Monthly Archives: juli 2010

Mer nätsnurr

I dagens GP finns en artikel om Morgan Larsson, programledare för Christer i P3, som snart kommer ut med sin debutbok Radhusdisco. Boken beskrivs som en hyllning till uppväxten och även om jag är fyra år yngre än Morgan tror jag att den kan bjuda på en hel del nostalgi. Jag är dessutom uppvuxen i ett radhusområde.

Vill du se norska deckare i sommar kan du göra det på Kanal 9. Jag lyckades missa gårdagens, men ska definitivt försöka hinna se de andra. Jag gillar Cato Isaksen skarpt! Missade du som jag gårdagens avsnitt går det att se det på Kanal9play under veckan.

Aftonbladet har en intressant artikel om författare som levt eller lever i exil i Sverige. Senaste artikeln handlade om George Maziku, journalist från Tanzania.

Folkpartiet nöjer sig inte med en litteraturkanon, de vill ha en kulturkanon också. Står inte liberalism för valfrihet och frihet. Läs debattartikeln här.

Bokdagarna i Dalsland firar tioårsjubileum. Låter som ett riktigt trevligt arrangemang med författare som Johan Theorin och Jan Guillou.

Fidel Castro skriver sina memoarer förresten. Sant eller falskt innehåll? Intressant läsning oavsett kan jag tänka mig.

När det gäller film så lockas jag av White material som verkar vara riktigt bra om än obehaglig. Isabelle Huppert är dessutom en av mina favoritskådespelare.

Läs också:

Om ränder som aldrig går ur

När en av mina då bästa vänner skulle var med i en spexföreställning i början av vår lärarutbildning satt jag i publiken med totalt magknip. Jag var så fruktansvärt nervös för att hon skulle vara dålig och att jag inte skulle kunna ljuga när hon frågade vad jag tyckte. När hon till slut kom in på scen och sjöng sin första sång kunde jag andas ut. Hon var fantastisk. Såklart.

Nu är Agnes Hellström knappast någon vän, men jag har följt hennes blogg ett tag och det räcker för att jag ska bli nervös inför läsningen av debuten  Ränderna går aldrig ur som kom ut på Forum bokförlag i veckan. Efter att ha läst DN:s recension blev jag om möjligt ännu mer nervös. Agnes själv konstaterar att recensioner kan vara både upp och ner, men jag håller inte alls med Nina Björk om att det som står på raderna i boken är dess totala innehåll. Tvärtom tycker jag att det finns väldigt mycket mellan raderna.

Min rädsla var alltså obefogad. Ränderna går aldrig ur är en välskriven utvecklingsroman som handlar om Elin och hennes år på HUM, Sigtuna Humanistiska Läroverk. Den är lättläst och språket har både flyt och driv. Jag tyckte om den, men jag tror att den kommer att passa ännu bättre för mina gymnasieelever då handlingen till stor del kretsar kring den identitetskris som vi visserligen ständigt genomgår, men kanske som mest under de sena tonåren.

Elin är uppvuxen i Gimo med sin mamma. Pappan dog när hon var fem år gammal och nu pratas det sällan om honom. Med mamman lever hon ett enkelt liv i ett enkelt radhus, men hon längtar efter något mer. Hon tror sig hitta det hon söker i mormoderns överklassliv. Det liv som hennes mamma försökt bryta med. Språngbrädan ska bli Sigtuna Humanistiska Läroverk och hennes mormor betalar med glädje avgifterna. Nu ska hon hitta gemenskap, vänner och lycka. Där har killarna smeknamn som Frippe och Ludde och de kallar tjejerna för ”gumman” och ”stumpan”. Tjejerna äter salladsblad till middag och försöker på alla sett att nå perfektion. De är det fina folket. De som ska ta över Sverige. De som ser ner på dem som inte når upp till deras standard. Men riktigt så enkelt är det inte och Agnes Hellström gör mer med sina karaktärer än att skildra dem som platta karikatyrer. Hon vet att det finns mer än yta och det är också mycket det boken handlar om.

Jag förstår Elins längtan efter en ny värld och nya vänner då de vänner hon har, som Ullis som blir gravid och hoppar av gymnasiet, inte alls delar varken hennes drömmar eller åsikter. Trots att hon återfinner sin barndomsvän Behnam får hon inte riktigt ihop sitt liv. Hon vet inte riktigt vem hon är, vem hon ska umgås med och vad hon egentligen tycker. Det är tydligt att det är lätt att revoltera i en familj och på en plats där det krävs väldigt lite för att sticka ut. Genom boken finns mamman i bakgrunden. Hon som redan tagit sitt beslut och lämnat en värld som Elin vill bli en del av, men som till slut finns där som stöd när det behövs.

Jag tycker om Ränderna går aldrig ur som på många sätt påminner om Curtis Sittenfelds I en klass för sig men med en trevligare huvudperson. Det är däremot ingen ny Ondskan och det är jag mycket glad för. Agnes Hellströms bok är bra mycket mer nyanserad.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-10-17

Då boken är aktuell i pocket passar det bra att påminna om den.

Läs också:

Nej med oj

Jag har ju glömt veckans Bokustopplista. Den för v.29 alltså. Det får bli en sen variant den här veckan.

Kajsa Ingemarsson håller greppet om pocketläsarna och ligger i topp även denna vecka. Skäringer är god tvåa (som vanligt) och hundraåringen parkerad på plats tre.

På väg upp är Älskade syster av Joyce Carol Oates som jag gärna läser och Systerskap av Katerina Janouch, samt Borta bäst av Sara Kadefors som jag kan rekommendera.

Ny på topp 10 är en helt okänd bok för mig, Bergens väktare av Conn Iggulden, som tydligen är den tredje boken i en serie om Djingis Khan. Låter väl inte direkt jättelockande.

Läs också:

Livet går typ vidare

 

Det var trevligt att återse Thomas Lynley. Det var det verkligen. Trots att han i inledningen av Stråk av rött definitivt inte liknade sitt gamla jag. Efter Helens död gav han sig ut på en vandring genom Cornwall. Utan att duscha, sovandes utomhus och med ett minimalt intag av mat och dryck liknar han definitivt en uteliggare. Inte konstigt då att Daidre Trahair blir lite förskräckt då hon hittar honom vid sin stuga. Han har slagit sönder ett fönster för att hitta en telefon och berättar om den döde pojken han hittat, som är på väg att spolas bort av tidvattnet.

Den döde är Santo Kerne, en ung och populär kille vars familj håller på att starta Äventyrskompaniet på orten. Ett ställe där man ska kunna bo och samtidigt lära sig surfa eller kanske klättra. Klättrat är vad Santo har gjort, trots att han egentligen är en surfare. Hans klättring blev dock kort, då någon fifflat med hans utrustning och skurit av ett nylonrep.

Bea, kommissarien som ansvarar för fallet, är en trevlig ny bekantskap. Vi får också lära känna hennes före detta man Ray och deras son Pete. Hon är som en Havers light och när den riktiga Barbara Havers dyker upp iklädd sydväst och röda gympadojor är det hela verkligen igång. Jag tycker verkligen om Barbara Havers och i Stråk av rött är hon mer udda än någonsin. Både Lynley och Havers blir alltså inblandade i fallet, Lynley för att han inte riktigt kan låta bli och Havers för att Scotland Yard hjälper till i fallet.

Elizabeth George bjuder på en klassisk pusseldeckare då många i samhället verkar definitivt ha skäl att vilja se Santo död och begraven. Flera spår leder till helt andra historier som gör att vi färdas bakåt i tiden. Skönt dock att få historiska ledtrådar och skeenden presenterade utan kursiva kapitel. Vi får veta det vi behöver, när vi behöver det.

Lite långsamt är det helt klart, men det är trivsam läsning. George tecknar en by i sorg och människor som drivs av både makt, hämnd, kärlek och inte minst sex. Relationerna mellan dem är minst lika intressanta som själva mordgåtan. Jag tycker om att läsa om Lew och Cadan och deras komplicerade fader-son-relation, Tammy är en annan favorit och hennes tonårskris som definitivt är något utöver det vanliga. Hon bor hos sin farfar Selevan, som gör sitt bästa för att förstå henne. Han har dock inte alls samma förmåga att förstå sig på ungdomar som hans vän Jago Reeth. Sedan är det såklart Santos familj, som helt klart är en udda familj som är spännande att lära känna.

Frågan är om den som inte är bekant med Lynley och Havers har lika mycket att hämta, men får mig var det som sagt ett trevligt återseende som gav mersmak. Jag undrar vad som kommer att hända med vår käre Lynley i framtiden. This body of death finns ute nu och det låter som om han trots allt lockas tillbaka till Scotland Yard.

Läs också:

Visst lider jag av abibliofobi

Efter Bokbabbels inlägg om bokmalar uppmanar Karin oss att erkänna vårt beroende och jag blev lite inspirerad efter att har läst lite i min gamla blogg och tänkte skriva lite mer om ämnet.

Lider jag av abibliofobi? Definitivt!

Klick, klick, klick, klick.

Oj så lätt det är att beställa några fler böcker från någon internetbokhandel. Tänk om jag inte har någon bok hemma som jag känner för att läsa. Det vore fruktansvärt.

Jag är verkligen en bokoholic. Finns det något AA (Anonyma Abibliofober) som jag kan gå med i? Eller kanske någon klubb för bokoholics.

”Hej, jag heter Linda och jag är en bokoholic”

”Hej Linda”

”Jag har mer än 90 olästa böcker hemma och kan inte sluta varken låna eller köpa fler. Igår var jag i en bokhandel för att köpa en present till en väninna och jag var verkligen nära att köpa en bok till mig också. Mina händer darrade av längtan efter en ny bok.”‘

”Vad bra att du lyckades undvika att köpa en bok. Hur många dagar har du klarat utan att köpa eller låna böcker?”

”Det var nästan två veckor sedan jag köpte min senaste bok och jag har köpstopp till den 23 september.”

Jag skulle aldrig komma på tanken att lämna huset utan en bok i handväskan. För några dagar sedan fick jag fem minuter över och jag hade glömt boken. Vilket onödigt slöseri med dyrbar lästid. Panik.

Det är nästan lite sjukligt.

Få tar dessutom hänsyn till detta beroende. Trots att de flesta i min omgivning är väl medveten om mitt beroende får jag ständigt nya boktips. Ibland köper till och med mina närmaste böcker till mig.

Tänk bara vad många frestelser som finns för oss bokberoende. Nästan varje vecka får jag mail från Bokus, Adlibris eller Amazon om alla billiga böcker jag kan köpa. Tre pocket för 99, köp 4 betala för 3, 70% off. Och i varje mataffär finns nu ett pocketställ.

Samhället stöttar definitivt inte oss bokberoende. Istället eldas vårt beroende på hela tiden. I september ska hela bokbranschen försöka få oss på fall. De kallar det Bokmässa.

Nu ska jag lägga mig och läsa lite. Först måste jag bara skriva om en utläst bok, läsa ett gäng bokbloggar, kolla några recensionsdatum, klicka runt på förlagssidorna, reservera några biblioteksböcker, men  sedan jag definitivt lägga mig och läsa lite i en av de fyra böcker jag håller på med just nu.

Skulle vi starta Anonyma Bokoholics tror ni, eller räcker det med en bokbloggarträff på Bokmässan eller så? Vi vill ju faktiskt inte bli av med vårt beroende. Eller? Kanske räcker det att ibland få träffa andra som tipsar om böcker i var och varannan mening och har svårt att göra skillnad på litterära vänner och vanliga vänner?

Jag är på mässan på torsdagen och en dag till. Ska vi ses? En träff på torsdagen vid 16.00 i bokbloggarhörnan som tydligen ska vara vid Natur och Kulturs monter är bestämd redan. Läs mer här

Läs också:

Bokfrågornas ABC del 2

Veckans bokstav är B och det blev rätt många följdfrågor den här gången.

1. B som är böcker. Köper du mycket böcker? Nya eller begagnade? Eller brukar du kanske få dem eller låna dem? Är det vissa böcker som du måste äga?

Jag köper inte så mycket böcker nu som jag har gjort. Av den enkla anledning att jag inte har plats för så många fler. Ändå köper jag nog mer än de flesta, men nästan bara pocket. Begagnade böcker köper jag nästan aldrig, men jag börjar bli sugen på att testa alla bokbytarsajter som finns. Till att börja med har jag startat en egen i miniformat här.

Jag har blivit bättre på att låna böcker de senaste åren då jag arbetar i samma hus som ett fantastiskt bibliotek. Jag bär hem kassar med böcker och läser i alla fall de flesta. Tyvärr får jag sällan böcker, förutom från snälla förlag då,  men mamma brukar vara modig och dessutom bra på att hitta annorlunda böcker. Riktigt bra böcker vill jag gärna äga, gärna i hårdformat. Ofta köper jag dem på REA, eller så unnar jag mig helt enkelt en bra bok. Det kan man väl få göra ibland, eller ganska ofta.

2. B-filmer är rätt kassa filmer. Berätta om en riktigt dålig bok som du läst.

Risken är stor att det blir ramaskri när jag nu sågar någons favoritbok. Jag läser sällan ut riktigt dåliga böcker, men den här kom jag igenom. De skamlösa av Sisela Lindblom marknadsfördes som en satir av vårt konsumtionshysteriska samhälle. Jag måste ha missat något väsentligt, för jag såg ingen satir, bara en riktigt dålig och ytlig beskrivning av Nathalie och Tito, två kvinnor på en tidningsredaktion. Porrigt, hemskt och inte det minsta roligt.

3.  A-laget är dessutom bättre än B-laget. Finns det mer eller mindre fin litteratur? Ge exempel på båda och förklara hur du tänker.

Ja, därom tvistar de lärde. Det är klart att all litteratur inte får de stora priserna, men betyder det att den prisande litteraturen är bättre? Jag har uppskattat i princip alla böcker jag läst av nobelpristagare och jag läser gärna fler. Jag läser också deckare och chic-lit, som väl inte räknas som speciellt fin litteratur. Alla dessa böcker fyller sin funktion och jag skäms inte för något jag läser. Jag tror dock att det finns en uppfattning att viss literatur är svårare och därmed finare än annan litteratur. För mig är nog finare litteratur sådan som beskriver verkligheten på ett sätt som är lite nyskapande. Då ligger pristagarna bra till, därmed inte sagt att alla böcker skrivna av författare som fått Nobelpriset, Pulizerpriset eller Bookerpriset är fantastiska. Finns det då ful litteratur? Jag har inte mycket till övers för riktigt sliskig Harlequinböcker, men som språngbräda mot annan läsning kan de helst klart fylla en funktion.

4. Läser du många biografier? Berätta om en favorit. Vems biografi vill du gärna läsa? Vems kan du vara utan? Vad tycker du om ”fejkbiografier” där verkligheten och det fiktiva blandas? Har du läst någon?

Jag är dåligt på att läsa biografier. Jag köper en del och gillar tanken, men ofta ger jag upp efter några kapitel. Det är inte alltid kul att läsa om någons barndom. En biografi jag tyckte om är Alex Haleys skildring av Malcolm X:s liv. Riktigt spännande. Jag vill också läsa Mahatma av Zach O’Yeah, men den är så ruggigt tjock att jag skjuter upp läsandet hela tiden. Däremot gillar jag ”fejkbiografier” som Blonde av Joyce Carol Oates och ser fram emot att läsa både Jag skulle vara din hund (om jag bara finge vara i din närhet) av Anneli Jordahl om Ellen Key och American Wife av Curtis Sittenfeld om Laura Bush som i boken fått namnet Alice Blackwell.

Originalinlägget publicerades av Lilla O 2009-12-02

Förra omgången svarade:

alkb

…and then there was Beatrix

Antagligen

Bokmania

Boksnoken

Bokstunder

Bokstävlarna

Books over psychos

Ceci n’est pas un bookblog

Eli läser och skriver

En bok om dagen

Eva Cecilia

Hannas Hörna

Ikas Ord 2.0

Lyrans Noblesser

MeHarties

Saras perspektiv

Special K

Subjektiva Olivia

Tätortstimotej

Yfronten

Zirathi


Svara du med, i egen blogg eller i en kommentar. Länka gärna och/eller tala om att du svarat så att vi andra kan hitta dina svar och njuta av dem!

Läs också:

En tävling och en bärrepris

Annica Wennström och Ewa Swedenmark har skrivit ett gäng bärböcker om människorna kring restaurangen La Stella. Nu har de kommit ut med en kokbok och den tävlar jag om här. Uppgiften är att komma på nya bärtitlar.

Jag lämnade en kommentar, men hittar den inte och har dessutom glömt av titlarna. Minnet är kort ibland. Förslagen var i alla fall ungefär så här:

Nypon och närhet

Rönnbär och rodnad eller kanske Rönnbär och romantik.

Passar också på att publicera en repris av min recension av Smultron och svek, den första boken i serien. Bok nummer två står i hyllan och väntar. Blir faktiskt ganska sugen på den. Lagom sommarunderhållning för någon som har lässvacka som jag.

Smultron och svek av Eva Swedenmark och Annica Wennström har stått i hyllan hur länge som helst. För några dagar sedan tog jag ner den, dammade av den och började läsa den. Jag är glad att jag gjorde det.

Det här är den första av de hittills fyra böcker som alla handlar om Liselotte och hennes familj i Östersund. Mannen Mario som driver restaurangen La Stella, deras två barn, Liselottes föräldrar och syskon är de som står i centrum. Trevliga och levande bekantskaper.

Liselotte får min sympati från start. När hennes man Mario visar sig vara otrogen ökar den ytterligare. Jag tycker om att läsa om hennes sökande efter ett nytt liv och får lite Elizabeth Gilbert vibbar och dras med i historien.

Smultron och svek är en mysig, varm bok och de recept som avslutar varje kapitel gör den ännu trivsammare att läsa. Trots tunga ämnen som otrohet, föräldraskap och svek är det ingen tung bok. Inte heller en glättig och ytlig sådan. Istället är det en bra bok om personer som jag gärna återser. Jag vill verkligen veta hur det går för familjen kring La Stella.

Smultron och svek är inte dammig och oläst längre. Det är jag glad för.

Läs också:

En enkät sitter alltid fint

Just den här kommer från Helena på Bokhora och lyder så här:

Senaste…

… meningen du läste: Nej men oj. Hur ska jag komma ihåg det. Ska kolla!

Istället hade den varit ett stilla erkännande som hade växt fram i den första besvikelsen.

s.337 ur Stråk av rött

… impulsköpet: Var faktiskt boken (en av fem)  jag läser nu Stråk av rött av Elizabeth George som ropade lockande på ICA i förra veckan. Det borde vara förbjudet att sälja pocketböcker i mataffärer. Lockelserna blir allt för många. Men som sagt 91 olästa böcker…


… bibliotekslånet: Jag lånade Ulrika Knutssons Kvinnor på gränsen till genombrott om kvinnorna kring Tidevarvet och Fogelstads folkhögskola för några veckor sedan. Jag skrev c-uppsats i historia om Kerstin Hasselgren som var första kvinnan i första kammaren och därmed först i Riksdagen och är lite insnöad på kvinnohistoria från den tiden. Ska bara ta mig tid att djupdyka. Ingen bok man läser med ett halvt öga.

… bokrelaterade överraskningen: Att jag lyckades byta till mig riktigt färska Påminnerskan av Ann Tyler i Bokåtervinningen. Den låg i lådan idag. Tack Bokhunger!

Läs också:

Bokmalar är vi allihopa?

Bobabbel är verkligen på gång och kör efter sin lista med 25 skäl att köpa böcker nu en detaljerad beskrivning av arten bokmalar.

Är jag då en bokmal?

Troligen då jag aldrig sitter på en buss eller ett tåg utan en bok i näven. Har förresten alltid en pocketbok i handväskan ifall jag skulle få en minut eller två över. Bortkastad lästid att vänta på någon eller något boklös.

När det gäller bokrea så förbeställer jag numera på nätet. Lite fusk, men väldigt bekvämt. Risken att något onödigt trillar ner i varukorgen är dock väldigt mycket större när man slipper bära runt på böckerna.

Min brevbärare är snäll och kör ut de flesta paket. Fördelen med att bo på landet, men visst är jag stadig kund på Shell som lämnar ut paket här.

Några katter eller vampyrer hör dock inte till intressena. Snöar snarare in på genus och kvinnohistoria. Är kanske inte ensam om det heller bland bokmalar?!

Till Bokmässan ska jag definitivt och jag går bara med tillika bokmalar, annars själv.

Bokpåsar har jag. Just nu en med Det är så logiskt alla fattar utom du, men också en som Adlibris skickar gratis till dem som beställer för mer än 500 kronor i en beställning under bokrean.

Armmuskler? Check.

Nedsatt syn? Check.

Läser snabbt? Definitivt!

Slalomläsning? Alltid.

Film är definitivt bäst på bok!

Och vad ska man ha nätet till mer än att läsa bokbloggar och beställa böcker? Twittra om böcker kan man visserligen göra.

Lider också helt klart av abibliofobi. Packar  minst en bok för varje dag under semestern. Planeringen av semesterläsning brukar vara lika tidskrävande som all annan planering tillsammans. Försöker dock ha koll på bokhandlar i större orter!

Vilken höstbok undrar ni över? Har självklart lusläst höstkatalogen och gjort en egen väntlista.

Läs också:

  • Inga aktuella inlägg ännu

En ovanligt skön vinter

Det får gärna bli en mörk och lång vinter. Vi tänker fly den. Inte hela såklart, men väl i sex veckor. Nu är biljetterna bokade och den 5:e januari drar vi till Thailands västra kust, där vi faktiskt aldrig varit. Då vi rest på sommaren har östkusten funkat bäst. Jag är lite sugen på att åka tillbaka till Vietnam också, men även om sex veckor är ganska länge så tror jag inte att vi ska flänga för mycket med grabbarna O.

Att spendera några veckor av föräldraledigheten utomlands är något vi planerat sedan barnen var riktigt små. Nu blir det alltså äntligen av. Känns helt underbart!

Frågan är bara hur många böcker jag kan packa med och hur jag kan få tag på nya. Det brukar inte vara några problem att byta till sig eller köpa i alla fall engelsk pocket. Jag tror att jag klarar mig.

Läs också:

  • Inga aktuella inlägg ännu
« Older Entries