Monthly Archives: augusti 2010

Olika saker lockar

När jag läser kultursidorna i både GP och DN hittar grabbarna O andra nyheter som är mer spännande, som att det kommit nya minigrodor till Universeum. Små pilgiftsgrodor, 56 stycken närmare bestämt som vi troligen får åka och besöka väldigt snart. Ingen fara, jag gillar Universeum, men det är inte gratis att gå dit.

Marcus Birros nya bok damp ner i brevlådan i veckan och jag ser fram emot att läsa den då den utspelar sig i Göteborg och faktiskt på många av de ställen jag brukade vara kvällstid under den period jag gick ut som mest. Så värst vild var jag dock inte.

Musiken, och då framförallt den musik han lyssnade på som ung när han levde rövare på Valvet och Magasinet, präglar den nya romanen som handlar om de vilda åren i Göteborg.

GP publicerar en Spotify-lista som ska fungera som soundtrack till boken och den innehåller en hel del bra låtar. De undrar också vilka låtar som skulle finnas i vårt soundtack. Får kanske publicera mitt också. På måndag tar Björk emot Polarpriset. Hon skulle ingå i min Spotify-lista från 90-talet!

GP listar också de 10 bästa filmerna från Pixar, men jag och grabbarna O är väldigt eniga om att Bilar borde komma högre upp och att Monsters Inc är den givna ettan. Ettan och tvåan på listan är också favoriter, men monsterfilmen slår dem alla.  Råttatouille har vi dock inte sett ännu. Gissa vilken film ungarna vill ha nu?

Stort grattis till Liza Marklund som toppar New York Times bästsäljarlista. Där ligger inte Hans Koppel, men uppmärksamhet fick han i veckan då det avslöjades att barn- och ungdomsboksförfattaren Petter Lidbeck var den som gömde sig bakom pseudonymen. Jag har läst några böcker av honom, men inte någon om deckartrion Pella, Tyra och Siri.

Pinsamt förresten att favoritlaget Blåvitt inte fick spela vidare mot AIK då någon idiot kastat in föremål mot den assisterande domaren. Det är inte någon fotbollssupporter som gör så. Riktigt pinsamt.

Läs också:

Mer svart än vitt

Det hade varit lättare om Eugene Achike var allt igenom ond. Om han inte hade ägt en stor fabrik och blivit så rik att han kunde hjälpa många människor till ett bättre liv. Om han inte hade gett ut en tidning som kämpade för yttrandefrihet och demokrati. Om han inte hade prisats av Amnesty international. Om han inte hade varit en god katolik och en centralfigur i församlingen.  Om han inte hade varit mer mån om det yttre än det inre. För vissa är han godheten personifierad, men alla håller inte med.

För hans familj hade det nämligen varit mycket enklare om han inte hade missuppfattat kristendomen så grovt. Om han hade insett att ingen blir en bättre människa för att hennes far renar hennes fötter med kokande vatten så att skinnet trillar av. Om han hade förstått att man inte alls ska aga den man älskar. Om han hade insett att det som händer i familjen också är viktigt. Om han hade förstått att ytan inte är allt. Om han hade tänkt på att den som skadar personer i sin närhet får sitt straff. Om inte av Gud så av någon annan.

I Chimamanda Ngozi Adichies debutbok Lila hibiscus, som kommer ut i svensk översättning idag, får vi följa tonårsflickan Kambili. Hon berättar om livet i ett självständigt, men långt ifrån fritt, Nigeria. Familjen har det bra ekonomiskt och egentligen fattas ingenting i hennes liv. Hon älskar sin familj och även om pappa Eugene kan vara väldigt hård ibland förstår hon att det är för hennes eget bästa.

Tillsammans med sin bror Jaja hälsar hon på sin faster Ifeoma och henns barn och där upplever hon ett helt annat liv. Bekvämligheter som vatten, mat och bensin saknas, men det finns mycket annat. Här behöver Kambili inte följa Papas schema eller vara rädd för hans straff. Här kan hon vara sig själv och börja våga leva.

Lila hibiscus når inte upp till den fantastiska En halv gul sol om Biafrakriget, inte heller är den lika bra som novellsamlingen The thing around your neck, men det är ändå en väldigt bra bok. Intressant både ur ett samhällsperspektiv och i ett mer personligt sådant. Både lärorikt och gripande alltså. Jag ser fram emot att få läsa mycket mer av Chimamanda Ngozi Adichi som blivit en av mina favoritförfattare. Kanske kan hon någon gång få det där priset som jag nominerat henne till. Det krävs kanske både fler böcker och fler gråa hår innan det blir verklighet.

Originalinlägget publicerades 2010-05-28 av Lilla O

Boken finns med i årets Låna & Läs

Läs också:

En stilla bokustopp

Det händer inte mycket på pockettoppsfronten och tur är väl det. Jag får ju ändå inte köpa böcker och behöver ärligt talat inga fler just nu heller. Möjligen behöver jag mer lästid för att faktiskt komma igenom de böcker som ligger här i högar och skriker efter uppmärksamhet. Några har fått ett recensionsdatum av sitt förlag och de skriker lite högre. Orättvist egentligen.

På pockettoppen verkar Allan ha bitit sig fast på toppen likt Helen och hennes man bitit sig fast på Svensktoppen. Vilken fruktansvärd låt förresten, men Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är definitivt ingen fruktansvärd bok.

Topp fyra är identisk med förra veckan, men på plats sju händer det grejer. Där ligger nämligen Igelkottens elegans av Muriel Barbery och den vill jag definitivt läsa!  Den andra nya boken på listan är Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist som inte lockar lika mycket.

Läs också:

Nej, den har aldrig lockat

På en loppis för många år sedan köpte jag ett fint, gammalt exemplar av Margaret Mitchells Borta med vinden. Jag hade precis sett och läst Nord och Syd och var helt inne på att läsa även denna bok. Boken med stort B enligt många. Jag började, tröttnade rätt snart och har faktiskt aldrig känt för att läsa vidare. När jag läser bokbloggar dyker boken upp i tid och otid och alla verkar älska Scarlett. Vad är egentligen så fantastiskt med Scarlett?

Faktum är att jag inte sett filmen heller. Det är visserligen en av de första färgfilmerna och det skulle kunna vara ett skäl, men det lilla jag sett av den är bara teatralisk. Tio Oscars visserligen. Men nej, den lockar ändå inte.

Vad är det som är så fantastiskt med denna bok (och film) egentligen?

Förresten fick jag låna 1984 av mormor, som troget läser min blogg. Förra gången lyckades ni alltså övertyga mig, men då var jag redan ganska övertygad innan. Nu har ni definitivt en svårare uppgift.

Läs också: