Tegelstenar? Varför inte!

Jag är faktiskt inte så bra på att läsa på beställning har jag märkt, även om jag säkert kommer att beta av en del utmaningsböcker under året om än inte nödvändigtvis under rätt månad. Egentligen går det alltså rätt kasst med mina läsutmaningar. Är det då smart att hoppa på ännu en? Ja, varför inte. Det är inte direkt spöstraff på att misslyckas med en läsutmaning, även om det är lite småsurt för en tävlingsmänniska som jag.

Summa summarum, jag hoppas på Ord och inga visors tegelstensutmaning. Det värst som kan hända är att jag läser tegelstenarna senare, kanske under sex lata veckor i Thailand. Återstår bara att komma på vilka tegelstenar som ska prioriteras.

En får bli trion om Alberte av Cora Sandel som jag verkligen vill läsa, trots sina ca 900 sidor. Det är ju bra om man är sugen på själva läsningen så att man slipper plåga sig igenom hundratals sidor.

Kafka på stranden av Haruki Murakami blir tegelsten nummer två, trots att den ”bara” är drygt 500 sidor. Har inte vågat läsa mer av honom efter Norweigan Wood, då jag är rädd att bli besviken, men nu vågar jag mig på en bok till.

Illusionisten står också i hyllan och den får bli min bubblare om jag nu skulle hinna läsa mer än två tegelstenar. Med reservation för ändringar. Svågern som köpte den till mig för många år sedan blir säkert glad om jag läser den.

Kanske läser jag istället Marian Keyes senaste The brightest star in the sky som kanske inte är djup, men i alla fall tjock. Tegelstenar är kanske tunga rent viktmässigt, men ingenting säger att de behöver vara det innehållsmässigt.

Läs också:

9 comments