Monthly Archives: augusti 2010

Kan det kallas köpstopp verkligen?

Jag har inte köpt någon bok till mig själv sedan jag införde köpstopp och se det är nästan en månad sedan. Jag konstaterade för några dagar sedan att jag gjort det riktigt enkelt för mig själv med tanke på alla böcker som droppat in från förlag de senaste veckorna. Vi kanske inte ska blogga så mycket om att vi inte ska köpa böcker egentligen, då kanske de slutar skicka recensionsexemplar.

Min bibliotekshög är också löjligt stor och reservationslistan imponerande. Dessutom har det dykt upp pocketkedjeböcker. Det råder alltså inte direkt brist på böcker att läsa.

Helena utvärderar idag sin status och jag gör detsamma:

Hungrig?

Nej, jag tryckte just i mig grabbarna O:s överblivna lördagsgodis. Sugen på böcker? Konstigt nog (se ovan) skulle jag gärna shoppa loss.

Arg?

Faktiskt inte. Eleverna frågade idag vem jag skällt på i sommar när jag inte haft dem i närheten, men trötthet och ilska hör ihop för mig och riktigt utarbetad är jag inte efter en dryg vecka.

Ensam?

Nej, eller jo jag sitter själv i soffan i sällskap av twitter och bloggar. Helt självvalt. Alone, inte lonely med andra ord.

Trött?

Inte ännu, men med tanke på tempot idag lär jag slockna rejält om en stund. Just nu är jag fortfarande rätt speedad.

Antal köpta böcker sedan sist?

Inga till mig, men några till grabbarna O. De har ju inte köpstopp. 🙂

Antal böcker jag önskar att jag köpt?

Sex tror jag, eller sju.

Om jag inte hade köpstopp skulle jag köpa:

Jag vill verkligen köpa Tony Parsons Men from the boys, men det finns mer än en poäng med att vänta tills den kommer i pocket. Jag är också riktigt, riktigt sugen på att köpa fler böcker av Sonya Sones och Sarah Dessen.  Jag stod också och bokstavligen klappade på Älskade syster häromdagen, men den fick stanna i affären.En bok som alla pratar om och som jag inte läst är One day av David Nicholls och den vill jag också ha.

Jag hade kunnat fortsätta, men det känns inte hälsosamt att sitta här och dreggla över alla olästa böcker som jag önskar att jag ägde.

Läs också:

En geografisk utmaning

Efter att ha lusläst läslistor och googlat vilt för att hitta böcker och författare från alla fotbollsspelande nationer i VM blev jag inspirerad att starta en ny utmaning. Flera av lagen lyckades nämligen lämna turneringen innan jag hann skriva om dem och det finns dessutom rätt många länder som inte ens var med i VM, så jag tänkte ge mig av på en liten resa som ni gärna får hänga med på.

Tanken är att varje vecka presentera ett land och därefter kommer jag (och gärna du också) göra följande:

1. Berätta om en bok du läst som utspelar sig i landet eller är skriven av en författare med anknytning dit.

2. Berätta om en författare som på något sätt har anknytning till landet. Var så långsökt som du vill, men motivera gärna ditt val.

3. Berätta om en bok av en författare som anknyter till landet, som du inte läst, men är nyfiken på.

Start på onsdag!

Läs också:

Elegant med en smula brott

Denise Rudberg har börjat skriva deckare inom en genre som hon kallar elegant crime och den första i en serie heter Ett litet snedsprång. Miljöerna är de fina folkets och det förekommer en hel del namedropping gällande klädmärken, mycket utseende fixering och en och annan plastikoperation. Miljöerna med flashiga middagar och vältrimmande hemmafruar som har fullt upp att få dagarna att gå är inte riktigt är min grej. Till detta finns huvudpersonen, den nyblivna änkan Marianne Jidhoff, som en skön kontrast. Jag gillar verkligen Marianne och hon är helt klart bokens största behållning. Vi får veta en hel del om henne, hennes vuxna barn, hennes tidigare äktenskap och hennes väninnor. Det är när Rudberg beskriver hennes liv som boken lyfter.

Efter sin makes död lockas Marianne tillbaka till yrkeslivet av Olle, som hon tidigare varit åklagarsekreterare till. Hon fungerar också som utredare och tillsammans med poliserna Torsten och Augustin utreder hon mordet på finansmannen Christopher Turin. Själva fallet får väldigt lite utrymme i boken, men vi får följa den ensamma hemmafrun Paula och hennes väninnor desto mer. Att det finns en koppling mellan hennes liv och mordet är tidigt uppenbart, men hur det egentligen ligger till får vi vänta länge på att få förklarat. Det är inte så mycket crime alls i boken tyvärr.

Denise Rudberg skriver utmärkta ungdomsböcker och en del av hennes chick-lit är riktigt trevlig. Jag är dock osäker på denna nya genre då deckarbiten är så ytterst liten, men jag är beredd att ge Marianne och hennes kollegor en chans till. Det är okej och det finns potential, men debuten som deckarförfattare är tyvärr både trevande och på många sätt intetsägande. Ett litet snedsprång är ingen dålig bok, men det är ingen direkt spänning på hög nivå, snarare en ganska trevlig bok om en änkas väg tillbaka till livet.

Läs också: