Det blir faktiskt inte alltid som jag tänkt mig

Egentligen hade jag varken söndagsångest eller någon speciellt trög morgon. Det var trevligt att träffa kollegorna och klockan började närma sig 8.30 när det var dags för information från våra skolledare. De är rätt trevliga figurer, men efter en halvtimme började det krypa i hela kroppen. Jag är så fruktansvärt dålig på att sitta still, det är därför jag valt ett jobb där jag slipper det större delen av tiden. Vi fick då veta att vi efter en kort fika skulle lyssna på en föreläsare i två timmar. Behöver jag säga att jag fick lätt panik? Funderade över om det funkade att surfa på mobilen för att överleva.

Jag placerade mig ganska långt bak och beredde mig på två sega timmar. Och så kom han då vår föreläsare och efter bara ett par minuter stod det klart att de här två timmarna inte alls skulle bli som jag befarat. Istället skrattade jag, log instämmande, funderade, skrattade igen och slutligen fick jag ett rejält blåmärke på höger pekfinger.

Föreläsaren heter Olof Röhlander och kommer den 25/8 ut med en bok med titeln Det blir alltid som du tänkt dig -Handbok i mental styrketräning. Vilken kille? Jag vet inte om jag kommer att vara superpositiv hela läsåret, det är mer troligt att jag inte kommer att vara det, men jag kommer definitivt att ha hans ord i bakhuvudet och målvakten i Grunden Bois med sin coola gest som tar bort allt dåligt som händer. Det blir alltid som vi tänkt oss menar Röhlander och syftar då på hur mycket vår mentala inställning faktiskt påverkar det vi gör att hur vi tar oss an en uppgift. Här kan du läsa mer om honom och här finns en sida där du kan lära dig mer om mental träning.

Och det blå pekfingret då? Vi avslutade föreläsningen med att slå av blyertspennor med bara vårt pekfinger. Första gången jag försökte fegade jag ur och drog undan fingret, då blev det inte så bra. Andra gången drog jag av pennan hur lätt som helst.

Läs också:

One comment