Monthly Archives: augusti 2010

Tematrio- Tegelstenar

Veckans tematrio handlar om riktigt rejäla böcker och jag har letat i hyllan efter tre fina tegelstenar:

1. En lämplig ung man av Vikram Seth är en rejäl tegelsten på drygt 1400 sidor, som handlar om Indien under tiden kring frigörelsen från Storbritannien. En bok som jag lärde mig massor av, utan att den för den skull var tung. Eller tung var den, rent viktmässigt dock.

2. Anna Karenina av Leo Tolstoj är en av de ryska, massiva klassiker jag faktiskt tagit mig igenom och faktiskt tyckt om. Riktigt mycket till och med. Lite irriterande tyckte jag dock att det var med alla extremt detaljerade beskrivningar. Att skriva flera sidor om när någon gör sig i ordning framför spegeln känns väl sådär upphetsande, men historien är mycket bra!

3. Wild swans av Jung Chang är en tunn stackare i jämförelse med de andra två. Bara knappt 800 sidor. En riktigt bra bok är det dock om tre generationers kvinnor i Kina under 1900-talet.

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 10

Dags för mina egna svar på uppmaningarna i del 10 av bokfrågealfabetet. Idag gäller bokstaven J:

Jag tycker att det är svårt att läsa böcker skrivna i jag-form då det krävs en del av författaren för att det ska bli bra. Berätta om någon bok skriven i första person som du gillar eller inte gillar.

Fantastiska American Wife av favoriten Curtis Sittenfeld är skriven i jag-form och som läsare kommer man otroligt nära huvudpersonen Alice. En helt klart läsvärd bok.

Berätta om en bok om eller av en journalist.

Två journalister och två böcker om främlingsfientlighet tål att påminnas om så här inför valet: Lena Sundströms Världens lyckligaste folk och Niklas Orrenius Jag är inte rabiat. Jag äter pizza. Två mycket läsvärda böcker.

Jante styr Sverige och jag vill att du berättar om en bok där jantelagen gäller.

I briljanta ungdomsboken Tusen gånger starkare av Christina Herrström tar Saga mer plats än en tjej ska och det får hon definitivt lida för. En bok som tydligt visar att det gäller olika regler för killar och tjejer i skolan (och på alla andra platser också för den delen)

Vad jiddrar du om? Det hade jag en elev som brukade fråga när han tyckte att jag snackade obegripligheter eller ren skit. Berätta om en bok som du tycker är rent jidder.

Jag får alltid lust att ställa frågan när någon SD-anhängare skriver absurditeter och ogenomtänkta inlägg, men en bok är svårt att komma på. Lite den känslan har jag fått i efterhand om Liza Marklunds Gömda som inte riktigt var vad den utgav sig för att vara -en sann berättelse. Eller?

Läs vad andra svarat och svara sedan själv i en kommentar eller i din blogg. Tala om var jag kan hitta ditt inlägg, det är så kul att läsa era svar!

…and then there was Beatrix

Bokstunder

Bokstävlarna

Eli läser och skriver

Ett liv utan böcker är inget liv

Eva-Cecilia

Fiktiviteter

Ikas ord 2.0

Mirthful’s Bookblog

Morellens

Paperback Lover

The week never starts around here

Yfronten

Your no different to me

Läs också:

Vad kan du om Ellen Elg?

Jag har just läst Karin Alfredssons fjärde bok om Ellen Elg och vad jag tyckte om den kan du läsa här. Damm förlag har varit snälla nog att låta mig ge bort en sprillans ny ljudboksversion av Den sjätte gudinnan.

Vill du vinna boken? Då ska du svara på följande frågor om Ellen Elg och maila mig din rätta rad. Vinnaren presenteras den 8/9 någon gång efter 17.00! Trevligt om du lämnar en kommentar här och skriver om tävlingen på din blogg.

Vad är Ellens yrke?

1. Polis

x. Läkare

2. Jurist

Vilket land har Ellen inte besökt i böckerna?

1. Vietnam

x. Indien

2. Colombia

Var ska nästa bok utspela sig?

1. Dubai och Pakistan

2. Italien och Frankrike

3. Chile och Argentina

Vad heter Ellens man?

1. Martin

x. Björn

2. Stefan

Från vilken världsdel kommer Ellens dotter?

1. Afrika

x. Sydamerika

2. Asien

Läs också:

En lysande historia

 

Jag tycker om de flesta av Nick Hornbys böcker. Bäst är nog fortfarande High Fidelity som är perfekt för en listnörd som jag, men tätt därefter kommer A long way down. Nya boken Juliet, naked handlar liksom High Fidelity om en man som är sjukligt besatt av musik.  Inte musik i allmänhet, utan bara musiken av den gamla stjärnan Tucker Crowe som slutade spela 20 år tidigare efter ett ökänt toalettbesök. Just vad som hände på den här toaletten funderar Crowes fans mycket över. Duncan, Tucker Crowes största fan, besöker till och med toaletten (och alla andra platser i USA som sångaren har någon anknytning till) under sin semester. Med på resan finns flickvännen sedan 15 år, Annie, som kanske inte riktigt delar Duncans fixering vid den numera bortglömda stjärnan.

Duncans och Annies förhållande tar slut när de kommer hem. Efter ett gräl om huruvida den nyutgivna ”nakna” versionen av Tuckers mest kända skiva är fantastisk eller kass hoppar Duncan i säng med en ung kollega. Annie bestämmer sig för att såga skivan, Juliet, naked på hemsidan om Tucker Crowe som Duncan driver. Duncan blir arg, men andra läsare uppskattar Annies recension. En dag får hon ett mail av någon som påstår sig vara Tucker Crowe.

Det här är en helt fantastiskt rolig historia. Annie är en huvudperson som är både sympatisk och samtidigt lite tragisk. Hon försöker på alla sätt vinna tillbaka de femton år av sitt liv som hon tycker sig ha slösat bort med Duncan. Ödets ironi gör att mannen som förstörde deras förhållande också kommer att spela en stor roll i hennes nya liv. Det här är Nick Hornby när han är som bäst. Snudd på en femma i betyg.

Originalinlägget publicerades 2009-12-11 av Lilla O

Den 1 september kommer boken på svenska utgiven av Forum förlag och den finns också i engelsk pocket.

Läs också:

Läsplanering för september

I min gamla blogg planerade jag mina läsmånader och läste sedan något som stod på den listan, eller annat som jag kände för. I sommar har jag skitit i allt var läslistor heter, men nu vill jag ha lite struktur i alla fall på en liten del av mitt liv.

Tanken är att min septemberläsning ska se ut ungefär så här:

Först ska jag läsa klart Den röda soffan av Michéle Lesbre.

Några nya böcker blir det, av t.ex  Louise Boije af Gennäs som gör comeback med Högre än alla himlar. Jag måste verkligen hinna med Att leva och dö som Joe Strummer av Marcus Birro om att vara ung i min stad och min tid. Uppväxttiden har jag också gemensamt med Morgan Larsson och hans Radhusdisco lockar verkligen. Hittebarnet av Katerina Janouch är tredje boken om Cecilia och de andra två har varit väldigt bra. Ska också försöka klämma in Niceville av Kathryn Stockett, Fantomsmärtor av Barbara Voors samt Pojken på andra sidan av Irene Sabatini.

På ungdomssidan läser jag fjärde boken om Simon, Drakens skugga av Kim Olin och minst en av de tre böcker av Sarah Dessen som jag burit hem från biblioteket. Jag vill också hinna med Nyckelbarnen av Sara Kadefors.

Vad är jag uppe i nu? Tio hela och en halv. Det funkar definitivt, men jag har säkert glömt någon.

Kanske ska ta och titta till läsutmaningarna som jag övergivit?

Lyrans resa hoppar jag nog i september, då ingen av böckerna i Sydamerika lockar något vidare. Möjligen Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector för att ha läst något av henne. Min egen deckarutmaning har jag övergivit, men faktum är att jag faktiskt har Jessica Jungs saknad i bokhyllan då jag bytte till mig den i Bokåtervinningen, så kanske den kan bli läst ändå.

Läs också:

Vad är en kvinna värd?

Karin Alfredsson tillhör mina favoritförfattare och hennes nya bok Den sjätte gudinnan har just kommit ut. Som vanligt skriver hon om kvinnors situation i världen och som vanligt är hon påläst och engagerad.

När vi för fjärde gången får träffa Ellen Elg är hon på väg till Indien på FN-uppdrag. Själva uppdraget kommer i skymundan lite, då svaren Ellen och kollegan Madhu får väldigt tillrättalagda svar då de undersöker kvinnors och flickors rättigheter. Madhu är jurist och vill få utsatta kvinnor att anmäla de män som våldtagit dem eller makar och svärföräldrar som skadat dem.

Vi får träffa många utsatta kvinnor, Amrita som var lite för självsäker för sitt eget bästa och därför brändes svårt av sin man och svärmor. Mannen är mycket mäktig och har nu en ny fru, Jajati,  som inte verkar kunna bli gravid. Amrita håller i hemlighet ett öga på dem båda och fruktar att den nya frun också ska skadas. Att en man som inte lyckats göra någon av sina två fruar gravid själv skulle kunna ha något med det att göra är självklart inte ens att tänka på.

Amrita har flytt till den närbelägna staden och har skapat sig ett ganska bra liv. En dag får hon kontakt med Kali, en kastlös flicka som levt på gatan i tre år efter att ha skadat den man som våldtagit henne. Vid sitt bröst bär hon sin dotter, resultatet av ännu en våldtäkt, som är så svag av undernäring att Kali inte vågar ge henne ett namn. Kanske vill hon inte fästa sig för mycket vid någon som ändå kommer att lämna henne.

Amritas syster Usha lyckas i alla fall få barn, men då hon är gravid med sin tredje dotter börjar det bli ohållbart. Flickor betyder bara kostnader för familjen och borde i detta fall tas bort. Det är dock för sent för abort, men på något sätt vill hennes svärmor få barnet att försvinna.

Pooja är en indisk läkare som har eller har haft kontakt med många av dessa kvinnor. Trots att hon själv är högutbildad har hon definitivt ingen makt i hemmet.

Det är en mörk bild av livet som kvinna i Indien som målas upp av Karin Alfredsson. Hon skriver själv i bokens efterord att hon medvetet förlagt handlingen till det mer extrema norra Indien där gamla traditioner är starkare än i de södra delarna av landet. Kastsystemet som inte ens är lagligt och inte varit så på många år styr ändå människors liv. Man gifter sig inom sitt kast och föräldrarna annonserar inte sällan efter en passande partner till sina döttrar.

Det är intressant att följa dessa kvinnor och deras livsöden är alla gripande. Ellen Elg verkar lite i bakgrunden denna gång, men samtidigt befinner hon sig i hetluften. Hon provocerar med sin närvaro och sin nyfikenhet. Jag gillar också diskussionerna mellan Madhu och Ellen om traditioner i deras respektive hemländer och huruvida västvärldens samhällen verkligen kan ses som förebilder i alla lägen.

Den sjätte gudinnan är en välskriven och gripande bok som jag definitivt tycker att du ska läsa. Verkligheten överträffar helt klart fantasin och allt som skrivs är sant och/eller sannolikt.

Läs också:

Olika saker lockar

När jag läser kultursidorna i både GP och DN hittar grabbarna O andra nyheter som är mer spännande, som att det kommit nya minigrodor till Universeum. Små pilgiftsgrodor, 56 stycken närmare bestämt som vi troligen får åka och besöka väldigt snart. Ingen fara, jag gillar Universeum, men det är inte gratis att gå dit.

Marcus Birros nya bok damp ner i brevlådan i veckan och jag ser fram emot att läsa den då den utspelar sig i Göteborg och faktiskt på många av de ställen jag brukade vara kvällstid under den period jag gick ut som mest. Så värst vild var jag dock inte.

Musiken, och då framförallt den musik han lyssnade på som ung när han levde rövare på Valvet och Magasinet, präglar den nya romanen som handlar om de vilda åren i Göteborg.

GP publicerar en Spotify-lista som ska fungera som soundtrack till boken och den innehåller en hel del bra låtar. De undrar också vilka låtar som skulle finnas i vårt soundtack. Får kanske publicera mitt också. På måndag tar Björk emot Polarpriset. Hon skulle ingå i min Spotify-lista från 90-talet!

GP listar också de 10 bästa filmerna från Pixar, men jag och grabbarna O är väldigt eniga om att Bilar borde komma högre upp och att Monsters Inc är den givna ettan. Ettan och tvåan på listan är också favoriter, men monsterfilmen slår dem alla.  Råttatouille har vi dock inte sett ännu. Gissa vilken film ungarna vill ha nu?

Stort grattis till Liza Marklund som toppar New York Times bästsäljarlista. Där ligger inte Hans Koppel, men uppmärksamhet fick han i veckan då det avslöjades att barn- och ungdomsboksförfattaren Petter Lidbeck var den som gömde sig bakom pseudonymen. Jag har läst några böcker av honom, men inte någon om deckartrion Pella, Tyra och Siri.

Pinsamt förresten att favoritlaget Blåvitt inte fick spela vidare mot AIK då någon idiot kastat in föremål mot den assisterande domaren. Det är inte någon fotbollssupporter som gör så. Riktigt pinsamt.

Läs också:

Mer svart än vitt

Det hade varit lättare om Eugene Achike var allt igenom ond. Om han inte hade ägt en stor fabrik och blivit så rik att han kunde hjälpa många människor till ett bättre liv. Om han inte hade gett ut en tidning som kämpade för yttrandefrihet och demokrati. Om han inte hade prisats av Amnesty international. Om han inte hade varit en god katolik och en centralfigur i församlingen.  Om han inte hade varit mer mån om det yttre än det inre. För vissa är han godheten personifierad, men alla håller inte med.

För hans familj hade det nämligen varit mycket enklare om han inte hade missuppfattat kristendomen så grovt. Om han hade insett att ingen blir en bättre människa för att hennes far renar hennes fötter med kokande vatten så att skinnet trillar av. Om han hade förstått att man inte alls ska aga den man älskar. Om han hade insett att det som händer i familjen också är viktigt. Om han hade förstått att ytan inte är allt. Om han hade tänkt på att den som skadar personer i sin närhet får sitt straff. Om inte av Gud så av någon annan.

I Chimamanda Ngozi Adichies debutbok Lila hibiscus, som kommer ut i svensk översättning idag, får vi följa tonårsflickan Kambili. Hon berättar om livet i ett självständigt, men långt ifrån fritt, Nigeria. Familjen har det bra ekonomiskt och egentligen fattas ingenting i hennes liv. Hon älskar sin familj och även om pappa Eugene kan vara väldigt hård ibland förstår hon att det är för hennes eget bästa.

Tillsammans med sin bror Jaja hälsar hon på sin faster Ifeoma och henns barn och där upplever hon ett helt annat liv. Bekvämligheter som vatten, mat och bensin saknas, men det finns mycket annat. Här behöver Kambili inte följa Papas schema eller vara rädd för hans straff. Här kan hon vara sig själv och börja våga leva.

Lila hibiscus når inte upp till den fantastiska En halv gul sol om Biafrakriget, inte heller är den lika bra som novellsamlingen The thing around your neck, men det är ändå en väldigt bra bok. Intressant både ur ett samhällsperspektiv och i ett mer personligt sådant. Både lärorikt och gripande alltså. Jag ser fram emot att få läsa mycket mer av Chimamanda Ngozi Adichi som blivit en av mina favoritförfattare. Kanske kan hon någon gång få det där priset som jag nominerat henne till. Det krävs kanske både fler böcker och fler gråa hår innan det blir verklighet.

Originalinlägget publicerades 2010-05-28 av Lilla O

Boken finns med i årets Låna & Läs

Läs också:

En stilla bokustopp

Det händer inte mycket på pockettoppsfronten och tur är väl det. Jag får ju ändå inte köpa böcker och behöver ärligt talat inga fler just nu heller. Möjligen behöver jag mer lästid för att faktiskt komma igenom de böcker som ligger här i högar och skriker efter uppmärksamhet. Några har fått ett recensionsdatum av sitt förlag och de skriker lite högre. Orättvist egentligen.

På pockettoppen verkar Allan ha bitit sig fast på toppen likt Helen och hennes man bitit sig fast på Svensktoppen. Vilken fruktansvärd låt förresten, men Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann är definitivt ingen fruktansvärd bok.

Topp fyra är identisk med förra veckan, men på plats sju händer det grejer. Där ligger nämligen Igelkottens elegans av Muriel Barbery och den vill jag definitivt läsa!  Den andra nya boken på listan är Rosa elefanter av Karin Brunk Holmqvist som inte lockar lika mycket.

Läs också:

Nej, den har aldrig lockat

På en loppis för många år sedan köpte jag ett fint, gammalt exemplar av Margaret Mitchells Borta med vinden. Jag hade precis sett och läst Nord och Syd och var helt inne på att läsa även denna bok. Boken med stort B enligt många. Jag började, tröttnade rätt snart och har faktiskt aldrig känt för att läsa vidare. När jag läser bokbloggar dyker boken upp i tid och otid och alla verkar älska Scarlett. Vad är egentligen så fantastiskt med Scarlett?

Faktum är att jag inte sett filmen heller. Det är visserligen en av de första färgfilmerna och det skulle kunna vara ett skäl, men det lilla jag sett av den är bara teatralisk. Tio Oscars visserligen. Men nej, den lockar ändå inte.

Vad är det som är så fantastiskt med denna bok (och film) egentligen?

Förresten fick jag låna 1984 av mormor, som troget läser min blogg. Förra gången lyckades ni alltså övertyga mig, men då var jag redan ganska övertygad innan. Nu har ni definitivt en svårare uppgift.

Läs också:

« Older Entries