Monthly Archives: september 2010

Två kvinnor och minst en sorg

 

I Sultanbrudens skugga av Assia Djebar får vi besöka kvinnornas Algeriet. En värld som jag definitivt inte skulle vilja leva i.  Isma är den första kvinna vi träffar och hon berättar för oss om Hajila som strax ska gifta sig. Hennes man har två barn och vi förstår snabbt att hans fru är borta. Ganska snart står det klart att kvinnan som varit gift med honom är Isma. Isma som utbildats i Frankrike och haft en pappa som aldrig begränsat hennes liv klarade inte av att leva det torftiga liv som hennes man krävde. Hajila är först ganska lycklig då hennes nya hem är fint, mannens barn kärleksfulla och mannen själv mest avvaktande.Hon börjar dock känns sig instängd och begränsad.

Hajila blir ”en kvinna som går ut”. Varje dag går hon förbi portvakten, gömd bakom sin slöja och när hon kommer ut tar hon av den. Hon drömmer om ett liv i frihet, men det verkar som om det aldrig kommer att ske. Eller kan hon kanske göra som Isma och skapa sig sitt egna liv.

I början har jag svårt att hänga med i Djebars språkliga virvlar. Hon byter ständigt perspektiv och berättar många historier. Samtidigt berättar hon bara en, kvinnornas historia, de förtrycktas historia. Jag beundrar Ismas styrka och är glad att även Hajila vågar sig ut på äventyr. Frågan är bara om det är värt smärtan?

Sultanbrudens skugga är en en vacker, annorlunda och gripande bok om en värld som verkligen är främmande för mig, men definitivt inte för alla. Tyvärr. Assia Djebar har ett annorlunda och vackert språk, inte alltid lättillgängligt, men ofta riktigt häftigt. Jag vill definitivt läsa mer av Djebar och skulle bli glad om det är hennes namn som Peter Englund läser upp om några veckor. Utan tvekan är hon en begåvad författare med ett riktigt viktigt budskap.

Läs också:

Åkomman på väg att botas

Thing Around Your Neck

Jag lider av Novellskräck. Visst finns det bra noveller. Guy de Maupassants Smycket är lysande och visst har Hjalmar Söderberg skrivit en del bra, men de novellsamlingar jag läst kan nog räknas på ena handens fingrar. Möjligen får jag börja använda andra handen nu då jag läst en fantastisk samling noveller The thing around your neck av lika fantastiska Chimamanda Ngozi Adichie som även skrivit En halv gul sol. Jag skulle inte gå så långt som att påstå att min novellskräck är botad, men om noveller kan vara så här bra kan jag definitivt tänka mig att läsa fler. Kanske något av Alice Munro.

Many people at the restaurant asked when you had come from Jamaica, because they thought that every black person with foreign accent was Jamaican. Or someone who guessed that you were African told you that they loved elephants and wanted to go on a safari.

Citatet kommer från titelnovellen ”The thing around your neck”.

Det är inte elefanternas Afrika Adichie skriver om, utan om Nigeria ett land i kris. De flesta utspelar sig i nutid, men bokens sista novell ”The Headstrong Historian” tar oss med till brytpunkten mellan det gamla och det nya. Flera av novellerna utspelar sig i USA dit nigerianer flytt eller bara flyttat till. Kvinnan i ”Imitation” lever ensam med sina barn i landet samtidigt som hennes man arbetar i Nigeria. Att ha sin familj bosatt i USA är statusfyllt.

Bäst är ”The American Embassy” om en kvinna som försöker få tillstånd att fly till USA. Otroligt gripande. En annan novell som verkligen stannat kvar i mig är ”A private experience” om en igboflicka och en muslimsk kvinna som söker skydd i en övergven affär efter ett upplopp.

Det som är tråkigt med noveller och som också gäller flera av Adichies alster, är att det är tråkigt att inte få följa personer som engagerar under en längre tid. Det är flera personer som jag definitivt vill veta mer om, som Chinaza i ”The arrangers of marriage” som blivit bortgift med en blivande läkare i USA och inte alls trivs med tillvaron, eller Kamara i ”On monday of last week” som arbetar som barnflicka i en amerikansk familj trots att hon är universitetsutbildad.

Trots detta så är Adichie riktigt bra på att ge en helhetsbild och även om det är relativt korta noveller får vi ofta veta väldigt mycket. Ett exempel på detta är ”Ghosts” där vi får följa en gammal man som varit aktiv under Biafrakriget.

Det finns många toppar och få dalar i The thing around your neck. Jag tycker mycket om Chimamanda Ngozi Adichies sätt att skriva. Det är snyggt, gripande och engagerat. Ska beställa Purple Hibiscus så snart som möjligt!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-11-08

Det här är en helt fantastisk författare! Lite för ung och kanske lite för populär för att få Nobelpriset, men bra är hon helt klart.

Läs också:

Nu börjar spekulationerna

Adonis ligger i topp på Unibets lista över tänkbara vinnare av Nobelpriset i litteratur. Tvåa ligger Roth och trea Haruki Murakami. Mycket gubbar alltså, för visst kan det väl inte bli en kvinna i år igen? Att det hittills varit män typ varje år har tydligen ingen betydelse. Enda kvinnan är Joyce Carol Oates som jag gärna ser som vinnare. Enormt produktiv är hon helt klart som skrivit mer än hundra böcker. Jag har bara läst tre av dem.

Mina favoriter i repris just nu handlar om de böcker jag läst av författarna på listan, som Amos Oz. Adonis kommer att dyka upp och även Ko Un som är en av mina favoriter tillsammans med Assia Djebar som jag recenserar senare i dag. Som alltid håller jag också tummarna för Tomas Tranströmer.

Vem hoppas du på?

Läs också:

Bokgeografi Ryssland

Det finns inte riktigt någon logik i resandet, mest har det att göra med vilket land som råkar poppa upp i hjärnan när onsdagen närmar sig. Ryssland är alltså vårt stopp den här veckan och jag märkte att det var väldigt länge sedan jag läste något ryskt. Var finns alla unga, lovande ryska författare? Jag hoppas på tips från er!

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

Det får bli en bok som utspelar sig i Ryssland, i alla fall delvis. I Den röda soffan av Michèle Lesbre reser huvudpersonen  Anne Transsibiriska järnvägen till Irkutsk, där hon söker efter en gammal kärlek. En mycket bra bok som fick min längtan efter att göra samma resa att komma tillbaka.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

Nikolaj Vasiljevitsch Gogol levde mellan 1809 och 1852. Visserligen föddes han i nuvarande Ukraina, men då hans Kappan är en av mina absoluta favoritböcker får han vara med i min ryska trio. Han skrev på ryska och levde dessutom större delen av sitt liv i Ryssland.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Ljudmila Ulitskaja har fått många fina litteraturpriser, men på svenska hittar jag bara en bok En munter begravning. Den låter riktigt bra! Någon som läst den?

Nu ser jag fram emot att läsa era ryska tips! Svara i egen blogg eller i en kommentar. Lämna en kommentar och eller länka hit om du svarar i din blogg så att jag och andra kan få läsa dina svar.

Läs också: