänner tipsade om Bokhora och Språkmakargatan som blev de första bloggarna som jag började följa ”på riktigt”. Att det blev en egen blogg var en helt spontan grej. Jag satt hemma en kväll, grabbarna sov, maken var borta och jag hade lite tråkigt. Klick, klick, klick så blev det en blogg och därefter ångest. Inte skulle väl jag…

Idag klickade jag mig tillbaka till min första blogg som jag startade på blogg.se i början av januari 2009. Väldigt trevande började jag skriva korta inlägg om böcker och annat jag funderade över. Läsarna var få och kommentarerna i princip obefintliga.

Ganska snart upptäckte jag flera nya bloggar att läsa. Lyran var en av de första och även hon var då ganska ny i bloggvärlden. Snowflake var också en tidigt bekant, liksom Klotho på Ett eget rum.  Ganska snart började Vixxtoria blogga och då hon skrev färdigt sin avhandling var hon ännu mer aktiv med sitt kommenterande, Helena som då hade bloggen Mitt rum var också en tidig bloggbekant, liksom Rebecka på Skrietbloggen och Maria på Paperback Lover.

Blogg.se passade mig inte alls. Mitt tålamod för saker som inte fungerar som de ska är inte direkt stort och när sommaren kom och det visade sig att det inte gick att schemalägga inlägg blev det droppen. En morgon skickade jag ut en fråga på bloggen om vilket bloggverktyg som var att föredra och utan att invänta svar skapade jag en blogg på wordpress.com. Inläggen från den gamla bloggen flyttades över och det var nog inte mer än 2 timmar senare som jag bloggade på annan adress.

Med nya bloggen kom läsarna. Vet inte om det var jag som helt plötsligt blev bättre, eller om det var något annat. Det var nu bloggandet började bli riktigt kul. Ibland lite svettigt då arga SD-anhängare tog över kommentarsfältet, men lite fick jag skylla mig själv. Jag gillar att provocera och många blev konstigt nog väldigt provocerade. Inlägget om minaretförbudet i Schweiz var mitt rekordinlägg med drygt 1500 läsare och ett oräkneligt antal galna kommentarer. Jag minns att Maud förirrat sig in mitt i kaoset och undrade vad som pågick.

Det var också nu jag tog på mig hur många läsutmaningar som helst och det blev roligare och roligare att läsa. Lyrans resa runt jorden var rolig och här stiftade jag bekantskap med en massa nya författare. Så också i Bokusutmaningen där jag med Paula som guide läste mig igenom topplistorna. Mina egna läsutmaningar med lyrik och deckare har för min del somnat in, men andra som Eli och Violen är duktiga på att läsa deckare. Annikas utmaning Läs boken och se filmen har jag klarat lite bättre. Jag hakade också på En bok om dagens trevliga pocketbyten och senare En full bokhylla är en rikedom som drog i gång pocketkedjan som snart når sitt slut. Jag håller på att fila på sista paketet Hanna, men är som vanligt sent ute. Jag har skickat bokpaket till Matilda och Titti och därmed hittat till deras bloggar. Det hade jag kanske gjort ändå, men det var ett trevligt sätt att lära känna dem.

Min idé var att jag inte skulle vara ”bara” en bokblogg, utan även en lärarblogg, en jämställdhetsblogg och en aktuell blogg. Den som känner mig blir inte överraskad. Jag vill alltid göra allt samtidigt och ibland fungerar det sådär. Någon gång i våras började jag känna mig trött på bloggandet. Samtidigt hade jag ganska många läsare och hade till och med börjat berätta för familj och nära vänner att jag hade en blogg. Tidigare var det bara maken som visste och han fick vänta ett halvår.

Jag startade Bokåtervinningen och bestämde mig för att låta bloggen vara kvar där den var. Skolfrågorna skulle dock ta sommarlov.  Men sedan gjorde jag som jag alltid gör -precis tvärtom. Jag köpte en domän och började svära och koda. Många gånger hade jag ingen aning om vad jag gjorde och svor om möjligt ännu mer. Jag kan också tillägga att jag ändrade domänen tre gånger under loppet av två dagar. Först tänkte jag låta Lilla O flytta med, men sedan bestämde jag mig för att hon skulle få vara kvar på den gamla bloggen.

Jag ställde också frågan till mina läsare om de föredrog en blogg likt min nuvarande med blandade inlägg, eller en renodlad bokblogg. De svarade att de gillade blandningen och jag startade en nästan helt renodlad bokblogg. Typiskt mig. Lite lärartouch finns kvar, men ärligt talat är jag spytrött på skolpolitiken just nu och orkar inte bry mig om den dygnet runt. Jag koncentrerar mig därför på att läsa och ha bloggen som hobby mitt i den varma och trevliga bokbloggarsfären. Självklart kommer jag inte att släppa varken skol- eller jämställdhetsfrågorna helt och en och annan politisk känga kommer säkert att utdelas, men även de inlägg som handlar om detta har blivit mer bokrelaterade. Dessutom finns det andra, som Nina, som skriver bra mycket bättre om jämställdhetsfrågor än jag.

Ett stort steg med egen domän och dessutom under riktigt namn och med foto. Det känns bra, men alla bekanta vet absolut inte att jag bloggar. Att länka till Facebook känns till exempel helt otänkbart. Min nya blogg har inte fått med sig alla gamla inlägg. Det är därför jag plågar er med en massa favoriter i repris då vissa inlägg  helt klart mår bättre av att inte läsas igen, medan andra definitivt känns okej att få visa upp även nu.

Jag rekommenderar starkt att starta en blogg om något du är intresserad av. Bokbloggandet blev väldigt snart ett riktigt beroende och jag är grymt glad att jag nu ingår i en trevligt virtuell gemenskap. I lördags fick jag till och med gå på virtuell fest och nästa vecka blir det bloggträffar IRL på bokmässan.

Vad är det då som är så roligt? Ja egentligen är väl rätt fråga vad är det som inte är roligt? På den första frågan svarar jag: gemenskapen, kommentarerna, boktipsen, kreativiteten, utmaningarna både att läsa och att fundera. På den andra frågan svarar jag: axelvärken, musarmen och den helt absurda ”vill-läsa-listan”.

Min läsning har förändrats också. Jag läser mer, mycket mer och jag läser helt klart mer varierat. Jag tänker också mer på min läsning och att diskutera den med andra ger ännu en dimension till en av de saker jag gillar mest, böcker. Det är konstigt nog inte alla som uppskattar att var och varannan mening börjar med en anspelning på något litterärt. I bokbloggar är det inte bara uppskattat, utan till och med önskvärt. Tala om ett paradis för en boknörd som jag.

Så tack ni alla som läser mina inlägg, kommenterar dem och skriver egna intressanta saker i era bloggar. Jag har inte länkat till alla bloggar jag följer, det är just nu ett 70-tal. Jag hoppas att jag inte allt för sällan kommer ihåg att kommentera och visa min uppskattning på det sättet.

Läs också:

Om krigets lärdomar

”På vinden ligger det högar med tidningar, brev och alla möjliga saker. Att stiga in där i mögellukten var som att stiga ner i det förflutna. Förr älskade jag att leka där, och som genom ett under blev vinden inte skadad av granaterna som träffade vårt hus. Jag ser mig omkring: leksaker, fotoalbum, en barnvagn, ett fotbollsspel, två cyklar… Hela min barndom finns inom dessa fyra väggar.”

Författaren Alexandre Najjar växte upp i Libanon och i Krigets skola återvänder han både till landet och till sin barndom. När han som vuxen återser de platser där han lekt som barn förflyttas han tillbaka till den tid då Libanon var märkt av krig. Ett krig som han menar är ovärderligt för honom som författare trots att han självklart önskat att han fått slippa genomlida det. Han liknar det vid en livets skola som format både honom och hans författarskap. Genom ögonblicksbilder låter han oss förstå hur det är att ha vuxit upp i krigets skugga, hur sorger och prövningar fått honom att uppskatta livet.

Det är en fin liten bok som på ett sätt berör mig väldigt, men som samtidigt känns för kort för att hinna beröra rejält. Jag hinner inte riktigt leva mig in i historien innan den tar slut. Därmed inte sagt att Krigets skola är annat än en bra bok. Om inte annat fick jag en större förståelse för mina elever som nästan alla har vuxit upp i krig. Jag är imponerad över att de kan leva så normalt som de kan, men jag förstår att de lärt sig uppskatta lugnet som freden innebär på ett helt annat sätt än jag någonsin kan.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2010-05-14 Jag satte betyg 3 då, men det här är en bok som stannat kvar.

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 14

N är bokstaven som gäller för veckan och det var rätt kul att se att jag behövde byta ut författarna i fråga 4 då jag redan prövat flera av de böcker som jag var nyfiken på i februari. Guldstjärna för det! Jag har över huvud taget behövt uppdatera veckans svar rejält.

Det går inte riktigt att undvika Nobelpriset i litteratur den här veckan. Alla tycker någon om priset i fråga. Vad har du för relation till priset och pristagarna?

Jag tycker att författare som får Nobelpriset brukar vara läsvärda. Egentligen är det bara en bok jag läst som jag inte gillade alls och det är Günther Grass Blecktrumman med en synnerligen osympatisk huvudperson. Extra kul är det såklart om jag läst författaren innan han eller hon fått priset, men det har än så länge bara hänt två gånger då Coetzee och Lessing fick priset. Däremot är det få pristagare jag läst fler än en bok av. Lite mycket avbockning blir det tyvärr lätt för en tävlingsmänniska som jag. Tycker också att det är riktigt kul att spekulera i vem vinnaren kommer att bli och kilar gärna direkt till biblioteket när det står klart vem pristagaren är. I år gör jag mitt yttersta för att lyckas med föresatsen att ha läst den som får priset. Borde läsa Kadaré också, annars ser oddsen rätt bra ut!

Vem är din nordiska favoritförfattare?

Jag vet att flera av er får krupp när det handlar om favoritförfattare, men välj flera då om det känns jobbigt. Jag kör en kvintett av författare jag läst fler än en bra bok av, Unni Lindell får stå för deckarsidan, Erlend Loe för det absurda, Inger Christensen för det poetiska samt Jens Christian Grøndahl för det mer känslosamma och Jón Kalman Stefánsson för det vackra.

Vem är den senaste nykomling du läst?

Lisa Genovas Fortfarande Alice är en ruggigt stark debut och Morgan Larssons Radhusdisco var helt okej. Jag håller just nu på att läsa Vecka 36 av Sofie Sarenbrant och är tyvärr inte alls imponerad.

Finns det någon författare du inte läst, men är nyfiken på?

Visst ställer jag ruggigt dumma frågor? Det är klart att det finns författare jag är nyfiken på. Problemet är inte att hitta nya författare, snarare att begränsa listan. För att nämna några säger jag Douglas Coupland, Tana French  och Alice Munro. Det är klart att det finns författare alla är nyfikna på. Jag är bara lite nyfiken på vad ni inte läst som jag tycker att ni ska läsa (eller hoppa över).

Klura en stund och svara sedan i en kommentar eller i ett inlägg. Jag är visserligen lärare, men jag kommer inte använda kvarsittning eller andra straff för dem som svarar senare.

Förra gången det begav sig svarade följande bloggar:

…and then there was Beatrix

alkb.se

Bokstunder

Dolly det läsande fåret

Eli läser och skriver

Ems blogg

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Lyran

Mirthful’s bookblog

Morellens

The week never starts around here

You’re no different to me

Yfronten

Läs också: