Comments on: Vad gör en deckare läsvärd?

By: Om läsvärda deckare del 2 « enligt O

Om läsvärda deckare del 2 « enligt O — Mon, 26 Jul 2010 06:14:13 +0000

[...] ett tidigare inlägg funderade jag kring vad som gör en deckare [...]

By: enligt O

enligt O — Sat, 24 Jul 2010 19:50:45 +0000

Du tycker nog ungefär samma som jag. Dum i huvudet vill jag inte bli sedd som.

By: klok som en bok:-)

klok som en bok:-) — Sat, 24 Jul 2010 19:20:40 +0000

Intressant! Och visst är det kul att läsa vad andra tycker om böcker man själv har läst. Jag gillar Kallentofts deckare men många gör det inte. Sedan vill jag inte ha allt svart eller vitt utan föredrar nyanser. Läckberg står jag inte ut med längre.

By: enligt O

enligt O — Sat, 24 Jul 2010 11:31:48 +0000

Trovärdiga är bättre när det gäller gärningsmannen definitivt. Skulle kanske ha en separat punkt om gärningsmän. Fler punkter kommer dessutom där både intrig och upplösning finns med!

By: Petter Eremiten

Petter Eremiten — Sat, 24 Jul 2010 10:48:10 +0000

Personerna behöver inte vara sympatiska. Däremot måste de vara trovärdiga. Mördaren kan ju inte gärna framstå som sympatisk.
Jag skulle vilja lägga till ett par punkter just när det gäller deckare:
intrigen måste vara trovärdig
upplösningen ska vara överraskande

M V H

Petter Eremiten

By: Annika

Annika — Sat, 24 Jul 2010 08:38:07 +0000

Jag håller fullständigt med dig i allt du skriver.

Läckbergs deckare, bara för att ta ett exempel, slutade egentligen vara originella redan efter bok tre: samtliga böcker är uppbyggda på samma sätt, karaktärerna har inte utvecklats ett dugg, … osv. Grymt besviken blev jag på Fyrvaktaren och där var det spökhistorien (i kursiv stil så klart) som jag inte köpte.

Det som ger mig gröna prickar är om författaren använder adverb på ett överdrivet sätt. Jag klarar nästan inte av att läsa en bok där varje dialog förstärks (eller kanske snarare försvagas) av “stött”, “uppbragt”, “surt”, “argt” etc efter ordet “sade”. Ramona Franssons två första böcker är ett bra exempel på detta och i tvåan hade hon dessutom valt att upprepa en del meningar eller ord hur många gånger som helst på bara några få sidor. Inte bra!

Cody McFadyen är ett annat exempel fast han utgår ifrån att läsaren är dum i huvudet. När man som författare känner att man måste förklara vad “hon nickade”, eller “hon ryckte på axlarna” betyder då har det gått på tok för långt!

Ska bli kul att se vilka fler punkter du kommer att lyfta fram i kommande inlägg.