Monthly Archives: september 2010

Dags för en poet 2010

1996 delades Nobelpriset senast ut till en poet. Jag tycker definitivt att det snart är dags igen och då borde definitivt Ko Un få det. Denne otroligt produktive sydkorean har skrivit över 120 volymer, men på svenska finns väldigt få utgivna. Jag har läst Tiotusen fotspår och andra dikter i översättning av Inja Han och Carola Hermelin, utgiven av Atlantis 2005. I bokens inledning finns en dikt till Ko Un skriven av Tomas Ranströmer och ett porträtt av honom tecknat av Orhan Pamuk som fick Nobelpriset i litteratur 2006.

De flesta av dikterna i samlingen är hämtade från Maninbo, Tiotusen fotspår, den poetiska minnesteckningen av 4000 koreaners liv. Många av dikterna har fått sitt namn av en koreansk person, vilket gör att de känns otroligt äkta och många av dem griper tag i mig rejält. En av dem heter Skitunge och handlar om en pojke som ännu inte fått något namn, men ändå får klara sig själv, andra har titlar som  Morfar, Ch’ung-jo min lillebror och Inte en dotter till:

 

Inte en dotter till
I Gamlö hade föräldrarna till Inte en dotter till
redan fått tre döttrar:
Dok-sun
Bok-sun
Gil-sun
Sedan kom ytterligare en dotter
Hon fick namnet Inte en dotter till.
Ursinnig gick fadern iväg för att dricka.
När han kom hem sade han:
”En kvinna som bara kan få flickor
förtjänas att kastas ut ur huset!”
[…]

Nu vill jag läsa Stundens blomma för att fördjupa mig mer i Ko Uns författarskap. Och jag lovar att tjata riktigt mycket om honom om inte hela året, så i alla fall under hösten!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-30

Nu är det visserligen Adonis som ligger högst på vadslagningslistorna, men jag vill definitivt slå ett slag för Ko Un. Däremot har jag faktiskt inte läst något mer av honom. Vill fortfarande göra det!

Läs också:

Tio dagar och ett beslut

 

Om jag fattat mitt beslut? Nej.

Hon sa att jag hade runt tio dagar innan jag bör bestämma mig. Jag hade föredragit tio minuter. Då skulle jag slippa dina frågor, Seth. Om du anade vad jag vet om…ämnet skulle du tveka. Du menar att beslutet ska säga något om inte bara min människosyn, utan mitt förhållningssätt till normalitet. Tunga ord, jag tror jag måste svälja. Själv är jag mest förbluffad över händelseutvecklingen. Min normala ensamhet, nästan pervers i sin isolering och brist på stress, och nu: allt liv i mina händer.

Barbara Voors är en av mina stora favoriter, men det var länge sedan jag läste en vuxenbok av henne. Inför läsandet av Fantomsmärtor funderade jag på vad det egentligen är som gör henne så bra. Funderingarna bottnade i en rädsla att hennes tidigare böcker hade förvandlats till pärlor med hjälp av tiden och att jag kanske inte alls skulle uppskatta hennes nya bok nu. Ibland växer jag ifrån författare, ibland utvecklas vi åt olika håll, ibland borde gamla favoriter få vara just gamla favoriter.

När jag läst de första fem sidorna av Fantomsmärtor andades jag ut. Det här var nämligen minst lika bra som jag hoppades och jag var fast direkt. Alba är en riktigt Voors-hjältinna. Från början något av en skuggfigur, otydlig i konturerna men en person som redan tidigt fångar mitt intresse. Vi vet att Alba måste vara precis som sitt efternamn, Modig. Hon har ett beslut att fatta och hon har tio dagar på sig.

Det låter kanske som upptakten till en thriller, men se så är det inte alls. Eller, inte alls är fel ordval, för visst blir Albas öde inte sällan minst lika spännande som en thriller. Jag tycker om att vi får följa med in i hennes huvud, att hon tänker högt och involverar oss i sina tankar. Ber om råd, ifrågasätter, diskuterar med oss.  Som läsare bjuds jag in i hennes liv och trots att jag aldrig skulle vilja byta vill jag gärna stanna där för att se hur det går. Jag vill att det ska gå bra för Alba.

Kanske är det därför jag väcker maken med ett litet skrik när jag läst sista sidan. ”Men Alba”, säger jag högt och tänker att hon inte får lämna mig nu när jag just lärt känna henne. Jag tänker att det finns så mycket mer jag vill veta, så mycket mer jag vill att hon ska lära sig och mig. Jag vill veta hur det går, hur hennes liv blir nu, men ingenting får vi veta.

Men låt oss gå tillbaka till början, vi ska inte börja med slutet för det får du läsa själv. Och läsa tycker jag att du ska göra. Skuggestalten Alba blir levande väldigt snart. I små, små portioner rullar hennes liv upp inför våra ögon. Vi får läsa om hennes somrar med Tomas och Marlene. Om trojkan som älskar varandra så mycket, men som måste dela på sig. Tomas som vi ha två kvinnor i sitt liv får egentligen inte göra sitt val och ingen av flickorna heller. Livet gör valet åt dem och vi kan fundera över om det är det bästa, men inte göra något åt det.

Vi får läsa om modern som bestämt sin dödsdag, som lämnar sin dotter övergiven, om modern som bestämt sitt barns dödsdag och måste besluta om hennes dotter ska få leva eller inte och om fäderna som kanske inte blir så delaktiga som de vill. Om Albas far som till slut kommer till insikt och accepterar sitt liv och sitt agerande och Seth, Albas unge älskare som gärna vill få ett större utrymme i hennes liv än hon vill ge honom. Och så beslutet, det med stort B, som överskuggar allt annat. Albas beslut gällande barnet hon bär och i skuggan av detta hennes mors beslut i det förflutna. Det är stora frågor som Voors med finess presenterar för oss och det är omöjligt att inte bli engagerad.

Det är någonting med Voors språk som tilltalar mig enormt. Samtidigt har jag funderat mycket på hur jag ska förklara vad det är jag gillar. Det är ordrikt utan att bli pretentiöst eller snårigt, fyllt av annorlunda formuleringar och en lek med ord som jag verkligen uppskattar. Jag tycker också om det direkta tilltalet som gör berättelsen levande. Läs den, själv ska jag invänta slutet på mitt köpstopp och då inhandla Islossning, som är en av två böcker av Voors som jag inte läst. Den andra är Mina döttrars systrar som stått i hyllan ett tag, men som jag av den rädsla som jag beskriver ovan inte vågat läsa. Nu vågar jag!

Läs också:

Hemliga kompisar

I Hemliga kompisar av Helena Bross får vi träffa barnen i klass 1B där det en vecka händer något speciellt. Alla får dra en lapp med ett namn och under veckan ska man vara extra snäll mot den personen. En hemlig och bra kompis. Oscar som är bokens huvudperson får Maja som sin hemliga kompis. Maja som är den sötaste man kan tänka sig. Först går allt lite fel när Oscar råkar spilla mjölk på Maja, men sedan har de riktigt mysigt. Linus, som är Oscars hemlige kompis, hjälper honom att bli bättre på fotboll och Maja visar sin hemlige kompis Melker ett riktigt bra gömställe.

Boken vänder sig till barn mellan 6 och 9, men både Lillebror och Storebror tyckte att Hemliga kompisar av Helena Bross var en riktigt bra bok. Jag tyckte också om den här söta historien var riktigt bra. Ett bra och fint budskap dessutom då hela boken går ut på att klasskamraterna ska vara snälla mot varandra.

Det finns en lång rad böcker om barnen i klass 1B. Tydligen varierar huvudpersonerna i varje bok  och det låter som en riktigt bra idé. Många av böckerna låter spännande och grabbarna O har undersökt Bonnier Carlsens hemsida ordentligt. De böcker båda enats om att läsa är Natt i skolan som är ganska ny, samt Spöket i skolan som faktiskt innehåller en CD också.

Läs också: