Monthly Archives: augusti 2010

En fin liten bok om livet

En dag i våras dök en bok upp på posten. Det var Hanna som tyckte att Oscar och den rosa damen av Eric-Emmanuel Schmitt påminde henne om mig. Jag börjar helt klart bli en rosa dam, inspirerad av Lillebror har även jag gått in i en rosa fas. Jag är en rosa dam på många andra sätt också. I boken är nämligen den rosa damen en äldre kvinna i rosa kläder som besöker Oscar, en dödssjuk pojke, för att lyssna, tala och få honom att må bättre.

Nu brukar jag inte träffa döende barn, det är inte därför jag är en rosa dam, men att lyssna till, tala med och vägleda ungdomar är mitt yrke och något jag är bra på. Jag skulle dock inte ge dem samma råd som Oscar fick. Rosa damen rekommender nämligen Oscar att skriva brev till gud. Något som han gör på ett fantastiskt sätt. Han beskriver då sina sista dagar i livet, dagar då varje dygn motsvarar 10 år, så att han ska hinna leva det liv han med all sannolikhet kommer att missa.

Oscar och den rosa damen är en mycket liten bok, med ett väldigt stort innehåll.  Tack Hanna för att du gav mig denna läsupplevelse.

Läs också:

Mästerliga alliterationer

Jag hade tänkt att läsa Inger Christensens genombrott Det som just kommit i svensk nyöversättning, men jag väntar fortfarande på att den ska dyka upp på biblioteket. Frågan är om jag inte ska kosta på mig att köpa den.

Istället har jag läst Alfabet som utkom 1981 och innehåller dikter fulla av alliterationer och semikolon. I ett rasande tempo, hackigt och korthugget följer vi dikternas färd fram och åter genom alfabetet. Aprikosträden, bräkenväxterna, cikadorna, duvorna, eftertanken, fiskhägern ända till nätterna. Alla sammanbinds de av det ständigt upprepade ordet finns. Översättaren Sven Christer Svan påpekar att alliterationerna ibland blir felaktiga i översättning, men har ändå gjort ett bra jobb. Kanske ska jag försöka mig på Christensen på originalspråk.

Samlingen avslutas med ett antal dikter där Christensen experimenterar mycket med radbrytningar och diktar därmed både för ögat såväl som hjärnan. Det är svårt att ta ut en dikt då de hör samman så väl och bildar en riktigt snygg helhet. Jag väljer att bjuda på några strofer ur en dikt om att skriva:

[…]

jag skriver som vinden
som skriver med molnens
lugna skrift
en snabbt över himlen
i försvinnande stråk
som md svalor
jag skriver som vinden
som skriver i vattnet
stiliserat monotont
eller rullar som vågornas
tunga alfabet
deras skumtrådar
skriver i luften
som växterna skriver
med själk och blad
eller runt som med blomster
i cirklar och tofsar
med prickar och trådar

[…]

Jag förstår att Christensen var Nobelpriskandidat, då hon är en riktigt läsvärd poet. Lättläst, men inte enkel. Jag vill definitivt läsa mer!

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-26

Läs också:

Att välja sitt liv

Den man älskar av Emily Giffin handlar om Ellen som är nygift med Andy, hennes bästa väns bror. Han kommer från en rik familj i Atlanta och de unga tu lever ett obekymrat liv i New York. Allt är verkligen perfekt.

När Ellen får kontakt med sin ungdomskärlek Leo börjar hon ifrågasätta sitt nya liv. Är hon verkligen lycklig med Andy, eller är han en nödlösning? När Leo erbjuder henne att ta bilderna till den artikel han ska skriva för en stor tidning tackar hon ja. Och ja, fortsättningen är på inget sätt svår att räkna ut, men inte desto mindre bjuder Emily Giffin på trevlig läsning. Jag tycker om Ellen och förstår hennes frustration över livet som kanske inte blev som hon trodde. Hon tycker att hon blivit ett gulligt litet bihang till Andy, trots att hon på många sätt är mycket mer självständig med honom än hon någonsin var med Leo. Problemet är att hon inte riktigt känner att hon bestämmer över sitt eget liv.

Det blir kanske inte alltid som man tänkt sig, men frågan är om det bara är dåligt. Så skulle man kunna säga att budskapet lyder. Den man älskar är en söt och lättsmält historia som roar för stunden. Inte ytlig på något sätt, men inte så väldigt originell att den kommer att stanna kvar i mina tankar speciellt länge.

Läs också: