Monthly Archives: september 2010

Dagens nätsnurr

Idag är grabbarna O hos farmor och farfar. Vi har tillbringat dagen med att sova ut efter gårdagens kräftskiva på förskolan och idag har vi varit på samma förskola och fixat ny sand i en av sandlådorna. Trevligt att lära känna de andra ungarnas föräldrar lite mer. Det är helt klart fördelen med föräldrakooperativ. Nu landar vi vid varsin dator innan det är dags för lyxmiddag. Jag passar därför på att snurra runt lite på nätet.

Karin på En bokcirkel för alla har flyttat till egen domän och firar det med att lotta ut böcker. Jag som väldigt gärna vill läsa Igelkottens elegans ser därmed en chans att slippa vänta tills mitt köpstopp är över. Nu håller jag tummarna!

Cordelia Fine har skrivit boken Delusions of Gender och menar att det är en myt att vi skulle vara biologiskt programmerade till det kön vi har. Det finns inget som tyder på att våra hjärnor ser olika ut när vi föds, utan att vi påverkas av miljön. Låter som en väldigt intressant bok tycker jag som har svårt att tro att biologin styr så mycket som vissa forskare vill göra gällande.

I veckan presenterades Man Booker Prizes korta lista. De sex författarna som har chansen att vinna priset är Peter Carey , Emma Donoghue , Damon Galgut, Howard Jacobson, Andrea Levy och Tom McCarthy

February av Lisa Moore, som jag tyckte verkade riktigt bra, finns tyvärr inte med. Det hindrar ju inte att jag läser den ändå…

Äkta paret Rapace spelar i filmatiseringen av Susanna Alakoskis Svinalängorna som regisseras av Pernilla August. Filmen fick kritikerveckans publikpris vid Filmfestivalen i Venedig. Om ett par veckor kommer Alakoski till ”mitt” bibliotek och jag hoppas kunna fixa barnvakt och gå dit.

Noomi Rapace ska tydligen vara med i Sherlock Holmes och dessutom i en filmatisering av Hans och Greta så hennes karriär är helt klart på gång.

I DN kan vi läs att Maria Sveland hoppas på en rödgrön regering med Suzanne Osten som kulturminister. Jag vågar inte uttala mig om vem som skulle passa som kulturminister, men jag önskar verkligen att den nya regeringen består av ministrar som faktiskt har riktig kunskap om sitt ansvarsområde. Jag irriterar ihjäl mig på att vi har en skolminister utan kunskap om skolan och kulturarbetare borde vilja representeras av någon som vet något om kultur. Läs förresten Åsa Linderborgs krönika om Björklunds linjalsmälls-skola och undvik samtidigt att tro på Folkpartiets bild av en skola i kaos som de presenteras i sin valreklam.

I Aftonbladet kan man läsa om vad ett gäng kulturarbetare skulle göra om de var kulturminister, bland annat ovan nämnda Susanna Alakoski. Att Jasenko Selimovic (Fp) provocerat med sin elitistiska syn på kultur är helt klart.

Bonnier och Norstedts dominerar den svenska bokmarknaden och nu har tolv andra förlag gått samman för att tillsammans kunna konkurrera. Bland förlagen märks Alfabeta, Ordfront och Brombergs.

Även biblioteken väljer de stora förlagen har det visat sig.

Bonniers lanserade i veckan en ny sajt med ljudböcker som i första hand vänder sig till ungdomar. Jag är dålig på det där med ljudböcker, men det är ganska trevligt att promenera och lyssna faktiskt. Kanske ska börja med noveller eller krönikor eller andra texter som inte kräver så lång koncentration.

Läs också:

This bird has flown

Norwegian wood

Norweigan wood av Haruki Murakami är döpt efter en låt av The Beatles. En låt som i en smörig, instrumental version får den nu 37-årige Toru att förflytta sig tillbaka i tiden till sina tonår då han älskade Naoko. Naoko som var flickvän till hans bäste och ende vän. En vän som tog sitt liv endast sjutton år gammal.

Naoko och Toru glider isär efter den tragiska händelsen, men träffas sedan av en slump igen. De studerar båda i Tokyo och träffas ofta och går långa promenader. Något riktigt kärleksförhållande har de inte, Naoko är labil och omtålig och vågar inte riktigt. När det väl är på väg att bli något bryter hon ihop och flyttar till ett vårdhem mitt ute i ingenstans.

Toru skriver brev till henne varje söndag och hälsar på henne vid flera tillfällen. Där lär han också känna hennes rumskamrat Reiko som också blir viktig för honom. Viktig är också Midori, den frispråkiga studenten som är Naokos motpol. Toruns relation till dessa tre kvinnor utgör kärnan i berättelsen. Jag tycker om dem alla, men min favorit är nog Midori. Hon är spontan, rolig och lite lagom knäpp samtidigt som hon är godhjärtad.

Jag har varit lite rädd för att läsa Murakami då jag trott att hans böcker är tunga och svårtillgängliga. Jag hade fel. Murakami skriver fantastiskt. Hans språk är vackert och flyter fram lugnt och melankoliskt. Jag fångas av hans sätt att beskriva peroner och känslor. Vi får inte veta mycket, men lär ändå känna huvudpersonerna på riktigt. Norweigan Wood har tempot, stämningen, distansen och melankolin från många av de asiatiska filmer jag sett och replikerna och samtalen från filmer som Bara en natt. Efter en sida var jag helt fast i historien om Toru och människorna kring honom. Jag kunde inte sluta läsa. Det är svårt att i ord få fram hur mycket jag berördes av läsningen, men helt klart är att Norweigan Wood är en helt underbar bok!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-07-23

Murakami brukar nämnas i förhandsdiskussionerna inför Nobelpriset och föräras därför en repris. Det är dessutom en så bra bok att jag inte vågat läsa något mer av honom.

Läs också:

Min bokmässa

När det nu händer lite saker i Göteborg gäller det att passa på. Mohammed och berget ni vet. Jag talar alltså om Bok- och biblioteksmässan. Jag har lite planer redan, men kommer säkert att fylla på med mer.

På torsdagen ska jag på mässan med mina kollegor och gå på Skolspåret, föreläsningar som vänder sig till lärare. Jag planerar bland annat att lyssna på Liza på Språkmakargatan som ska prata om elever och internet.

Klockan 16.00 anser jag mig ha jobbat färdigt och går på Karins Bokbloggsfika som sedan övergår i middag arrangerad av Bokhora.

På fredagen jobbar jag och då blir det ingen mässa, men min första lektion börjar sent och jag funderar på att klämma in en bokfrukost med Breakfast Bookclub innan jobbet. Lite onödiga mil att köra, men om jag gillar Radhusdisco kommer jag dit, annars inte. Jag är inte så sugen på att såga författare rakt upp i ansiktet.

På lördag blir det däremot en heldag. Då finns ett bokbloggarcafé som Karin också är ansvarig för. Fritt mingel mellan 15.00-16.00 samt 17.30-18.00, övriga tider finns andra aktiviteter och jag lyssnar gärna till Bokhororna Jessica och Johanna.

Det ska bli grymt kul att träffa en massa bokbloggare och andra internetbekanta IRL. Förra året tyckte jag mest att det kändes läskigt och vågade inte riktigt gå dit som bokbloggare. I år däremot ser jag verkligen fram emot det! Kommer du?

Läs också: