Med kvinnor i fokus

Den som vakar i mörkret är Helene Turstens nionde bok om Irene Huss. Ännu en gång härjar en brutal mördare i Göteborg. De döda kvinnorna rengörs noga och paketeras i plast innan de dumpas. Irene Huss och hennes kollegor får ännu en gång ett svårt fall att lösa och den här gången verkar även Irene själv vara förföljd. Någon tittar in genom fönstret både hos henne och hos andra kvinnor och situationen är definitivt obehaglig. Kanske blir det ännu värre när man, som jag, känner till miljön, ett av offren bor bara några hus ifrån min första lägenhet i Majorna, ett annat vid den lägenhet jag och maken bodde i. Det gjorde det hela om möjligt ännu läskigare. Just det här att vara iakttagen i sitt eget hem och att dessutom få ett foto taget genom fönstret av mördaren är fruktansvärt.

När polisen får kontakt med en kvinna som kunde ha blivit mördarens första offer hoppas de alla att fallet ska lösas enkelt. Hon hjälper dem att få fram en fantombild, men riktigt så enkelt blir det ändå inte. Fallet påverkar inte bara Irene personligen, utan även andra inom polisgruppen. Det finns många starka kopplingar till en av Turstens tidigare böcker Elddansen och den ska du definitivt läsa innan du läser Den som vakar i mörkret.

Privat händer det också en del för Irene. Döttrarna står i bakgrunden men utsätts för en del otrevligt de också,  men det är Irene och Krister som står i centrum. De funderar på att sälja sitt hus och flytta till Irenes mammas lägenhet i stan. Det träder också in en ny man i Irenes liv, den trofaste Egon.

Jag har läst alla Turstens böcker om Irene Huss och de flesta av dem är mycket bra. Den som vakar i mörkret når kanske inte upp till Tatuerad torso, men den är definitivt en av de bästa i serien.

Läs också:

3 comments

  • Jaså Turstens böcker utspelar sig i Göteborg, hur har jag missat det? Stockholm känner jag inte till särskilt bra men i Göteborg har jag ju faktiskt bott en tid, så det här författarskapet måste jag helt klart kolla upp lite bättre, tyckte det var så kul att läsa de sista delarna i Edwardsons serie då jag kände till staden!

    • Den första boken Den krossade tanghästen är riktigt, riktigt bra. Börja med den! Nu var det visserligen länge sedan jag läste den, men jag tyckte mycket om den. De flesta av Turstens böcker är väldigt bra, några lite sämre, men andra är rejäla toppar.

  • Den här måste jag lägga upp i min önskelista! Jag har läst alla böcker av henne utom den här.