Om vänskap, passion och frukt

Det tog lite tid innan jag kom in i Persikosommar av Jodi Lynn Anderson. Kanske för att jag är 36 och inte 16, då detta verkligen är en ungdomsbok som inledningsvis kändes allt för stereotyp för min smak. Tre väldigt olika tjejer ska arbeta på en persikoodling under vårlovet och självklart kommer de inte alls överens. Rätt tråkigt tyckte jag då, men sedan kom sommarlovet och tjejerna arbetade ihop igen och den här gången växte de ur sina stereotypa roller och blev riktiga människor av kött och blod. Då började  även boken växa, faktiskt så mycket att jag är väldigt sugen på att läsa de två andra delarna i serien.

Birdie är dotter till ägaren av Darlingtons persikoodling och hon är också den som gillar arbetet bäst. Hon är blyg och osäker och håller sig gärna för sig själv. Hushållerskan är hennes trygga punkt i livet, då mamman flyttat från gården och lämnat en väldigt inåtvänd och deprimerad make.

Leeda är Birdies kusin och skulle egentligen bara hjälpa till en vecka på odlingen. Då allt hemma kretsar kring hennes perfekta syster och dennas stundande bröllop bestämmer hon sig för att fly till Darlington även under sommaren. Hon tillhör skolans innegäng och har självklart en perfekt pojkvän, Rex.

Murphy är värstingen som åkt fast för stöld och därför får göra samhällstjänst som persikoplockare. Hennes mamma drar hem man efter man och Murphy är rätt glad över att slippa eländet hemma. Så värst sugen på att plocka persikor är hon dock inte.

Mycket är förutsägbart, men till slut utvecklas Persikosommar ändå till en riktigt trevlig läsupplevelse. Det är känslofyllt och romantiskt och jag får lite Systrar i jeans vibbar. Chick-lit för unga skulle man kunna kalla det.  Det handlar om vem man är, den första kärleken, familjeproblem och äkta vänskap. Jag kan tänka mig att boken tilltalar ungdomar, men jag vågar inte svära på det innan jag testat den på mina elever.

Läs också: