Monthly Archives: augusti 2010

En lysande historia

 

Jag tycker om de flesta av Nick Hornbys böcker. Bäst är nog fortfarande High Fidelity som är perfekt för en listnörd som jag, men tätt därefter kommer A long way down. Nya boken Juliet, naked handlar liksom High Fidelity om en man som är sjukligt besatt av musik.  Inte musik i allmänhet, utan bara musiken av den gamla stjärnan Tucker Crowe som slutade spela 20 år tidigare efter ett ökänt toalettbesök. Just vad som hände på den här toaletten funderar Crowes fans mycket över. Duncan, Tucker Crowes största fan, besöker till och med toaletten (och alla andra platser i USA som sångaren har någon anknytning till) under sin semester. Med på resan finns flickvännen sedan 15 år, Annie, som kanske inte riktigt delar Duncans fixering vid den numera bortglömda stjärnan.

Duncans och Annies förhållande tar slut när de kommer hem. Efter ett gräl om huruvida den nyutgivna ”nakna” versionen av Tuckers mest kända skiva är fantastisk eller kass hoppar Duncan i säng med en ung kollega. Annie bestämmer sig för att såga skivan, Juliet, naked på hemsidan om Tucker Crowe som Duncan driver. Duncan blir arg, men andra läsare uppskattar Annies recension. En dag får hon ett mail av någon som påstår sig vara Tucker Crowe.

Det här är en helt fantastiskt rolig historia. Annie är en huvudperson som är både sympatisk och samtidigt lite tragisk. Hon försöker på alla sätt vinna tillbaka de femton år av sitt liv som hon tycker sig ha slösat bort med Duncan. Ödets ironi gör att mannen som förstörde deras förhållande också kommer att spela en stor roll i hennes nya liv. Det här är Nick Hornby när han är som bäst. Snudd på en femma i betyg.

Originalinlägget publicerades 2009-12-11 av Lilla O

Den 1 september kommer boken på svenska utgiven av Forum förlag och den finns också i engelsk pocket.

Läs också:

Läsplanering för september

I min gamla blogg planerade jag mina läsmånader och läste sedan något som stod på den listan, eller annat som jag kände för. I sommar har jag skitit i allt var läslistor heter, men nu vill jag ha lite struktur i alla fall på en liten del av mitt liv.

Tanken är att min septemberläsning ska se ut ungefär så här:

Först ska jag läsa klart Den röda soffan av Michéle Lesbre.

Några nya böcker blir det, av t.ex  Louise Boije af Gennäs som gör comeback med Högre än alla himlar. Jag måste verkligen hinna med Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro om att vara ung i min stad och min tid. Uppväxttiden har jag också gemensamt med Morgan Larsson och hans Radhusdisco lockar verkligen. Hittebarnet av Katerina Janouch är tredje boken om Cecilia och de andra två har varit väldigt bra. Ska också försöka klämma in Niceville av Kathryn Stockett, Fantomsmärtor av Barbara Voors samt Pojken på andra sidan av Irene Sabatini.

På ungdomssidan läser jag fjärde boken om Simon, Drakens skugga av Kim Olin och minst en av de tre böcker av Sarah Dessen som jag burit hem från biblioteket. Jag vill också hinna med Nyckelbarnen av Sara Kadefors.

Vad är jag uppe i nu? Tio hela och en halv. Det funkar definitivt, men jag har säkert glömt någon.

Kanske ska ta och titta till läsutmaningarna som jag övergivit?

Lyrans resa hoppar jag nog i september, då ingen av böckerna i Sydamerika lockar något vidare. Möjligen Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector för att ha läst något av henne. Min egen deckarutmaning har jag övergivit, men faktum är att jag faktiskt har Jessica Jungs saknad i bokhyllan då jag bytte till mig den i Bokåtervinningen, så kanske den kan bli läst ändå.

Läs också:

Vad är en kvinna värd?

Karin Alfredsson tillhör mina favoritförfattare och hennes nya bok Den sjätte gudinnan har just kommit ut. Som vanligt skriver hon om kvinnors situation i världen och som vanligt är hon påläst och engagerad.

När vi för fjärde gången får träffa Ellen Elg är hon på väg till Indien på FN-uppdrag. Själva uppdraget kommer i skymundan lite, då svaren Ellen och kollegan Madhu får väldigt tillrättalagda svar då de undersöker kvinnors och flickors rättigheter. Madhu är jurist och vill få utsatta kvinnor att anmäla de män som våldtagit dem eller makar och svärföräldrar som skadat dem.

Vi får träffa många utsatta kvinnor, Amrita som var lite för självsäker för sitt eget bästa och därför brändes svårt av sin man och svärmor. Mannen är mycket mäktig och har nu en ny fru, Jajati,  som inte verkar kunna bli gravid. Amrita håller i hemlighet ett öga på dem båda och fruktar att den nya frun också ska skadas. Att en man som inte lyckats göra någon av sina två fruar gravid själv skulle kunna ha något med det att göra är självklart inte ens att tänka på.

Amrita har flytt till den närbelägna staden och har skapat sig ett ganska bra liv. En dag får hon kontakt med Kali, en kastlös flicka som levt på gatan i tre år efter att ha skadat den man som våldtagit henne. Vid sitt bröst bär hon sin dotter, resultatet av ännu en våldtäkt, som är så svag av undernäring att Kali inte vågar ge henne ett namn. Kanske vill hon inte fästa sig för mycket vid någon som ändå kommer att lämna henne.

Amritas syster Usha lyckas i alla fall få barn, men då hon är gravid med sin tredje dotter börjar det bli ohållbart. Flickor betyder bara kostnader för familjen och borde i detta fall tas bort. Det är dock för sent för abort, men på något sätt vill hennes svärmor få barnet att försvinna.

Pooja är en indisk läkare som har eller har haft kontakt med många av dessa kvinnor. Trots att hon själv är högutbildad har hon definitivt ingen makt i hemmet.

Det är en mörk bild av livet som kvinna i Indien som målas upp av Karin Alfredsson. Hon skriver själv i bokens efterord att hon medvetet förlagt handlingen till det mer extrema norra Indien där gamla traditioner är starkare än i de södra delarna av landet. Kastsystemet som inte ens är lagligt och inte varit så på många år styr ändå människors liv. Man gifter sig inom sitt kast och föräldrarna annonserar inte sällan efter en passande partner till sina döttrar.

Det är intressant att följa dessa kvinnor och deras livsöden är alla gripande. Ellen Elg verkar lite i bakgrunden denna gång, men samtidigt befinner hon sig i hetluften. Hon provocerar med sin närvaro och sin nyfikenhet. Jag gillar också diskussionerna mellan Madhu och Ellen om traditioner i deras respektive hemländer och huruvida västvärldens samhällen verkligen kan ses som förebilder i alla lägen.

Den sjätte gudinnan är en välskriven och gripande bok som jag definitivt tycker att du ska läsa. Verkligheten överträffar helt klart fantasin och allt som skrivs är sant och/eller sannolikt.

Läs också: